SAnna = Sanna och Anna - Rwanda

Hemma, landat men ändå kvar.

2010-06-14T21:35:00.002+01:00

Kära och älskade läsare av bloggen!

Osäkert hur många som fortfarande kollar in på bloggen nu när vi är hemma men på samma sätt som allt annat fortsätter så fortsätter arbetet i Rwanda, även om vi inte längre får vara samma del av det. För er som har läst om våra besök i Gisenyi så känner ni säkert till Pastor Jean De Dieu och hans godhjärtatde projekt för gatubarnen. Det finns många barn som lever ett liv på gatorna och tigger för att kunan överleva, men regeringen tycker inte om att det finns tiggare och deras lösning på det hela är att placera de som tigger på en ö - barn som vuxna. Vi tycker dock inte att detta är någon bra lösningn och Pastor Jean De Dieus projekt är att ta barnen därifrån och ge dem en skolgång och bli garanterade 2 mål mat om dagen. Projektet är pålitligt och välfungerande, de är redan många barn som fått ett ljus i livet men nu är det yttligare 24 barn som hoppas på ett hopp. Som du säkert förstår krävs det pengar för att kunna ta emot även dessa.

Känner du att du kan hjälpa till? Sätt i så fall in pengar på vårt svenska konto och skriv RW Barn så överför vi det vidare till pastorn. Har du några frågor så hör gärna av dig till någon av oss.

Konto: SEB 5023-0137113

Varma och hjärtliga hälsningar
Sanna och Anna, genom Anna

2010-05-23T12:25:00.001+01:00

En aningen modlös och mätt Sanna som tittar på ännu mer mat, bröd i lustig form och majskolvar, som vi blev erbjudna efter att vi hade ätit festmåltiden. Mannen som är med på bilden är Pastor Jean De Dieu i Giesenyi.

Här står vi med vår Rwandes-familj. Från vänster: Syster Joy, Mamma Mathilde,Sanna, Pappa Laurien, Syster Aminah, Anna och Syster Amanda. Det är Syster Grace som tar bilden, de andra döttrarna i familjen kunde tyvärr inte vara med på grund av att de studearar så långt ifrån Kigali.

Sanna kramar två ursöta ungar från sjukhuset CHK, vi brukar träffa dem när vi är där och de möter en alltid skrikandes mot en och slänger sig i våra famnar! Man kan verkligen pussa på dem hela dagen lång, men dessvärre blir det svårt nu när vi ska åka hem.

Här står Anna med några av hennes gitarr elever från Musikskolan, bilden togs efter den sista lektionen.

Här står vi med några av våra älskade vänner från kören i Remera som Sanna har haft sångteknik med. Vi fick en varsin glastavla med orden Thank You på. Så söta!

Sweden - Here We Come!

2010-05-23T12:12:00.000+01:00

Hej alla älskade vänner och familj – och hej till er trogna läsare men eftersom att de verkar lite som om ni har slutat läsa på bloggen så kanske det är ett sätt för er att säga ”Nu räcker det med de mils-långa bloggningarna”? ;)

Nu är det inte lång tid kvar förrän vi kliver av på Landvettersflygplats, tiden har verkligen gått fort! Det är mycket känslor nu inför hemresan, vi kommer hem till så många efterlängtade famnar men dessvärre lämnar vi även många. Men det som känns tryggt är att oavsett vad som händer så finns det inget som sker som Gud inte vet om och allt tillhör Plan A, tack Gud för det!

Nu har vi helt slutat att jobba, ingen mer undervisning och inga mer uppgifter kvar att göra. Jag hade min sista gitarrlektion igår, som inte blev en lektion heller utan vi satt och prata istället. Gitarren som vi investera i början av vår tid här har nu fått en ny ägare och pianot som vi fick låna från Musikskolan ska bli hämtat imorgon. Vi har rensat ut de kläder som tillhörde oss ur garderoberna och fördelat det mesta till nya ägare – vilket innebär någorlunda lättare packning för oss men tro nu bara inte att vi för den saken skull skulle ha ”lätt” packning. Åååå nej! Mina välpackade väskor har 2 kg i övervikt och mitt handbagage väger 12 kg (som faktiskt är precis vad som är tillåtet). Sannas packning är något bättre, bara lite övervikt och en mycket lättare väska i handbagaget. Vi har även fått en varsin inanga, de traditionella instrumentet här i Rwanda, från Aimable och Uzziel på Musikskolan. Wow, sååå fint! Det blir intressant att se hur det blir att få med oss dem bara. Vi hoppas på att vi får ta det som extra handbagage eftersom att de är ganska smala, men dock även ganska långa.

Vi har nu snart sagt hejdå till de flesta av våra vänner, förra veckan hade vi en intressant resa till Gisenyi – denna vackra stad med så många lustiga minnen! För er som minns vår förra resa dit då vi åt tills vi höll på att spricka och då vi sen hade magknip hela nätterna så har vi nu något ännu roligare att dela. Vi tog bussen dit som tog ca 4 timmar och väl framme blev vi uppmötta av Pastor Jean De Dieu, som vi bodde hos även förra gången, och vi gick till Bibel Institutet där han arbetar. Vi fick hälsat på en del elever, men även på vår vän Joseph som tog så väl hand om oss under vår förra vistelse där. Har var med om en svår bussolycka i Burundi då bussens bromsar slutat fungera och bussen störtade ner för en slutning. Han överlevde tack o lov - må Gud bevara de som fick avsluta sina jordliga liv i olyckan - och är nu i Gisenyi. Vi fick besöka honom där han låg på soffan med gipsade ben och klart omtöcknad. Han hade redan två män som var på besök och han var snabb med att be någon hälla upp två glas med jordgubbssaft till oss. De lustiga med den här saften, som verkligen klassas som LYX saft i Rwandesernas hem, var jäst. Och efter två stora glas med mycket koncentrerad saft så snurra världen lite mer än vad den borde då vi gick därifrån. Tänka sig att man skulle bli berusad på jordgubbssaft – i Afrika – och till på råga med allt av Bibel Institutets rektors saft!
Senare åkte vi hem till Jean De Dieu, fortfarande snurriga, och fick sen sätta oss utanför hans hus med fötterna i Kivu sjön. Tro mig, att säga till honom att vi var snurriga efter saften var absolut inget vi övervägde! Medan vi satt där blev vi bjudna på frukt och senare gick vi in och blev då bjudna på en festmåltid. Sanna som de senaste har mått väldigt dåligt av maten sa faktiskt ifrån något sådär och sa att hon inte kunde äta så mycket, men att det var jätte gott! Efter maten fick vi kaffe, och Sanna brukar vara snabb med att säga att hon föredrar utan socker och Rwandesernas reaktion brukar alltid vara den samma ”what, no…why?” och med sårade hundvalpsögon. Jag försökte då vara snabb med att säga att jag gärna tar mjöl i min kopp i alla fall och tog två stora teskedar med pulver mjölk, då säger först mamman i huset ” Take more” och då jag tagit ännu en så säger Pastor ”take more” och nu tag jag ännu mer, men tydligen räckte inte de för att efter jag tagit den skeden så säger han ”Let me help you” och lassar på med tesked efter tesked! Haha, jag hade då rakt inte kallat det kaffe med mjölk utan mjölk men en hint av kaffesmak. Mätta som vi redan var efter maten så fick vi nu sockerkaka till kaffet, och om begreppet ”mätt” har varit en sak innan så är det definitivt inte samma längre! De är hjärtskärande men även så hjärtvärmade att de verkligen vill bjuda på ALLT, även av de som de kanske egentligen inte ens har vad de bjuder på. Svårt. Vi var bra trötta på kvällen och våra magar tackade för sig så vi sa faktiskt god natt redan vid 21 tiden efter ett givande samtal om landet osv. Natten blev minst sagt intressant den med, Sanna mådde inte alls bra efter all mat och definitivt inte bra efter de 4 koppar kaffe som hon fick! Dessutom så var fönstret inne på toa öppet så trots att Pastorn hade sprayat vårt sovrum med myggmedel så spelade de ingen roll eftersom att de hittade in genom fönstret på toa. När vi märkte detta så stängde vi givetvis dörren till toan, men vi hade redan ett ex antal myggor som surrade runt oss. Sanna svepte in sitt huvud i sin sjal och jag la mig under ett provisoriskt myggnät gjort av min sarong. Dock var ingen av våra lösningar så värst bra så myggbitna blev vi allt och vi sov inte alls så mycket. Vid 9 gick vi upp, efter ca 2 timmars sömn, och till frukost fick vi grönsakssoppa med bröd – lustigt men gott, dock kan jag tänka mig att de hade smakat bättre med något mindre matigt för våra magar. Efter soppan fick vi sätta oss i soffan och fick då kaffe och kort därefter fick vi en majskolv var. Så mätta redan, sen kom Pastorn hem från sina morgon studier och då skulle vi äta ännu en festmåltid – hjälpes vad mättaaaaa!
Sen vid 12.15 blev vi nerkörda till bussen och sen bar det av hem igen. Vi han dock aldrig att träffa MTV Emmanuel, vilket han har gjort klart i sina snyft sms och ”spela på det dåliga samvetet”:s samtalen. Det blev inget av med musikvideon som vi pratade om att göra, tiden räckte inte riktigt till. Men bli nu inte allt för ledsna våra söta läsare för att Sanna och jag har gjort en egen video till låten istället.

Nu räknar vi ned timmarna, vi ska om bara några timmar säga hejdå till församlingen i Remera eftersom att vi förra veckan sa hejdå till kyrkan som ligger här vi bor. Men vi känner mer att kyrkan i Remera är mer vår ”hemförsamling” och det är där vi har de flesta vänner. Igår tog Pappa Laurien och Mamma Mathilde oss och alla döttrar ut på vår sista gemensamma utflykt. Efter många bra samtal i deras hem och efter ännu en festmåltid så hade pappa fixat med två bilar för att få in hela familjen och sen åkte vi upp på ett av Kigalis alla höga kullar. Där fick vi sagt hejdå till hela Kigali, norr till söder och öst till väst. Många bilder blev det! Sen blev vi hemkörda och fortsatte med vår packning.

Vi älskar er alla och ser så fram emot att få se er snart! Hoppas att ni inte har glömt bort oss och hoppas verkligen att ni inte är allt för upptagna utan att vi skulle kunna få förgylla våra liv ännu mer genom att umgås mer er!
Tusen kramar och Guds frid! Snälla fortsätt att stå i bön för landet, säkerheten är inte bra och många invånare befarar ett nytt krig.

Sanna och Anna, genom Anna

Do you know about opera?

2010-05-02T22:08:00.005+01:00

Kära och nära,

Tiden rinner oss ur händerna och jag som alltid brukar räkna ner i förväg (helt otroligt vad lik jag är morfar trots allt. (Ca: När man kliver in genom dörren hos mormor och morfar: "Vad tråkigt att ni ska åka hem så snart..." )vilket Anna kan bli smått stressad av.
Men jag vill ändå hävda att det är någon form av mental förberedelse inför hemresan, för nu när vi har 3 veckor kvar går både hjärtan och hjärnor på högvarv.

Minnesveckan för folkmordet var overklig. En kuslig och obehagligt stilla atmosfär låg över hela landet och befolkningen sörjde öppet - dock fick vi information från flera håll att Gud faktiskt märkbart håller på att förvandla situationen, för att åren innan har minnesveckan varit hemskt mycket värre än i år.
Så era böner förändrar människors verklighet! Men kom gärna ihåg att fortsätta kämpa i bön för landet Rwanda och människorna här, att de ska få leva i fred och riktig frid.

Det finns vissa speciella tillfällen då man känner sig pinsamt svensk. Ett sådant scenario är alla dessa spontanbesök som vi har skrivit lite om.
Vår underbara Grace skulle komma på ett kort besök - förstod vi det som - på förmiddagen.
Vi satt och fikade och pratade, och såg samtidigt på ett bildspel som en genomhärlig vän hade gjort av vårt gemensamma nyårsfirande.
Detta bildspel är jättebra, men väldigt, väldigt verklighetstroget och något oreducerat, för bara resan till platsen där vi åt middag filmades i 30 minuter, och de riktigt bra vyerna kommer upprepade gånger. (Han har även lagt tillhärliga klipp på krokodiler som jagar antiloper, men de såg vi alltså inte genom fönstret.)
Sedan har vi ett långt klipp på en flodhäststaty, (som bakgrundsmusik hade han kopierat musik från Annas mp3spelare - som för det mesta är ute på vift hos någon rwandes - bland annat härliga Carolahits som dom försöker lära sig), och sedan ett annat som varar 1 timme när vi står ute vid sjön, fortsättningsvis sekvenser från när vi äter.
Det är fantastiskt jobb han lagt på detta, men efter att ha sett den 1 gång så vet man verkligen vad som har hänt.
Under Graces besök hände följande : -11.30. Grace kommer. Vi ser på bildspelet (som jag och Anna alltså redan sett). -13.00. oväntat besök! Graces 2 systrar kommer oanmälda. Bildspelet körs igång för andra gången denna dag. -14.30. Vi börjar se på en Nigeriansk, brutal och väldigt dålig, ologisk och långtråkig version på Askungen. Den var riktigt skräckinjagande.
16.00 kommer Graces kusin från Cyangugu.- 16.30 börjar Bildspelet för 3:e gången. Graces kompis bror kommer och vill hälsa. - 16.45. Alla går plötsligt in på vår toalett och stannar där i 30 minuter medan jag och Anna sitter i köket och väntar. Vi vet fortfarande inte vad dom gjorde men det luktade tvål Intensivt hos oss den kvällen.
Vid sådana tillfällen känner man ofta att, "japp, jag är väldigt svensk."
(Till och med om man är finsk.)

Nästa besök Grace gjorde, ett par dagar senare, var det återigen Bildspelet som visades.
De har definitivt en förkärlek för DVD:er.

Med några andra gäster diskuterade vi musik,och jag ställde frågan till en av dem som uppenbarligen uppskattade klassisk musik, : "Do you know about opera?"
Hans första reaktion var stora ögon, och frågade: "Winfrey?"
Det kan ha varit något bland det roligaste jag hört, för det kändes som att det var ännu mer osannolikt att han skulle känna till Oprah Winfrey än musikgenren opera.

Till påskens Gula färg till ära bakade vi lussekatter utan socker och med mandelmassa istället för russin.
Du som rynkar på näsan kan genast skriva ner detta lussebrödsrecept, och VIPS har du något jättegott som vi tänker ta patent på.

Vi besöker kyrkor och familjer så ofta vi hinner, och tyvärr är det många man måste tacka nej till.
Afrikaner är varma och kärleksfulla och snabba på att öppna sitt hem för gäster, men ibland blir det lite väl lite verkstad, och nu när vi är inne på slutspurten ska vi plötsligt klämma in allt samtidigt, vilket inte heller lyckas.
Vårt fina, strukturerade schema hittade jag på golvet bland allt damm och spindelnät.
Vi har apropå det fångat en monsterspindel. Den ligger under ett av våra glas på golvet, och ingen av oss vågar se efter om den lever.

Grace sov över hos oss innan hon skulle tillbaka till universitetet i Butare - och blev arresterad av civila poliser innan bussens avgång på grund av att hon inte hade sitt ID med sig när hon hade lämnat ifrån sig sin väska för att inhandla något.
Grace behövde inte hållas länge som tur var då en vän kunde komma över med hennes ID-kort.
Det är väldigt noga att man har med sig sitt pass numera så att polisen kan se vilka som inte är rwandeser alternativt är olagligt i landet, men vi glömmer alltid dem. Vi har dock aldrig blivit tillsagda att visa upp dem som tur är.
Men det är sällan man tar oss för falska rwandeser.

Vi hade även lyxen att ha ett annat klokt, varmhjärtat engelskt pastorspar i grannbostaden efter Hugh och Julie, nämligen Peter och Emma som introducerade oss till ett billigt och gott matställe de hittat.
De satte guldkant på vår tillvaro med sin närvaro här under sina veckor.

En kväll följde vi med vår extrapappa Laurien på middag med Anneli Enochson som besökte Kigali med några parlamentariker.
Det var verkligen givande att prata med henne, hon kan onekligen konsten att lyssna på en människa som talar. Inspirerande.
Tack älskade Marianne för den underbara chokladen och det jättefina kortet vi fick via Anneli! Det värmde både hjärtan och magar.

Vi har båda varit lite sjuka. Jag har ju en löjligt ömtålig mage numera så det kan ganska lätt bli roligt, men tack mamma för pillren och vitaminerna,med Annas hjälp kommer jag ihåg att ta dom.
Anna fick en brännskada som vi försökte behandla med en usel kräm vi köpte, men denna förlängde enbart läkningsprocessen, så till slut blev det mest koksalt och linsvätska och nån kräm. Nu verkar Anna kunna gå ganska snabbt så det läker som det ska nu tror jag, haha.

Vi tog en buss till Butare efter Umugandan (samhällstjänst för alla medborgare) förra lördagen för att hälsa på Grace och se hur hon bor på universitet.
Det var ett mysigt rum - 5 tjejer som delar på ett rum med 2 sängar.
Annorlunda omständigheter än vad vi är vana vid, men vilka härliga vänner hon har där! Det måste vara en ren fröjd att bo så när man kommer bra överens.

Förra söndagen skulle vi hälsa på i vår vän Tharcissias kyrka, Restaration Church - och hamnade av misstag i fel kyrka vilket blev hemskt pinsamt. Men med hjälp av goda kristna bröder och systrar hittade vi rätt till slut, och fick delta i en väldigt bra gudstjänst, som var väldigt olik ADEPR:s som vi oftast besöker.
Det är en mäktig känsla att höra "O Store Gud" sjungas på kinyarwanda.
Idag skulle vi besöka kyrkan där "han som gav Annas franska Bibel till sig själv" är medlem.
Hans instruktioner var inte onödigt detaljerade : "Ta bussen till Rwandex och sedan en MOTO till Rubango".
Okej, fram till Rwandex gick det bra. När vi sedan skulle hitta MOTOtaxis till oss, fick vi tag på två små skruttmoppar som dessutom tog överpris, och när vi då började åka, visade det sig att vägen till kyrkan var helt omöjlig på grund av det tunga regnet (det är regnperiod och ibland regnar det så mycket att vi är rädda att taket ska rasa in. Det droppar dock och det luktar så mycket mögel att Annas ögon svullnar och jag får andningsproblem,men så länge man kommer ihåg att tömma skålen ibland så är det ingen fara). Alltså är inte slirande och hoppande MOTOs i lera det som känns säkrast.
Anna är i för sig alltid stencool vilket jag sällan är.
Men plötsligt kom vi fram till en passage i vägen som var helt vattenfylld. Där stod vi ett tag med MOTOkillarna och försökte förstå vad de ville att vi skulle göra.
De menade att vi skulle hoppa av, klättra över den blöta, leriga stenhögen vid sidan om vägen och de skulle hasa sig genom vattenmassorna.
Anna behöll den stora gröna hjälmen på och såg ut som Skurt. Rwandeserna hade väldigt roligt åt de två flämtande vitingarna på stenröset och vi fick snabbt publik.
Problemet är att våra ovana ögon inte kan avgöra var man kan gå utan att sjunka ner i gyttjan, så vi fastnade ganska hårt i leran när vi väl hoppade ner på marken.
Anna hoppade så bestämt att hon sjönk djupt ner, och där fastnade hennes sko.
Så där stod hon mitt ute i ingenstans, vid en stor stenhög, med en söt grön hjälm, en sko och leriga ben med rwandeser runt sig.
Jag och min MOTOkille hade hemskt roligt när Annas MOTOkille rusade till Annas undsättning för att gräva fram hennes sko.
När vi väl kom fram till kyrkan köpte MOTOchaufförerna vatten av en liten pojke, och tvättade sedan hennes fötter.
Det kallas bra service och tjänande anda in i det sista.

Vi gjorde vårt bästa att vara med på missionsgudstjänsten i Smyrna häromveckan, men Internet samarbetar väldigt sällan och detta var inte en av de få gångerna det fungerade, men vi var glada i bara tanken att ni tänkte på oss.
Vi kanske kan ta det live istället om något tillfälle skulle dyka upp, och så får ni stänga av strömmen när det börjar skava i öronen. :)

Vi börjar trappa ner på allting nu och det märks att vi är i avslutningsfasen. Vi har precis rättat klart våra engelskagruppers slutprov, endast en lektion på musikskolan återstår eftersom veckan som kommer nu blir den sista arbetsveckan.
Efter det ska vi resa runt i landet och gråta och säga farväl.
Det är så mycket vi trots allt inte hunnit med eller kunnat ro iland, men frågan är om man någonsin kommer ifrån den känslan.
Men vi har tveklöst fått uppleva något otroligt i och med denna resa.

För att fira Valborg bakade vi mjuk pepparkaka som blev helt enkelt urläcker och som vi har försökt pressa ner ikväll med litervis med jordgubbar eftersom vi har en jordgubbsförsäljare som ser oss som stammisar.

Så när vi precis blivit mer vana vid det liv vi lever här blir det dags för nästa kulturchock, att komma hem igen.
Men vi saknar er förstås och längtar efter att se er.
Jag tror inte att vi har blivit alltför tokiga, inte Anna i allafall, hon är väldigt klok, rolig och genomhärlig.

Guds ledning och frid! Vi älskar er jättemycket. Tack för att ni kommer ihåg oss, det betyder så mycket för oss.

Herren välsigne er! Många kramar, Anna och Sanna (genom Sanna)

2010-04-30T16:55:00.002+01:00

Här börjar rivningen av ADEPR:s kontor och musikstudion. Många bankandes morgonar blev det, hehe!

Här har ni en talade bild av vår frys, man vågar inte ha så mycket i frysen eftersom att man aldrig vet när man har ström eller inte=) Men Annas glass kan man alltid göra undantag med;) Den röda saken är en frysklamp som har kommit till väl användning då vi har bränt oss på plåtar och ugnen.

Har man inte mycket att göra så kan man ju alltid underhålla sig själv med nya ansiktsuttryck, Sanna tycks ha roligt! Fast det är ju lite svårt att komma fram till, det kan ju annars bara lukta illa.

Anna står och beundrar våra lyckade kanelbullar, och "miraklet" Blue Band andvänds flitigt i bull-bak! Haha, tänk bara om afrikanerna bara visste vad Blue Band gör med kroppen!

Här sitter vår älskade broder Forstain, eller Faustin som vi nu har fått veta att han stavas, med gitarren fullt upptagen av dagens gitarrlektion och glada Sanna är alltid lika uppmuntrande!

The Lion King for everyone!

2010-04-06T21:15:00.000+01:00

Nu var det allt ett tag sen vi skrev på bloggen! Man skulle ju kunna tro att eftersom vi löst internet-frågan något sådär så borde vi ha varit bättre på att uppdatera, men oj vad det har hänt grejer - som vanligt - men nu har det hänt ovanligt mycket vanliga grejer! Jag kan ju passa på att erkänna att det slog mig faktiskt att jag borde bloggat redan för 4 veckor sen, men se hur bra det gick med det. Nu ska jag i alla fall försöka mig på ett tappert försök i att förklara alla tokigheter för er och jag ska försöka undvika tråk-faktorn som så lätt kan komma krypandes för läsaren när det är mil-lång blogginlägg. Visst börjar jag bra - jättelångt intro;)

Regnperioden märker vi av allt mer och mer nu, vi har sen ett par veckor tillbaka investerat i ett nytt och stort paraply. Vi hittade det i Nakumatt (europeiska affären), ett stort och fint gult paraply - men den gula färgen fick snabbt blåa kompis-fläckar och det var till och med redan innan vi han lämna affären. Då vi hade gått runt lite i affären och letat efter PostIt lappar så stod det en stor kundvagn i vår väg med massa skräp i osv, de vi då inte viste att den fina blå färgen som så charmigt täckte skräpet egentligen inte skulle vara där och definitivt inte var torrt. Så när vi flytta vagnen nån halvmeter så hade vi båda fina smurfhänder, det var alltså en läcka i bläckpatronerna! Så den färgen som vi hade på våra händer spred sig snabbt till det mest och även då paraplyet - men Sanna har lovat att måla söta figurer kring fläkarna så att man nästan kan tro att det är meningen att det ska se ut som det gör.

Om ni kommer ihåg Sannas förra blogginlägg så berättade hon kort om en uppvaktande egyptier som bjöd oss till Egypten, då fick vi hans nummer nedskrivet och vi lovade att skicka ett sms till hans nummer så han även skulle få vårat. Grejen är den att vi tycket att han var trevlig men en aningen sliskig så vi drog oss lite för att höra av oss. För att även tillägga så var vi delade inför hur vi skulle göra för att något sa oss att Mahmoud, som har heter, är en man som man kan stöta på lite här och var och det blir det ju mycket pinsamt om vi inte hört av oss - och mycket riktigt så träffade vi han inne på restaurang/caféet Bourbon när vi skulle äta och fick ett pekfinger då han sa att vi inte hade hört av oss. Som ni nog förstår hörde vi av oss så fort vi kom hem och inte så långt därefter bjöd han hem oss på te, men vi kan ju inte påstå att vi kände oss allt för bekväma i att åka hem till honom så vi föreslog att träffas på Simbas café. Fikat med Mahmoud blev en kort men mycket intressant stund då han stolt prata mycket gott och sitt hemland, sin religion Islam och om sin kultur. Han hade även en del teorier om situationen över världen vad det gäller "naturkatastrofer" och USA:s finger i spelet vad det gäller Haiti - enligt vad hans goda vän som är amerikanare har sagt till han. Och tro mig att misstaget i att något sådär ifrågasätta teorin är inget man gör om, inte direkt med Mahmoud i alla fall. För att med tre ord beskriva vår fika så säger jag: lustigt, läskigt och spännande!

Fram tills den efterlängtade resan till Mashesha och Tanzania så rullade musik- och engelska undervisningen på som vanligt. Jag har även fått påökning bland mina gitarrelever och lustigt nog så är en av mina elever ingen annan en Chelse - om ni kommer ihåg killen vi umgicks en del med i början. Tänk att man ibland får återse personer i de minst väntade situationer!

Den 8/3 åkte vi till den svenska missionären som arbetar i Mashesha, efter den 7 timmars långa bussresan så hämtade Siv upp oss i Kamembe och sen fortsatte resan tills vi kom till en by som ligger nere i dalen mellan alla kullar en bit utanför Kamembe. Då vi satt och pratade under bilresan fick vi frågan av Siv om vi någonsin har varit med om en förlossning, vilket vi inte hade, och hon frågade då om vi skulle vilja eftersom att det finns ett hälsocenter där med BB som Siv länge har varit del av. Med förtjust blandad skräck tacka vi ja till erbjudandet. Väl framme i Mashesha fick ett varmt mottagande av Sivs två husor Marianne och Jafet. De är få människor som har ett så stort och varmt leende som Marianne alltså! Hon nästan sprang oss tillmötes och kramade om oss ordentligt! De bjöd oss på en härlig grönsakssoppa med hembakat bröd till och efter maten fick vi en runt tur på hälsocentrat och allt som låg runt där Siv borde. Det var verkligen en otroligt vacker plats som fotografier inte kan på ett rättvist sätt kan förmedla dess skönhet. Trötta som vi var efter resan så hoppade vi i säng.
Morgonen därefter när vi vaknade vid 6 så berättade Sanna om sin aktiva natt då hennes myggnät hade haft håll som i sin tur ledde till många ovälkomnade gäster i form av myggor. Den morgonpigga Siv går upp vid 4 så vi hade sagt att 6.30 var då en lämplig tid för frukost, att gå upp tidigt på morgonen är verkligen ett bra trevligt sätt at få ut så mycket som möjligt av landets soltimmar.
Varje dag i Mashesha var definitivt ett äventyr med många av livets olika kryddor. Dag nummer två fick vi besöka primär – och sekundärskolan som de har startat där och efter en rundtur till varje klassrum blev vi tillsagda att det var dags för vår engelska lektion, vi hade blivit tillfrågade om vi kunde tänka oss att hålla i en lektion, som snabbt blev till två lektioner för att de sa att det fanns två klasser som ville ha undervisning och eftersom att vi var två så var ju de en smidig lösning tyckte dom. Så vi fick improvisera fram lektioner som var en spännande utmaning eftersom att vi inte hade planerat så mycket till lektion mer än för små barn och de vi nu skulle undervisa var tonåringar. Lektionerna gick bra och vi hade båda två mycket roligt och efter lektionen fick de ställa de frågor de hade och tro mig när jag säger att många lustiga frågor blev ställda. Sen samlades alla barn ute på gården och lärare såsom elever ställde till med en riktig fest full av sång och dans, jag och Sanna blev ännu en gång varmt välkomnade med en varsin present dessutom- två jättefina handgjorda korgar! Efter festen blev vi inbjudna till ett rum med alla lärare där vi fick dela ord av tacksamhet och de bjöd på läsk x 2! Efter att härliga Sanna delat några uppmuntrande ord till lärarna så råkade hon i sin entusiasm att välta ut sin läsk på mig och på golvet, men det finns verkligen få människor som är så bra på att hantera såna situationer och alla brast ut i skratt!
Dagen passar fort och vi hade även hunnit att besöka kyrkan där de hade ett möte på kvällen, Jafet och Marianne hade även lagat jätte god mat i form av kött i sås med kokt potatis.
En annan dag då vi satt och fikade kaffe och hembakade underverk så kom en från personalen på BB springandes och sa att det nu var dags för en förlossning så vi sprang snabbt efter och kom fram till förlossningssalen där det låg en kvinna som nu skulle föda sitt andra barn. Det var verkligen en speciell syn då vi först hade fått se hur hennes mage verkligen rörde på sig och inte alls lång därefter så hade ett skrikande underverk kommit till världen.
Steget från fika till förlossningssalen och sen till en möbelverkstad, som låg intill hälsocentrat, var kanske inte det ultimata så det var sen skönt att komma hem och få lägga sig på sängen och faktiskt få smälta allt. Det var verkligen en fantastisk syn att få se ett barn komma till världen, tänk hur fantastiskt Gud har skapat allt och hur liten man egentligen är som människa i Guds hand. Det är häpnadsväckande att vi alla en gång har varit så liten och skrikande, att vi alla är en skapelse som Gud har en specifik plan för.
Siv är en mycket älskad kvinna i Mashesha och det går bara inte att inte se hur mycket trygghet och förmedlar genom sitt arbete och den tid hon har spenderat bland byborna. Varje morgon kommer det människor som kommer för att bara sätta sig ner och bara prata men det kommer även dom som söker efter tröst och stöd. Det kom bland annat en gammal man vars dotter hade gått bort i AIDS och då lämnat en bebis efter sig som nu var mycket undernärd och kämpade för livet, hans yngsta dotter som säkert kan ha varit kring 8-9 års åldern med sig som satt och matade sin systerdotter med rispudding och mjölk som Siv ställde fram.
Vi fick även under dagarna träffa många av de barn som trots många svåra omständigheter har rest sig och med Guds hjälp och Sivs kärlek fått ett hopp om framtiden. Vi fick vara med om en invigning av ett av de hus som Siv har sett till att det har blivit byggda med insamlade pengar till barn som nu har blivit vuxna.
På fredagen åkte vi hem och var framme i Kigali vid fyra-tiden och blev då tillsagda att flytta till lägenheten som ligger i byggnaden bredvid fast på bottenplan. Vi skulle egentligen ha flyttat ditt den 10/3 men eftersom att vi var i Mashesha så sköt de lite på flytten, men inte viste vi att samma sekund som vi steg in på området – svettiga och trötta – så skulle vi sätta igång med att packa i ultraspeed och sen flytta ner alla våra saker + de som vi bedömde var värt att spara från de tidigare missionärerna. Sanna hade under buss resan suttit och dagdrömt om att få duscha när hon kom fram, men det ändrades snabbt då vi skulle skynda oss med flytten. När vi äntligen hade packat ner allt fick vi veta att vi ändå inte kunde flytta just på för att mannen som hade nyckeln till den andra bostaden inte var där, så då fick vi bara sätta oss ner och vänta. Sen gick själva flytten bra, dock mycket tungt och vi önskade att de rara pastorerna som vi passerade ett antal gånger med tunga lass skulle ha erbjudit sig att hjälpa till men de var för upptagna med att prata om alla planer för våran bostad – kanske har med de tydliga könsrollerna att kvinnan ska ta det tunga lasset? Hehe, det låter verkligen som om jag är superbitter, men det är jag inte däremot har vi fått en annan syn på folk som flyttar. Sen måste jag givetvis berätta om vår underbara granne Peter som bodde inne hos Pastor Hugh och Juliet, då han såg hur vi kämpa erbjöd han sig snabbt att hjälpa till och bad även om förlåt för att han inte hade sätt det innan.

På tisdags morgon bar det av till Tanzania med 06.00 bussen. Pappa Laurien hade hjälpt oss att få tag på biljetter, vi hade först tänkt att åka med ett bussbolag som heter Taqwa men fick bara någon dag veta att deras buss hade åkt till ett annat land så den bussen vi hade tänkt att åka med fanns inte längre. Laurien, mannen med guldhjärta, lyckades att ta reda på information om ett annat resesätt där vi då skulle behöva byta buss fyra gånger – men hellre det än att inte kunna åka dit alls. Första bussresan gick bra och även passkontrollen gick bra, det blev lite svettigt då vi först hade sagt till mannen vid kontrollen att vi var praktikanter och hade varit i Rwanda i 6 månader då han tittade i våra pass och såg att stämpeln var från julas – oooops, pinsamt! Men han släppte genom oss och vi köpte biljetter till en buss som skulle ta oss till Kahama, den bussen var rena rama lyx bussen! De hade fina säten OCH som grädde på moset – DVD! Filmerna de visade var typiska tanzianska komedifilmer, vilket var helt okej underhållande till de sen satte på värsta triangeldramat! Men men, har man någon gång tittat på Våra Bästa År så kanske man kan förstå ribban till ”värsta triangeldramat”!
Väl framme i Kahama vid 3tiden så fick vi veta ett det inte fanns någon buss till Dar es Salaam som vi hade blivit tillsagda. Vi gick runt en del och hörde oss för men de sa att det inte fanns någon, men sen kom det ett par som faktiskt sa att det fanns! Wow, va skönt! – tänkte vi. Men efter att vi hade följt med man efter man in på deras busskontor så kom sanningen fram att det inte fanns någon ändå. När vi hade tappat hoppet om bussen till Dar es Salaam den dagen så kom det en man springandes ikapp oss och sa att han faktiskt hade en buss, lite skeptiskt frågade vi han om det verkligen stämde men han stod allt på sig och jag bestämde då för att faktiskt utforska läget. Han börjar prata om att det finns en buss som kommer gå klockan 5. Vilket vi tyckte passade jätte bra men ville bara vara säkra på att de faktiskt var så, så jag frågade om det stämde och han sa prompt att det var så men när jag frågade ”Are you lying?” svarade han ”Yaaaah..” och så var det hoppet ute igen. Vi gick tillbaka till det bussbolaget som hade varit ärligast från början och beställde biljetter till bussen den följande morgonen och han visade oss även ett vandrarhem där vi kunde spendera natten. Efter att vi hade fått vårt rum och ställt av oss vår packning begav vi oss ut på äventyr för att se staden och för att hitta någonstans där vi kunde äta. Vi hitta en billig restaurang med god och billig mat och efter en stund på stan hittade vi ett par flipp-flopp till Sanna som var som gjorda för henne. Kunde inte vart bättre i värmen, och de var Sanna-söta med en blomma på! Trötta som vi var så gick vi sen hem men hade svårt att somna så i mörkret, för att det fanns ingen el, så fika vi lite och försökte sen att sätta upp våra myggnät men de blev för tok på varmt, så vi sprayade rummet och bad att Gud skulle bevara oss från Malaria-myggor. Det var en av de tuffaste nätterna på länge, de lakanen som fanns i sängen fanns det saker på som vi inte vill veta vad och det var otroligt varmt och klibbigt, men vid 5.30 tog vi oss upp och kom till bussen som sen 18 timmar senare stannade i Dar es Salaam. För att inte utelämna den härliga informationen om att under resan fick vi punktering, mycket säkert på grund av de fartbullor som finns på de tanzanska vägarna, men som vi betvivlar att chauffören har förstått vad de innebär. Så för att istället bromsa in och glida över, som en svenska normalt hade gjort, så gasar det på flyger över vilket sen leder till en mäktig duns och detta återkom runt var 5 minut. Intressant!
Väl framme sen kom vår underbara PMU-syster Linnéa och möte upp oss en taxi chaufför sen bar det av till FPCT – Center där vi skulle bo de närmaste nätterna. Om man jämför Rwanda med Tanzania så är det verkligen två helt olika Afrika, det är klart att man kunde se likheter men i det mesta var det olika. Det är fascinerande att se att det kan skilja så mycket bara ett par timmar bort med buss egentligen. Vi levde verkligen ett semesterliv i Tanzania och hade en efterlängtad tid med Linnéa men även med Jona och Samuel som också är utskickade av PMU, och som en extra bonus träffade vi också andra som var utskickade av andra organisationer. Det var en del nya ansikten men även goda vänner från Sverige och även vänners vänner. Så det var ett ganska stort gäng från Sverige som träffades och vi alla sov på FPCT – Center. Våra dagar fylldes av god mat och ännu härligare sällskap, vi gick runt en del på Dar es Salaams gator och en dag tog Linnéa med mig, Sanna och Jona hem till sig där hon egentligen bodde och där bjöds det på en festmåltid utan dess like. Tidigare har min upplevelse av rätten ugali inte varit så positiv men oj vilken måltid! I Tanzania har de en del kokosmjölk och jordnötter i så det blir en annan touch på det hela – mycket gott! Vi hade annars en trygg Linnéa i ledningen på våra äventyr, som för att tillägga är en baddare på Swahili och helt underbar! Det är alltid något speciellt när man träffar sin PMU-familj och en trygghet på många sätt – tack för att ni finns. Efter ett par härliga dagar i storstan så begav Sanna, Jona och jag oss till Zanzibar som ligger ca 2,5 tim med båt ifrån Dar es Salaam. Där spenderade vi 2 nätter innan vi åkte tillbaka för att sen övernatta en natt innan bussresan tillbaka till Rwanda. Det var riktigt kul att få umgås med Jona lite extra, han har varit praktikant i Etiopien och nu var på hemresa till Sverige men valde att uppleva Tanzania och Zanzibar innan. Första dagen åkte vi på spicetour, då fick vi en runt guidning bland alla kryddor – bla kanel, vanilj, saffran och i slutet av turen klättra en man upp i palmen och hämta ner kokosnötter som han sen bjöd på. Det var en riktigt mysig tur och många aha-upplevelser. Vi fick två små skott till ett kanel träd, så vi får se om vi kan hålla dom vid liv. Tänk att ha ett kanelträd i Trädgår’n! Efter spicetour gick vi en sväng i Stonetown och kolla småaffärer och tog sen en god bit mat. Stället där vi hade checkat in för att sova en natt hade en härlig takvåning där man kunde sitta och ha tillgång till gratis Internet och sen bjöd de på mat – sån lyx! Dag 2 sen åkte vi till en ställe som heter Paje, en riktig oas med vita stränder, klart vatten och underbart sällskap. Vi bada och sola en massa, eftersom att ADEPR här i Rwanda har vissa klädregler så hade jag och Sanna en så kallad ADEPR-bränna som vi skrattade gott åt, men nackdelen var att de ställen på kroppen som inte utsatts för sol på ett tag nu läggare brändes – t ex rygg, knän och lår. Så brända blev vi, men visst är hela solningskonceptet en västvärlds lyx? Marcus och Gitten, som är vår PMU-broder Samuels vänner från Sverige, kom till Paje på eftermiddagen så på kvällen gick vi alla ut och åt på kvällen och avslutade dagen med en härlig promenad på stranden i månskenet.
Sen efter frukosten dagen efter åkte jag och Sanna tillbaka till Stonetown för att ta färjan tillbaka till Dar es Salaam, men innan vi gick på färjan tog jag ett äventyr själv på stan i jakt efter kryddor medan Sanna satt och vila och passa vår packning. På vägen i mitt äventyr bland de små gatorna träffade jag en kille som jag prata lite kort med och berätta att jag leta efter kryddor, då sa han att han ville ta mig till deras lokala marknad för just kryddor. Läskigt, men visst borde man lita på någon tills mottsatsen har bevisats. För att citera Juliet som var vår granne i Kigali ”Trust them til you can’t trust them nomore”. Alltså så följde jag med den här killen som säkert var 25 år i Stonetowns smågator. Med en plan B i försvar i fall något skulle hända och bedjandes höll jag ett samtal medan han visade mig vägen. Tack gode Gud, till marknaden kom vi och jag fick köpt en påse med massa kryddor till ett vettigt pris! Och sen visade han mig även en genväg till platsen där Sanna satt – så fram och tillbaka kom jag + inhandlat kryddor och fullt levande och oskadd. På färjeresan visades det en film med doldakameran klipp – så kul! När vi sen steg av i Dar es Salaam så gick vi först till boendet vi redan hade betalt och bokat och lämna av oss packningen för att sen bege oss ut på stan efter en supermarket där vi kunde köpa matsäck till bussresan hem och för att hitta några presenter till våra vänner tillbaka i Kigali. Efter ett par timmar på stan så gick vi tillbaka till boendet och åt där en god middag innan vi gick upp till vårt rum med AC – såå gott!

Klockan 5 på följande morgon gick vi upp och blev upphämtade av en kille som skulle köra oss till vår buss, som vi redan hade köpt biljetter till, och skulle avgå 6. På grund av ett litet missförstånd så trodde killen som körde att incheckningen var klockan 6 och inte avgångstiden så när vi förtydligade det hela fick han genast bråttom och gasade på. Framme 10 i 6 springer vi ut från bilen i jakt efter bussen vi ska åka med – och den här busstationen är ett sjuuukt stort ställe med hur många bussar som helst – så där sprang vi med vår packning men kunde inte hittar vår buss. Den snälla mannen som körde oss hjälpte oss att leta och han sprang i täten med mig och Sanna kort bakom sig. Efter säker 20 minuters springande så beger vi oss tillbaka till Taqwa, bussbolaget där vi hade köpt biljetter, och prata med dom och de sa först att bussen stod någon annanstans så vi sprang dit, men ingen buss så vi sprang tillbaka till kontoret och fick då veta att det inte fanns någon buss – VA! Himmel!, som Sanna skulle säga, vi hade nu lagt pengar på en buss som skulle ta oss tillbaka till Kigali, men som inte fanns. Efter många om och men så fick vi sittplatser på en rishög, dvs fallfärdig buss, som skulle åka till Kahama och det var ju bättre än ingenting. På den här bussen fanns det hönor, brödpåsar i mängder, bebisar, hoptryckta afrikaner och vi. Det var en aningen fartgalning som körde så de fartbulor som finns på vägarna blev nu fruktansvärda dunsar då barnen skrek och folk slog sig hejvilt var 5 minut. Kan du tänka dig hur trött man är efter 18 timmars resa med dunsar utan dess like? Inte nog med det så läckte bussen in, så varje gång regnet som så blev det en ofrivillig dusch, hehe! Väl framme i Kahama, klockan 22 på kvällen, så visste vi inte riktigt vad vi skulle ta oss till. Tack o lov hade vi lärt känna en man på bussen som tillhörde ADEPR och som satt i samma i som oss så att säga och med hans hjälp löste det sig att vi fick sova i en parkerad buss i ett par timmar och för att sen på morgonen kunna fortsätta till Kigali med den bussen. Den fortsatta resan gick bra, men när vi nåde Rusomo fick vi veta att den bussen vi hade blivit lovade skulle ta oss till Kigali nu inte skulle det och att vi skulle byta buss. Så vi tog vår packningen fixa alla stämplar och pappren vid passkontrollen och vid andra sidan av gränsen så sa vi hejdå till vår kompis Alexis som hade hjälpt oss under resans gång. Alexis skulle åka bil den sista biten och vi tog bussen. Det var en konstig men härlig känsla då vi reste på Rwandas vägar igen – det var en känsla av att vara hemma! Väl framme i vår bostad var vi sen bra trötta och ett par timmar efter vår ankomst kom den svenska missionären Siv till oss. Vi hade sagt att hon skulle bo hos oss de två nätterna då hon var i Kigali innan hon skulle flyga tillbaka hem till Jönköping. Det var ett par härliga dagar då vi fick många mysiga samtal med Siv – hon är ju så klok och erfaren!

Efter våra resor så sa kroppen ifrån och vi var sjuka ett tag, jag hade lite feber till och från och Sanna hade någon form av infektion i sina ögon som tack o lov gick över efter nån dag och noga tvättningar. Vi känner oss fortfarande trötta i kroppen men har nu satt igång med undervisningen.
Våra älskade grannar Pastor Hugh och Juliet har nu åkt tillbaka till England,men innan dess bjöd de hem oss två gånger på middag och förra veckan var Hugh bortrest så då fick vi en massa kvalitetstid med Juliet. Nu bor Peter och hans underbara fru Emma i lägenheter bredvid, de är också från England och goda vänner till Hugh och Juliet. Vi har stående inbjudningar till England, Hugh och Juliet bor i Frenton on sea – och de namnet har en rolig historia då vi pratade med Juliet om det. Först trodde både Sanna och jag att hon menade boskaven C och inte ”sea” som i hav vilket gjorde att namnet var högt komplicerat men efter ett gott skratt redes detta ut. Vi hoppas allt att vi kan åka till England i sommar eller nästa för att hälsa på våra nyfunna vänner, Peter och Emma i London och Hugh och Juliet i Frenton on Sea.

Påsken här firas inte alls så som i Sverige, de man träffar önskar man glad påsk men annars så är det inte så mycket. Jag och Sanna lagade till en påskmiddag med köttbullar, potatisklyftor, strimlat nötkött, ungsomelett och till efterrätt åt vi chokladpudding med jordgubbar – kalas gott! På kvällen fick vi besök av en god vän Athanars och senare på kvällen tittade vi på påskens sanna budskap och innebörd i formen av The Passion of Christ.

Nu imorgon, onsdag, börjar minnes veckan för folkmordet som var för 16 år sedan. Det märks tydligt att stämningen ändras och att det här är en tid som påminner om den blodiga historien och som får ärren att brännas. På förmiddagarna kommer det mesta att vara öppet, arbeten och affärer osv, men på eftermiddgarana är det aktiviteter och möten som är obligatoriska för Rwandas invånare, men vi får inte delta utan ska vara en aning tysta hemma.
Be för landet och alla dessa traumatiserade människor, det är mycket som händer nu och det är oroligt.

Tack för att ni finns, era kommentarer betyder verkligen jätte mycket och värmer enormt! Och tack för alla sms, mail, brev och samtal! Det förgyller verkligen att höra från er alla och er kärlek glädjer och värmer på djupet. Hoppas ni har haft en underbar påsk, Tack Jesus för livet!
Och förresten, mitt paket som min mamma skickade ner redan i November med julklappar har nu äntligen kommit fram – wow, sån fest det blev! Tusen tack återigen!

Som avslutning skulle jag vilja citera guiden vi hade när vi besökte nationalparken Akagera i december med Linnea: ”The Lion King for everyone!”, tänk att Timon och Pumba tokigheter och Simbas äventyr uppskattas världen över! En annan som kanske har tankar om att bli Miss Universum eller president hade troligen sagt ”World peace”, men tecknad Disney klassiker funkar det med!
Tänk att blogginlägget blev så kort, för kort är det - lustigt nog - med tanke på hur mycket vi har upplevt och hur mycket vi hade önskat dela med er! Lustigt va! Men ni får helt enkelt hålla tillgodo tills nästa bloggning om ni vill höra mer=)

Vi älskar er och saknar er, tänk att nu är det inte så långt kvar tills den 25 maj då vi landar i Sverige. Tusen kramar och ännu mer kärlek!

Sanna och Anna, genom Anna

Anna har 70 myggbett på ett ben

2010-02-24T07:00:00.000Z

Älskade vänner och familj! Nu var det länge sedan vi pratade av oss här på bloggen.
Det är inte så att vi inte skrivit för att vi inte vill, men på grund av att man bygger om här på missionen och i missionens studio (med början klockan sju vareviga morgon) så har vårt förra så formidabla trådlösa Internet lagt sig.
Men som ersättning har vi införskaffat ett mobilt nätverk som fungerar på något sätt – vilket är så jättemycket bättre än inget alls!
Vi har nu lyckats kopiera våra mail till Word så att vi kan läsa dom, men tyvärr kan vi inte svara än eftersom vi måste betala för nätverket och det är inte superbilligt. Vi är jätteglada och tacksamma för att ni skriver, förlåt att svaren dröjer så. Men ni kan räkna med att det blir bra och genomtänka svar när de kommer!

Så min uppgift är att försöka sammanfatta den senaste månaden så kort som möjligt, och det vet ni säkert vid det här laget lika väl som jag att jag är väldigt dålig på, speciellt om jag ska skriva så här långa intron.
Hur som helst.
Arbetet rullar på – vi har nu engelska på alfabetiseringsprojektet PANA två gånger i veckan, besöker sjukhuset tre gånger i veckan med engelskaundervisning på tisdags- och torsdagskvällar, Anna undervisar i gitarr och jag i piano och sång på musikskolan på helgen, och andra aktiviteter på kvällar.

Våra kvällar har blivit förgyllda med att ibland få post hemifrån – tack alla ni! Ni anar inte vad det värmer, och det är verkligen en höjdpunkt.
Billy och Stefan – tusen tack för CD-skivorna! Det var verkligen oväntat, och så jättevälkommet. Tack!
Och Helen – tack för det superba godiset, och vårt favoritknäckebröd! Vilken fest.

Förutom lite spännande magäventyr – orsakat av rwandesisk mat, förorenat vatten och mögligt vete som vi själva bakat scones med - och småsjukor och otroliga mängder håravfall (Den extremt starka medicinen Lariam må skydda oss från malaria men ni får allt se er om efter två skalliga resenärer i maj), har vi hållit oss friska och faktiskt bakat tre omgångar bullar. De har verkligen gått hem hos våra vänner också, men nu börjar kardemumman ta slut så det blir att ersätta det med något annat om vi inte hittar det i landets mest västerländska affär Nakumatt.

På musikskolan hade vi finbesök av en judisk konsertpianist och virtuos som heter Shalev, och som vill hjälpa till att skapa en bättre musikutbildning för rwandesiska barn, och etablera musikundervisning i skolor.
Han har många bra idéer, och vi får se hur det utvecklas – det ska bli spännande att upptäcka om det faktiskt är en del i Guds plan, eller om det kommer något annat.

Nu har vi spelat in sången i studion med musikvideokillen. Om det blir en charmig video till låten återstår att se, men hela studioprojektet var ett äventyr i sig.
Studion låg i Ruhengeri, där man kan gå på vulkansafari – ”ca 1 timme från Kigali”, alltså 2,5 timmar – och väl framme skulle vi göra sången så snabbt som möjligt eftersom vi behövde vara tillbaka relativt tidigt.
Slutresultatet blev högst intressant – med lite extra effekter som stråk och reverse skapar man ett äkta afrikanskt sound. Låten har börjat spelas i radio i Gisenyi, och de har gett oss ett läckert artistnamn: ”The Blessing sisters.” Vissa saker får man ta med ett stort skratt.
Vi hade ett allvarligt snack med honom om våra farhågor om att han kanske ville ha med oss bara för att ha dansande vitingar i fronten, men det visade sig att det verkligen inte var så han tänkte.
Så vi hade det väldigt roligt allt som allt.

Det är en otrolig hetta här nu, varvat med ösregn och blixtrar. Vi har kommit fram till att vi faktiskt mest av allt gillar regnen – hellre regn än 40 graders värme.
Men det kan bli konsekvenser av ovädren.
Idag till exempel slog blixten ut halva vår ström, så vi hade ingen elektricitet i köket – vad äter man till middag då? Hm. Brainstorming som slutade med en mindre bra idé i att försöka koka ris i varmt vatten som vi fick från vattenkokaren som vi har välsignats med.
Till slut lyckades vi mjuka upp spagetti i vattenkokarvattnet, och vi gjorde en improviserad sås på varma koppen (kyckling och curry.) Högst ovanlig middag.
Stackars Anna satte igång att kämpa med den halvsmälta glassen, och få hade nog varit så tappra, speciellt efter en dag där Anna predikat på sjukhuset och jag sjungit och spelat sånger.
Det är otroligt vad de kan få en att göra här, och ännu mer oväntat vad man kan vänja sig vid att göra.
En annan konsekvens är myggen. Anna har sjuttio myggbett på ett ben! Det är verkligen Guds beskydd att ingen av oss har fått malaria. Och igår hittade hon något loppliknande i soffan. Toppen, vi som precis blivit av med dom.
En annan konsekvens som blir av regnen är att allt stannar av – saker och ting blir inställda, folk kommer inte, vi kan inte gå någonstans – men som Anna så fint sa när jag väntade på en pianoelev som var väldigt sen; ”Är det en sak jag har lärt mig här så är det; slappna aldrig av. De dyker upp!”
Förr eller senare kommer de. Även om det är en vecka för sent.

Vår vän kopieringstjejen (visst är det fint att vi objektifiserar alla) som vi var ute och åt med – den kvällen regnade det för övrigt decimeterhöga floder på gatorna - menade att det är mattorna vi har hemma som gör att det blir så outhärdligt varmt på natten.
Stämmer det? Nu har vi hängt ut några mattor i alla fall.
Hon fick förresten med oss på ett rwandesiskt lyxbröllop också med olika underhållningsinslag, och där maten inte alls var den traditionella utan istället pastasallader, grillspett och grillad potatis. Det var en enorm lättnad.
Det kändes dock lite lustigt att träffa kopieringsmannen (kopieringstjejens pappa) på bröllopet, och ännu lustigare att efter ceremonin besöka hans hem eftersom han bor i grannhuset – han har nämligen en tendens att lura oss lite när vi ska kopiera – en gång när Anna exempelvis frågade om priset per kopia sa han att han inte visste, ”I don’t work here”.
Vilket visserligen är en tolkningsfråga – han äger nämligen affären, men han kanske bara filosoferar där. Vad vet vi.

Pastor Hugh och hans bedårande fru Julie har kommit tillbaka hit från England nu – vilket är en stor glädje för oss. De kan nog vara världens gulligaste grannar.
De är båda i sextioårsåldern, charmiga som få och brittiska rakt igenom – och det är utan tvekan solskensstunder att fika med dom.

Vi har även fått riktigt goda vänner i ett ungt par i kyrkan, Bosco och Josiane. Här är det inte vanligt att man och hustru öppet visar att de älskar varandra, men dessa två tog emot oss i sitt hem med orden, ”we have some food, and a movie to watch and looots of love!”.
Det var för övrigt första gången vi erbjöds att se på en film hemma hos någon, och det var filmen ”Behind the mask”.
Den kan absolut hamna bland mina favoriter.
Josiane hade gjort hemmagjord pizza, och tillsammans hade de två bakat en kaka. Allt som de gör tillsammans döper de till ”B-Jo” – så detta var alltså en ”B-Jo”-kaka.
Andra gången vi besökte dom stod jag och Anna för maten som de insisterade på skulle vara svensk. Vi lagade spagetti och köttfärssås (ja, det är inte den urtypiska svenska husmanskosten men det kan vara svårt att laga typ blodpudding eller isterband. Det har jag för övrigt aldrig ens ätit), och till vår förvåning tyckte de jättebra om det, trots deras smått chockerade fråga om vi inte skulle göra något med pastan – ”just have it like that?!”
Till efterrätt hade Anna vispat ihop en toppengod kladdkaka.
Den kakan är värd en egen berättelse.
Vi kom hem drygt en och en halv timme innan Bosco skulle hämta oss, och Anna började sätta igång med kakbaket.
Vi var lite sena hem på grund av ett oväntat hällregn och en väldigt uppvaktande egyptier som bjöd oss till Egypten, så vi hade verkligen behövt att allt gick som det skulle.
Efter en stund upptäckte Anna att vi hade lite väl lite kakao.
Så jag skyndade mig till affären på hörnet och hittade någon sorts chokladpulver – oh oh – varmchokladpulver!
Det märkte vi inte förrän kakan började växa och svälla och bubbla och slutligen jäsa ut i hela ugnen – då fanns det inte mycket kvar att göra än att börja om på nytt, och medan jag skrapade bort sockerklister från ugn och kakformar gick Anna på jakt efter annat chokladpulver.
Tyvärr hittade hon inget i närheten och var tvungen att ta sig till Simbamarket – dit hon olyckligtvis var tvungen att återvända då hon glömt vårt paraply där – och kom hem tio minuter innan Bosco skulle komma.
Men kakan blev läcker och våra rwandesiska vänner älskade den - ett annat ungt par kom också dit och smakade på de svenska specialiteterna.
Dessa vänner ska vi förresten ut och campa med vid Kivusjön. Tur att Anna ska med som är rädd för ingenting och kan handskas med allting.

Fortfarande kan man få sig en kalldusch i Africantime, som häromveckan när vi väntade en hel dag på att vi skulle följa med ut och distribuera skolmaterial på landsbygden, och det till slut visade sig att resan skulle flyttas till nästa dag.
Då hade vi suttit och väntat hela dagen.
En annan gång kom en vän på besök 4 timmar senare än avtalat, och då hade vi lagat mat eftersom hon frågat efter det - men som vi till slut själva åt för att det blev så sent och hon helst bara ville ha kakor.
Då skrattar man bara och tackar Gud för att man har mat.

Vi besökte en annan kyrka förra veckan , ”Assemblies of God”, tillsammans med vår vän Allan – och han berättade att det var ett engelskspråkigt möte som skulle vara från kl 8.00 -10.00, men när vi anlände förklarade han för oss att det skulle vara ett specialmöte i den snart färdigrenoverade kyrkobyggnaden – och det vara alltså ett möte på kinyarwanda från klockan 8.00-13.00.
Bänken var så hård och ojämn att jag sällan haft en sådan trärumpa.
Pastorn började redan innan klockan 12.00 säga, ”jag har bara ett par saker att säga, det tar bara ett par minuter, ha tålamod” – och i Sverige är man van vid att när något sådant sägs, så handlar det om max tio minuter. Men här är det bara att luta sig tillbaka och vänta på att det eventuellt kommer ett slut.

Jag glömde mina noter på Simbamarkets restaurang, och fick inte tillbaka dom. I min sorg upptäckte jag ändå något underbart - jag har sällan varit med om att människor engagerar sig så för att hjälpa en att hitta stulna material.
De talade med chefen för Simba, ville göra efterlysningar i TV och radio, kalla på polis, gå i secondhandaffärer – gripande. Tyvärr har inte noterna kommit fram, men de kanske dyker upp där man minst anar det.
Gud vet i alla fall var de är.

En annan intressant upplevelse fick vi vara med om när vi besökte asiat-affären som vi kallar den, och köpte torkade dadlar, sesamkakor, jordnötskakor och skumma kakor.
Ingenting var en hit.
När jag smakade på dadlarna tyckte jag att de var okej, men lite väl starka på något sätt.
”Goda, men nästan lite spicy”, beskrev jag för Anna och i samma ögonblick såg jag något som rörde sig i förpackningen. Hjärtat stannade halvt och jag tittade ner i dadelhögen - och så gick det till när jag märkte att vi hade fått mer än bara dadlar – en oberäknelig mängd bonuskryp riktigt skummade i plasten.
Jag fann mig själv ganska snabbt spottandes och fräsandes på toaletten – det går bara att jämföra det med känslan av att ha löss.
Obehöriga insekter som känns vara överallt – mest i munnen och halsen. (Lössen var i för sig i håret).
Anna trollade fram superstark botgöring – Vademecum – som skulle kväva de små stackarna jag fått i munnen.
Efter denna upplevelse som var lite väl djurvänlig får vi nog lämna asiat-affären i fred.
Det är synd, för ägaren är väldigt trevlig.

Idag fick vi även höra om att tre bomber exploderat samtidigt även då de var utplacerade på tre olika platser i Kigali.
Det är lite politiskt oroligt på grund av det framstående presidentvalet som inträffar i sommar, men folk är väldigt lugna och vi har fått instruktioner om att hålla oss inomhus när det är mörkt – annars fortsätter allt som vanligt.
Vi måste dessutom byta bostad 10 mars. Vi ska flytta ner till en större lägenhet – och det känns ju rätt vemodigt att lämna vår fina 2:a som har blivit ett hem.
Det är många missionärer som lämnat både det ena och andra här, köksredskap, böcker, predikningar, kläder, skor, en våg, tavlor, en blå älg med gula hjärtan målade på kroppen, en röd filt, videokassetter och en TV av märket Telefunken (haha helt underbar!) – är det någon av ägarna som vill att något ska sparas kan ni väl bara höra av er till oss så ska vi försöka ordna det efter bästa förmåga.

Det finns faktiskt möjlighet att hyra film här. Vi har hittat en videoaffär där man betalar 500 franc=6 kr för en bränd DVD-skiva i 3 dagar (7 dagar för mzungos blir det om man har tur), och det är superspännande, för man får filmen dubbad till franska och det är aldrig den filmen man vill ha - men oftast fungerar den inte alls.
Förra veckan gick vi till ett annat ställe som var dyrare men betydligt bättre. Då fungerade 2 av 5 filmer vi hyrde bra.

Visst borde det vara fettisdag snart? Vi saknar semlor och drömmer ofta om goda svenska maträtter – jag tänker ofta på pålägg.
Vi försökte göra eget smör av en rosaprickig burkgrädde vi hittade, men det blev faktiskt katastrofalt. Det går att köpa smör, men som det står på dom, ”minst 83% fett”, och Blue Bandet berättade Anna om sist, och sedan finns det mest udda saker som man helst lämnar kvar i affären.
Vi föredrar nog avocado på mackan.
Men njut nästa gång du äter cheddarost.

Vi ska försöka komma iväg till Tanzania och hälsa på några av våra efterlängtade PMU-vänner, och även göra en inrikes resa till den svenska missionären Siv och besöka hennes projekt.

Tiden rinner iväg, och vi måste börja planera vår tid så att vi hinner med det som ska göras.
Vi tänker på er, ber för er och önskar att vi också fick uppleva snökaoset!
Tack för allt ert stöd, era sms, samtal och brev. Vi älskar er!
Gud välsigne er,
Många kramar Anna och Sanna (genom Sanna)

BINGO!

2010-01-16T16:14:00.005Z

Hej älskade vänner, familj och underbara människor! Nu har det gått lite mer än 2 veckor sen förra bloggningen, hoppas att ni har hållit tillgodo med de 30 nya bilderna som vi har lagt upp! =)

Vår älskade Hachin har opererats på grund av de följder som hennes kropp fick av näringsbristen. Hon är nu sängliggandes med benet fast spänt med vikter för att sträcka ut musklerna och så vidare, läkarna bedömer att hon kan bli liggandes i 3-6 månader. Snälla, ha med henne i era böner! Jag ska nu nästa vecka börja med engelskaundervisning för henne och hennes moster. Mostern är supermysig och reser fram och tillbaka mellan Gisenyi, ca 4 timmar med buss, och hon stannar ofta lite längre då hon väl kommer hit eftersom att hon har svårt med att ha råd med buss biljetterna. Hon är en härlig kvinna med ett stort hjärta som hjälper Hachin, mostern är den enda i sin familj som Hachin har kvar, och de båda har absolut blivit våra kompisar!

En onsdag efter körövningen i Remera där Sanna hjälper till med sångteknik så presenterade Grace en kille som heter Claude för oss. Han studerar i Indien just nu men är hemma för att hälsa på, och han verkade något stött för att Grace inte hade pratat om honom i ett för oss utan bara nämnt han någon gång. Hans bild på deras relation verka vara mycket mer seriös än vad Grace tyckte och kände. Men det hela slutade i alla fall med att han lyckades övertala oss att snabbt titta in hemma hos han på vägen till bussen som vi skulle ta hem. Där hemma hos dom, trötta som vi redan var, fick vi sitta i soffan och bara vara vita och förgylla deras hem med våran närvaro för ett tag - som han själv sa. Han satte på en musikvideo, haha dessa DVD:er alltså, men till vår lycka var det Hillsong och vem tycker inte om Hillsong? Hemma hos Claude satt vi ett tag, kanske 45 min, men sen tacka vi för oss och för deras hjärtliga inbjudan och tog bussen hem. Den här Claude är en man som har dykt upp lite här och var och han är mycket mån om att presentera oss som hans "bästa vänner", medan vi egentligen inte alls känner honom utan har träffat han tre gånger! Ännu en jobbig konsekvens av att vara mzungos!

Vi firade nyårsafton genom att gå på en CD releasekonsert, det var ungdomskören i Remera som hade spelat in en CD. De var duktiga och konserten varade i 4 timmar, eller det var i alla fall hur länge de hade sagt till oss att den skulle vara och när den fortfarande var igång efter 4,5 timma så kände vi att det var dags att åka hem. Hemma lagade vi nyårsmiddag med nötkött, sås och klyftpotatis sen myste vi med att se på Ps. I love You och äta godis! Vi pratade även med våra älskade familjer via skype och det var ett mysigt slut på 2009!
Eftersom att de egentligen firar nyårsdagen här så fick vi fira nyårsafton på ett svenskt vis, och på nyårsdagen åkte till först till kyrkan och sen bjöd Pappa Laurien och Mamma Mathilde med oss på en familjeutflykt för att fira. De hade hyrt en buss med 25 sittplatser där deras 6 döttrar, 4 extra barn som de har öppnat sina hem och hjärtan för och jag och Sanna hoppade spänt in. Vi trodde först att vi "bara" skulle in till ett café i stan för att ta en dricka för att fira, men när minuterar blev timmar så insåg vi att vi skulle åka längre. De tog oss till en restaurang som låg vid en sjö, så otroligt vackert, där bjöd de oss på grillspett, fisk och pommesfrites och dricka. Det skrattades och skålades för fulla muggar. Kvällen avslutades sen med tal från både Mamma och Pappa och de av barnen som hade något att dela.

Jag och Sanna bjöd över våra vänner Grace och Forstain på svensk middag en lördag, och med hade de söta Praise som vi lärde känna under nyårsmiddagen med Lauriens familj. Praise är verkligen ett skrattande paket som älskar att gå på upptäcktsfärd med våra kameror - resultatet slutade i runt 100 bilder på varje liten vinkel som bara går att finna av vår lägenhet och många lustiga bilder som hon hade tagit på både oss och sig själv. Kvällen blev mycket lyckad och som avslutning åt vi kladdkaka med glass och jordgubbar!

Vi blev hembjudna till en mysig man och hans familj en kväll, dock kan ingen av oss komma ihåg vad den här mannen heter - pinsamt nog! Men i vår mobil heter han "Han som kan räkna till 10 på svenska", för den kunskapen delade han en kväll efter kyrkan då de så snällt körde oss hem. Hela den familjen är verkligen jätte mysiga! Dock har vi fortfarande svårt för den rwandesiska maten, och omständigheterna blev knappast bättre då Sanna redan innan mådde dåligt och hade feberkänning. Hon sa att hon inte mådde så bra och att hon hade svårt att äta så mycket, och självklart säger de ju då till mig "but you don't feel sick, do you" och lägger för mig ännu mer mat - för att tillägga hade jag redan tagit min portion x 2 för att försöka täcka Sannas lilla portion. Inte ens på Julafton har jag någonsin ätit så mycket och varit så full proppad! Gissa om jag hade oooont i magen när jag kom hem! Haha!

Älskade Grace har nu börjat sina studier på universitetet i Butare. Grace vän Claude, som är hemma från Indien, hyrde en bil i måndags så jag och Sanna följde med till Butare för att vinka hejdå till Grace. Resor i Afrika blir aldrig som man trott att de ska bli, resan skulle ha tagigt 4 timmar fram och tillbaka, men när vi sen kom tillbaka till Kigali på natten(10 timmar senare), efter många stopp för att visa upp mzungosarna i bilen och en hel del andra händelser så var vi så tacksamma för Guds beskydd och det finns fortfarande händelser från den resan som tynger oss. Tur är att vi har en Gud som är trofast och som försörjer!

Vår engelska undervisning rullar på och det är verkligen peppande när man ser att det faktiskt går framåt - tack Gud! För att repetera siffrorna så lärde vi dom att spela BINGO, och när vi gjorde det på sjukhuset så var det en man med som satt längst bak under hela lektionen och bara iakttog. Vi har stött på han lite här och var sen dess och han verkar klart road av vår lek för han hälsar alltid på oss med ett stort leende och säger "BINGO!". Tänk om vi svenskar kunde vara lika roade av spelet som det är här, men vem vet om den störta tjusningen ligger i att det är två mzungos som jublar och säger BINGO när eleverna visar upp sina brickor.
Förra veckan så hade eleverna på musikskolan där Sanna undervisar i piano och sångteknik konsert, eleverna var verkligen duktiga och de syns tydligt att de uppskattar Sannas hjärtliga insatser och hennes härliga uppmuntran! På vardagarna så har Sanna kunnat följa med allt mer till sjukhuset, många av hennes piano elever har nu slutat sitt lov och därför ska piano undervisningen läggas på helgerna i stället. Desto roligare för mig att ha sällskap till sjukhuset och Sanna är klart uppskattad av patienterna! Hon har en klar färdighet för språk som Gud tydligt använder sig av och hennes kinyarwanda kunskaper är högt uppskattade bland patienterna! Härligt "Partytrick" som skänker även den mest dystraste ett leende! En dag nu i veckan, då Sanna fortfarande var på musikskolan, så gick jag till sjukhuset kapellet (samma ställe som vi håller i engelska undervisningen på sjukhuset) som jag brukar försöka hinna till på förmiddagen. Jag gick dit i tron på att en engagerad kvinna med strålande energi från Uganda skulle predika, men när jag kom dit så frågade Pastorn om jag kunde hålla i predikan. Haha, vad säger man! Jag frågade "Would you like me to?" Då han med stort afrikanskt leende bara svarade "Yeeees!!!", då fanns det inte så mycket mer att göra än att ställa sig upp och predika - det spontana Afrika slutar aldrig att förvåna en!

Vi har även kommit i kontakt med ett arbete för utsatta ungdomar som söker efter gemenskap och efter Gud, där ska vi försöka vara så mycket som möjligt på lördagar och söndagar för att det är ett projekt som vi båda känner mycket för och vi ska även börja med att hålla i engelska undervisning även där. Lokalen är liten, hade kanske mer liknat det med ett mindre vardagsrum än lokal, men det är ett härligt gäng så vi kommer absolut att ha det mysigt!

För övrigt så rullar dagarna på och tiden går verkligen fort. Det har slagit oss nu på riktigt att tiden här verkligen är tillfällig, tänka sig att det snart redan har gått halva tiden! Vi har börjat äta gröt-scones till frukost, vilket är jätte gott och de behövs inget pålägg. Hehe, eller snarare att det är det som funkar bäst utan pålägg. För några månader sen så hittade vi något som heter Blue Band, typ som smör men gjort från växtriket, och vi tyckte det smakade gott och var praktiskt eftersom det inte ens behövde stå i kyl. MEN för drygt 2 veckor sen kom vi fram till att det innehöll 70% fett och det tror vare sig jag eller Sanna är så bra för kroppen att stoppa i sig. Och för att tillägga hade vi det till nästan allt - bakning, matlagning och pålägg - gissa om kroppen måste undrat vad vi höll på med! Nu använder vi det på sin höjd bara till bakning. Den utsökta fruktsalladen är en sann välsignelse som vi får njuta av varje kväll då vi kommer hem och slår oss ner i soffan - ibland till en film men oftast sitter vi och pratar och delar dagens upplevelser. Det är en otrolig välsignelse att få vara här med Sanna, att kunna dela allt och ha någon att bolla glädje och frustration med!

Den 25:e blir det inspelning i studion med låten Soon and very soon, och en eller två veckor efter det blir det shooting till musikvideon som ska vara till. Så lustigt! Frågan är om de är så måna om att vi ska vara med och sjunga bara för att vi är mzungos, det känns lite så men vi hoppas inte det och oavsett vad så är det ju en knäpp men kul grej att göra! Hur många svenskar får vara med i en musikvideo (som ska visas på den rwandesiska tv:n om Emmanuel får bestämma, hehe, hjälp!). Sanna är nog den som mer känner sig hemma på det planet och hon är den som får lugna ner mig och försöka ta det hela med en klackspark. Vad hade jag gjort utan mina älskade vänners råd? Tack!

Sist, och kanske till storleken minst men så fantastiskt värdefull, - välkommen till världen älskade lillebror! Jag älskar dig oerhört mycket och ser fram emot att få komma hem och krama och pussa på dig!(Man måste ju passa på med pussarna och kramarna innan du blir för gammal och kan säga emot). Må Gud omsluta dig och leda dig på din väg genom livet!

Tack för att ni finns, och tack för alla underbara sms, samtal, kommentarer och mail! Vi älskar er så mycket och tänker ofta på er! Fortsätt gärna att be för oss, era böner bär!
Tusen kramar och översvallande kärlek
Sanna och Anna (genom Anna)

2010-01-13T05:13:00.004Z

Vackra Sanna intar opera-postitionen utanför inhängnaden av där vi bor och stämmer in i livets lovsång.

Underbara Linnea och Sanna kramas glatt i Akagera. Inte så långt därifrån ligger det några flodhästar i vattnet och bubblar skönt - Hakuna Matata!

Här står Anna, Linnea och Sanna vid gränsen till Kongo, tänk att vi bara står ett par meter ifrån det landet som vi först trodde att vi skulle åka ut till men Gud kan verkligen öppna de rätta dörrarna i rätt tid! Praise God!

Här står Sanna stolt brevid sen mest trogna friare - nej, skoja bara, hehe - han är den första mannen som blev döpt av de svenska pingstmissionärerna och är 101 år.

Här står Anna och håller en mini-predikan (dvs mindre än 30 min) och vår älskade vän Grace tolkar till kinyarwanda. Grace är verkligen en välsignelse med hjärtat på det rätta stället!

2010-01-12T19:32:00.004Z

Bussresan till Cyangugu, Sanna och Grace håller stolt upp åkturens proviant. I bakgrunden, sittandes längst bak i bussen kan man se Anna och Amanda. Vi blev tilldelade sittplatser och det var en lång, 7 timmar, men mysig resa!

Anna sitter med en mysig liten pojke som vi har lärt känna under våra besök i kyrkan på söndagar, språkhinder existerar verkligen inte i barnens värld utan där pratar man glatt på ändå.

Här är vi på väg hem från vår engelska lektion på sjukhuset, affishen som Anna håller i är ett färg-glatt alfabet! Bilden är taget av den skickliga fotografen Linnea!

Anna och Sanna står stolta utanför sitt boende i Kigali,en trappa upp med mycket fin utsikt över Kigali!

Anna försöker lära rara Maria en söndags eftermiddag hur man trixar med sina fingrar, det speciellt "fenomenet" när det verkar som om långfingrarna går genom händerna är mycket lustigt och uppskattat.

2010-01-12T17:31:00.004Z

Jag och Sanna bjöd över våra kära vänner Forstain och Grace, lilla och supersöta Praise följde också med. Här sitter vi och äter kladdkaka med glass och jordgubbar.

Anna, Sanna, Linnea följde med Grace och hennes lilla syster Amanda till Cyangugu där vi alla blev hjärtligt mottagna hos deras moster med familjs hem. Här sitter vi och äter den klassiska rwandesiska maten, det var verkligen en familj som bjöd på allt med ett ödmjukt hjärta!

Anna och Linnea tidigt på morgonen i bilen som skulle ta oss runt i nationalparken Akagera. Pigga och glada tjejer med spänd förväntan!

Pepparkaksbak! Sååå gott!

Pepparkakor gör en snäll och inte minst mycket glad!

2010-01-10T08:54:00.006Z

Lilla Anna sittandes i vår fotölj med de nya dynorna.

Härliga Sanna och söta Maria.

Den underbara Praise som man nästan bara vill äta upp, Sanna gör ett gott försök i alla fall;)

På nyårsdagen tog Pappa Laurien och Mamma Mathilde med oss och alla sina barn, de biologiska men även de i hjärtat, till ett jätte mysigt ställe där de bjöd på mat.

Sanna, Hachin och henns moster från Gisenyi. Här har hon fått juice och äter ananas, skorna som hon har på sig hittade vi till ett billigt pris.

2010-01-10T08:20:00.003Z

Kvällen då Linnea skulle åka hem och på väg till flygplatsen. Här står Sanna, Mama Oda, Grace, Linnea och kvällens chaufför.

Anna och söta Linnea sitter och äter pepparstek med potatis på Simbas resturang café.

Sanna och Linnea står och diskuterar kamera-funktioner under vår utflykt till nationalpraken Akagera.

Sanna med en av Afrikas vackra stoltheter.

Mysiga barn i Cyangugu.

2010-01-10T07:01:00.008Z

Linnea tar bilder på en grupp barn i Gikongoro

Vi träffade en liten pojke med sin mamma på vägen

Rivig körövning med barnkören i Gikongoro med en spexig kille i fönstret

2adventsfrukost

Sanna bäddar sängen inför vår älskade Linneas besök. Så här sov vi när vi var tre personer och många loppor som delade säng

Anna har klippt mig!

2009-12-30T07:52:00.003Z

Att dra ut på saker och ting lönar sig aldrig, oavsett kontinent.
Vi har haft lite strul med våra visum och har aldrig riktigt fått tydliga direktiv om hur vi ska gå tillväga för att införskaffa sådana - om vi nu behöver dem, vilket de på flygplatsen bara fnyste åt och vinkade in oss efter att ha stämplat i våra pass. Och när vi frågat om hur man ansöker visum har vi aldrig fått något klart svar.
Så här har vi alltså gått i tre månader och trott att vi skött allting korrekt.
Men så vi träffade Siv, en svensk missionär som jobbar i Machecha, och hon pratade om vilken omständig procedur det är att förnya sitt visum, med gröna kort, stämplar och vi insåg att ... oj, förnya? Behöver vi visum ändå?
Förvirrade begav vi oss till svenska konsultatet där vi fick rådet att gå till immigrationsverket.
Damen i receptionen meddelade oss ganska snabbt att vi var olagligt i landet och att vi skulle behöva betala 20 000 RwF (motsvarar 240 kr) för varje månad vi varit här visumlöst - 60 000 RwF per chockad parktikant - samt 50 000 RwF för varje visum för resterande tid.
Efter att rådslagit med både vår kontakperson/extrapappa Laurien och PMU hemma i Sverige, kom vi fram till att vi skulle korsa gränsen, få en ny stämpel i passet och vinna tid på det sättet och slippa straffavgiften (varje stämpel gäller för svenskar i 3 månader, men vet man att man ska tillbringa en längre tid i landet är man skyldig att söka visum inom den första månaden).
Men det var bråttom för oss att fixa den nya stämpeln då de gamla skulle gå ut fem dagar senare.
Så tidigt en söndagsmorgon gav vi (jag, Anna och Linnea)oss iväg med en lokalbuss(efter att ha fått vänta i en och en halv timme på att den lilla bussen som var tvungen att puttas igång skulle bli fylld och snaskat på scones) mot Ugandas gräns.
Allt gick bra och långsamt, utan större missöden förutom att en dam som skulle spotta ut genom fönstret råkade loska mannen bakom henne på hans glasögon och jacka.
Men snart ställdes vi inför ett problem. Linnea kom på att hon glömt sitt pass.

Smått stressade undrade vi vad vi skulle göra - låta Linnea sitta vid gränsen medan Anna och jag åkte in till Uganda, eller vända hem på något sätt för att hämta passet?
Ganska snart kom vi fram till att Linnea skulle få sola vid tullen och äta lite matsäck och vi skulle göra en snabbvisit, få våra stämplar och sedan åka hemåt igen.
Vad vi inte tänkte på var att det kanske kunde vara en passkontroll in till "gränslandet" där man skriver ut sig ur landet och passerar olika bommar. Men poliserna tittade inte på våra pass på vägen in, så Linnea satte sig tillrätta på en bänk och vi började äventyret.
Vi hade fått klara instruktioner om att ärligt berätta vilka vi var om vi blev förhörda, förklara vårt visumdilemma och säga vem poliserna kunde ringa om de behövde få vår historia bekräftad. Liksom att vi skulle se söta ut och slänga med håret.
Jag var rejält uppstressad över att bli arresterad, men Anna var lika jordnära som alltid och hon lugnade mig.
Passkontrollen på Rwandas sida gick bra, och vi kunde passera gränsen utan problem. Efter en liten gångmarsch kom vi fram till Uganda där vi skulle fylla i blanketter och köpa visum (som vi hade fått veta kostade 25 dollar).
Vi fyllde i allt så gott vi kunde och Laurien hade sagt till oss att åka till Kabale, en stad som ligger en dryg timme från gränsen, och det skrev vi som vistelseort. Med den lilla missen att byta ut ett a mot ett e.
Mannen i gränskontrollen flinade när han läste vad vi skrivit.
"Do you know what Kabele means?"
Hur skulle vi kunna veta att med en liten felskrivning på a:et och e:et skrev vi vistelseort: bröst?
Hysteriskt skratt i hela kontoret.
Det var ju i alla fall bra att vi kunde roa dom.
Efter detta fick vi svara på många frågor.
När vi skulle betala visumen kom vi på att vi bara hade Rwandan Francs, och här skulle man betala i dollar eller shilling.
Alltså fick vi tillåtelse att gå och växla, men därefter skulle vi genast komma tillbaka.
"It will cost 100 000 shillings", sa gränskontrollsmannen. Detta motsvarar ungefär 60 dollar, och det var ju vad vi hade med oss. Perfekt.
Snart var vi tillbaka, räckte över pengarna - och gränskontrollsmannen suckade otåligt.
"The 100 000 shillings is just for one visa!"
Kalldusch. Vi hade inte mer pengar.
Vad skulle vi ta oss till? Vi var inte inne i något land, någonstans i mellantinget - skulle vi få åka hem igen utan stämpel och alltså betala straffavgiften? Skulle vi ens få lämna Uganda?
Mannen i gränskontrollen viftade oss irriterat åt sidan där vi stod rådvilla och tänkte febrilt hur vi skulle kunna lösa situationen.
Jag blev som vanligt dubbelt så hispig som Anna och hann föreställa mig diverse scenarion.
Vi hade råd med bara ett visum. Skulle vi kunna kontakta Linnea på något sätt, och låna pengar av henne?
Plötsligt ropade gräsnkontrollsmannen åt oss att komma. Han tog våra pass och 100 000 shillings ifrån oss, stämplade åt oss båda - och lät oss alltså passera för kostnaden av ett visum.
Överväldigade visste vi inte hur vi skulle tacka honom, och önskade honom allt gott och Guds välsignelse och tackade honom många gånger igen.
Han log mot oss och lät oss gå.
Väl inne i Uganda visste vi inte vad vi skulle göra. Pengar hade vi inte mycket av, inte tillräckligt för att ens komma till Kabale - eller åtminstone inte tillräckligt för att komma tillbaka.
Så det slutade med att vi strosade runt i staden närmast gränsen, köpte lite dricka (min vattenflaska var påfylld med smutsigt vatten, mmm. Anna köpte en hallonsodakopia) och fördrev tiden med att sitta och prata med några lokalbor.
När vi tyckte att vi tillbringat tillräckligt med tid i landet började vi gå mot gränskontrollen igen, bedjandes att samma gränskontrollman inte skulle vara där eftersom han verkligen förbarmat sig över oss och låtit oss få våra visum för halva priset - tänk om han skulle neka oss tillåtelsen att återvända efter en och en halv timme?
När vi kom fram var hans lucka tom, han satt längst bak och läste tidningen. Tackandes Gud gick vi till en annan kontrollant - fick våra stämplar efter några förbryllade kommentarer om våran snabba returresa och vi svarade nervöst att vi skulle komma tillbaka när vi hade mer tid, och gick mot Rwandas gräns igen.
Här var vi beredda att möta problem och få svara på frågor, och kanske inte ens bli godkända.
Till och med Anna sa, "Om det är någonstans vi kommer att stöta på problem, så tror jag absolut att det är här."
Men det enda som hände var att en leende gränskontrollant önskade oss "God jul och Gott nytt år", stämplade, och lät oss gå.
Hjärtat i halsgropen mötte vi upp Linnea som fått sällskap av några trevliga rwandeser på sin bänk.
Snart hittade vi en buss som skulle hemåt till Kigali, och lättade satte vi oss därinne, tills vi insåg att det skulle vara passkontroll innan bussen skulle få passera gränsen.
Och Linnea hade inte sitt pass!
Säkerheten i Rwanda är väldigt hård, och hur skulle vi kunna bevisa att Linnea inte varit inne i Uganda utan att hon väntat på oss som skulle försöka förnya våra stämplar i passet(vilket inte är en jättepopulär förklaring hos polisen)? Vi skulle med största säkerhet få lämna henne där, åka hela vägen hem, hämta hennes pass, och återvända med det.
Linnea satt mellan mig och Anna.
Polisen kom fram till oss.
Anna räckte över sitt pass till honom, fick tillbaka det. Jag räckte fram mitt, fick tillbaka det.
Mannen på min vänstersida räckte fram sitt pass, fick tillbaka det.
Polisen såg inte ens åt Linnea. Han frågade henne inte om ett pass.
Hon var den ende i hela bussen som inte blev tillfrågad om att visa sitt pass - och ingen annan reagerade på detta heller.
Den eftermiddagen fick vi verkligen uppleva Guds ledning och hjälp - att korsa gränsen utan pass! Ett under som bara Herren kan utföra.
Praise God!

Vi är så välsignade som har en underbar extrafamilj här hos Laurien och hans fru Mathilde och deras sex döttrar.
De har ett stort hjärta och lika stort sinne för humor.
Så när Laurien skickade ett lite halvt ängsligt sms och frågade hur det gick för oss på vår resa till Uganda kunde vi inte mostå frestelsen att börja sms:et med. "We are in jail. ...no we're not!"
Deras reaktion var obetalbar, och när de sedan fick höra resten av berättelsen skrattade de och prisade Gud tillsammans med oss.
Vilka fantastiska människor.

För en dryg vecka sedan åkte Linnea till Sverige igen och fick vara med om en lite väl spännande hemresa med förseningar och försvunnet bagage.
Vi saknar dig, Linnea! Det är tomt här, och folk frågar efter dig. Vi är så glada och tacksamma att vi fick ha dig här.

Julafton tillbringade vi delvis på sjukhuset där engelskaundervisningen sker, med sång, musik och lite smått och gott.
På kvällen firade vi en hemmasnickrad jul med köttbullar, potatis, ugnsomelett, läckert julbröd (Annas missionärsvörtbröd, hehe), pepparkakor, lussekatter, glögg, ris à la malta och marsipangodis. (och julklappar! Tack älskade familj och släkt Burman, älskade och släkt familj Välipakka, vänner, kusin och faster för att ni värmde våra hjärtan så! Vi älskar er.)
Vi har Linnea och våra fantastiska familjer att tacka för denna möjlighet att festa till det! Vi uppskattade det så otroligt mycket.
Juldagen tillbringade vi med Samuel, ledaren för ADEPR, på en julgudstjänst som innehöll en pastorsvigning och lunch.
På kvällen envisades Samuel att bjuda ut oss på middag - och mättnaden kände inga gränser när vi kom hem den kvällen.
Det är alltså lite annorlunda med firandet här - julen firas 25 december, och nyår 1januari.
Julens festligheter kretsar kring Jesus och Frälsarens födelse - en tacksamhetens, lovsångens och tillbedjandets högtid av annat slag än vi upplevt innan.
Det har varit fantastiskt på många sätt och julen har fått en ny innebörd.

På annandag höll rektorn på musikskolan och jag ett körseminarium i Adventistkyrkan, vilket var annorlunda och väldigt roligt.
I söndags hade vi den stora äran att få vara med en liten stund på missiongudstjänsten i Smyrnakyrkan via Skype. Tack för den möjligheten! Det var verkligen härligt. Gud välsigne er!

Annars fortsätter livet att rulla på här med olika former av undervsining och besök på sjukhuset, körövningar, regelbunden jordgubbsrensning, gudstjänster och mycken situationskomik som börjar bli en naturlig och underbar del av livet.
Att "Gud öppnar och stänger dörrar", som vår mamma Oda säger, har blivit väldigt verkligt för oss och uppenbart när möjligheter försvinner eller plöstligt uppkommer. Det är en Guds nåd som är lika sann här som i Sverige.

Vi är i en mindre regnperiod nu vilket medför en hord osynliga myggor. Igår hade jag runt 60 myggbett, och vi har även haft lite bekymmer med loppor.
Det ni, det vet ni knappt vad det är, haha.

Vi skriver dagbok varje kväll (på uppmaning från PMU) för att hålla våra minnen uppfriskade om alla tokigheter vi är med om.
Jag har en tendens att somna under tiden jag skriver och det händer att jag skriver i sömnen, och morgonen därpå kan sanningen blivit något vinklad.
Här hade vi fått veta att vi inte hade tillräckligt med pengar till två visum till Uganda:
"Vi var ledsna, men efter några minuter gav polisen oss pengar.
Efter detta stannade vi hos Lauriens mamma och syster och drack juice och vatten."
Anna tycker om att se diagnostisera dessa omedvetna dagbokslögner som Lariam-effekt.

Ryktena säger att ni har en vit jul därhemma. Vad härligt! Njut åt oss också.
Imorgon är det nyårsafton, och vi ska på en konsert i kyrkan med ungdomskören. På nyårsdagen ska vi också fira och be i kyrkan.

Det är lustigt och annorlunda med besökare här. Vi väntade en man från en kyrka som skulle hälsa på oss idag - men han kom inte - däremot kom mamma Odas dotter Grace och ville ha engelskalektion med Anna.
Snart ska vi gå till sjukhuset och efter det är det körövning i vår hemförsamling ADEPR i Remera.

Vi mår väldigt bra, förutom att Anna är lite krasslig och att vi båda har myggklåda. Vad gör man åt mygg man inte märker förrän sjutton bett senare?
Och vad finns det för hemmakurer mot kliandet?
Förresten har något tagit fem plastmuggar från oss. Det gör ingenting alls, vi bara undrar hur de lyckats med det.

Vi tänker ofta på er. Och vi ber för er! Tack för era mail, sms och kommentarer. De gör oss så glada och värmer våra hjärtan.
Gud välsigne er och vare med er! GOTT NYTT VÄLSIGNAT ÅR!

Med kärlek, Anna och Sanna (genom Sanna)

Mysiga Linnéa är här på besök

2009-12-17T23:41:00.002Z

Det har som vanilgt varit fullt upp och det händer saker hela tiden, vilket gör att det är svårt att hinna skriva om allt. Vi har ju sagt att vi ska försöka blogga en gång i veckan, men nu ligger vi lite efter - hoppas att ni har kunnat vänta med tålamod och längtan. Tålamod och längtan är verkligen något som man dagligen får öva på här, framför allt tålamod i alla fall. Varje dag är en utmaning, men även framför allt en gåva! Det är så otroligt spännande att bara få vara här och få ta del av den kultur som finns här, det är verkligen en sann välsignelse!

Sen det senaste blogginlägget så har vi haft stor städning, och vi är så tacksamma för att vi har kommit fram till hur vi ska städa golvet. Även om det från början kanske inte var med flit som vi fick skura golvet då det skedde en vattenläcka i badrummet, men vi använde då en gammal golvborste och satte en gammal handuk på som mopp. Efter den städnigen så ställde vi borsten utanför lägenhetan för att torka, och lustigt nog så försvann den efter det. Antagligen var det väl någon som tyckte att den var fin (hehe, trots borstens slitenhet) eller så tyckte någon att den helt enkelt stod i vägen. Oavsett vad så var vi utan borste och då stod vi, återigen, inför frågan om hur vi skulle städa golven. Allt eftersom dammet på golven samlades och allt eftersom dagarna närmade sig vår efterlängtade vän Linnéas ankomst. Till slut så bestämde vi oss för att verkligen ge oss den på att få städat, så vi lyckades faktiskt att hitta en borste som stod mot ett träd på gården. Den hämtade Sanna glatt och träffade då på den trevliga damen som sköter hushållet hos Pastor Hugh och Sanna fråga henne på sitt charmiga "Sanna sätt" om vi fick låna den - vilket vi till vår glädje fick! Så då började storstädningen och vi fick borstat golven osv. Sen dagen efter, på torsdagen, så begav sig Sanna till musikskolan medans jag väntade på att Mamma Odas dotter Grace skulle komma eftersom jag skulle ge henne privatlektion i engelska. Dock fick jag ett sms om att hon inte skulle hinna komma så jag ställde in mig på att hon inte skulle komma och bytte istället om till fys-kläder och satte igång med morgonfys. Efter träningen så började jag att storstäda i köket, jag satte igång att skrura väggar och diska allt ifrån disken till självaste diskstället. När jag stod där, fortfarande röd i ansiktet efter träningen och fortfarande iklädd mina tränings byxor och trännings linne med bara axlar, så kom - tro det eller ej - min engelskaelev Grace. Jag försökte borsta av allt damm, smuts från mina byxor och försökte se så oansträngd ut som möjligt, och sen tog jag förvånat emot henne och bad henne att stiga på. Hon stod ett bra tag i dörröppningen med frågande ögon och tittade på mig och jag försökte glatt förklara kaoset i köket på grund av storstädningen och min klädsel som kankse inte anses så lämplig i ADEPR:s ögon. Eftersom att klockan ticka på och jag skulle vara på sjukhuset klockan 12 senast så sa jag att hon kunde slå sig ner i soffan och börja läsa ur min engelskabok medans jag bara städa klart. Efter att hon hade läst en stund så reste hon på sig och sa "I go now, but I come back after 1 hour", jag kunde inte så mycket mer än att bara nicka och hoppa snabbt in i duschen för att vara klar tills då hon skulle komma tillbaka så vi kunde gå till sjukhuset. Klockan gick och ingen Grace, sen ringde hon halv ett och sa "I am a home, where are you?" jag svara att jag var hemma hos mig och väntade på henne och då sa hon att hon skulle komma. 30 minuter senare så hade hon fortfarande inte kommit, och mötet på sjukhuset hade redan börjat. Sen kommer hon och vi sätter oss ner och jag frågar henne vad hon tycker att vi ska göra, om vi ska gå till sjukhuset på mötet som redan hade börjat eller om vi ska ha en förlängd engelska lektion hemma istället. Hennes svar var då "we go to hospital, I visit patients and you translate. Then we go to town and you buy tissues to my friends girlfriend". Oj, gissa om jag såg ut som ett frågetecken! Jag försökte komma fram till vad hon menade, eftersom att det för det första var ombytta roller i frågan om besökandet och översättandet + att jag fattade inte alls varför jag skulle köpa saker till hennes väns flickvän (som jag har aldrig träffat vare sig vännen eller fickvännen). Vi lyckades inte komma fram till något alls, och när jag trodde att vi skulle gå till sjukhustet så reste hon på sig och sa "thank you very much, I go now to give this bible to my friend, God bless you and see you!" med ett stort leende sen gick hon. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad det var som hände i vårt samtal, men men, jag gick sen i alla fall till sjukhuset själv.

På lördagen kom äntligen vår älskade vän och syster Linnéa hit! Jag, Sanna, Grace (Lauriens dotter) och en chaufför åkte till flygplatsen för att möta upp henne, där stod vi och vänta ett tag och med spänd iver räknade vi minutrarna tills vi äntligen fick ta emot henne då hon hade fått sin väska! Vi kramades och skrattade ett tag sen hoppa vi in i bilen för att åka hem till oss, men på vägen frågade Grace om det var okej att vi svängde förbi henne så hon kunde hoppa av där istället och så blev det. Att "svänga förbi" någon brukar sällan innebära samma sak som i Sverige så Linnéa fick en snabb dos av hur livet är i Rwanda då vi blev inbjudna till deras familj på fika och pratstund. Så där satt vi glatt och pratade om det mesta och blev bjudna på läsk. Efter en mycket trevlig stund så åkte vi hemåt och där hade vi sen en mys-kväll och Linnéa packa upp sin ena resväska som var full med julklappar och presenter till oss! Allt lades fint upp på bordet och vi väntar ännu förväntans fullt på den dagen då de ska öppnas. Tack älskade familj och älskade vänner för alla söta kort och paket!

Under dagarna som har gått har vi fått en mycket glädjande paket leverans från både Finland och Sverige via posten, dock är det fortfarande ett paket som inte har hittat hit men vi håller tummarna och ber att Gud ska leda även detta paket rätt.

Vi har även fått en till jordgubbs-leverans från den genom härliga "jordgubbs-mannen". Han kom och knackade på oss på måndagen och frågade om vi ville köpa jordgubbar och i så fall hur många liter. Eftersom att vi tycker så mycket om jordgubbar och framför allt tycker så mycket om den mysiga mannen så sa vi att vi ville köpa tre liter. Han nicka och sen försvann han och kom inte åter förrän 3 dagar senare, men då med en 3 liters jordgubbs leverans- mumsigt värre!

Vi har även rest en del nu när Linnéa är här, vår första resa utanför Kigali blev till Gikongoro, där jag efter att vi hade ätit lunch på en resturang fick mig en lustig överaskning då jag öppnade dörren till dam-toaletten och där stod vår vän från ADEPR kontoret Alpha&Omega som just drog upp sina byxor och sa "I am just done". Haha, för det fösta hade jag inte väntat mig att toalettdörren inte gick att låsa, för det andra hade jag inte väntat mig en man där inne - speciellt inte då när herr toaletten låg brevid och var ledig - och för det tredje hade jag inte väntat mig HAN där av alla människor! Lustigt!

Vi har även varit på en 3-dagars resa till Cyangugu som ligger ute på Rwandas landsbyggd. Vi åkte med Lauirens dotter Grace och hennes lilla syster Amanda. Hela resan blev ganska spontan då Laurien ringde oss på lördag morgon och frågade om vi var redo att åka - eller snarare om vi ville hänga med - så 2 timmar efter det samtalet så satt vi på en buss vars bussresa skulle ta 7 timmar fick vi reda på då vi satt där! Vi bodde hos Lauriens släktingar och alla har verkligen varit så hjärtliga och välkomnande! Efter två nätter så bestämde vi oss för att det var dags för att åka hem till Kigali igen, eftersom att vi hade både piano och engelskaundervisning att hålla i dagen efter. Men lustigt nog så blev vi tillsagda att det inte skulle finnas några lediga bussar till Kigali eftersom att militären hade hyrt alla just den dagen och en liten lätt panik bröt ut då vi inte viste hur vi skulle lösa allt för att komma hem. Men Gud öppnade en dörr för oss och vi fick tack och lov tag på tre biljetter hem, dock för nästan det dubbla priset på grund av att vi var Mzungos men det var det faktiskt värt för att komma hem i tid.

Idag så började vårt äventyr klockan 03:00 då vi skulle gå upp för att sen en timma senare bli upphämtade av en guide och chaufför som skulle ta oss med bil till nationalparken Akagera. Vi var framme där klockan 06:00 och sen började vi åka runt i parken med en kvinna som arbetade i parken och där fick vi se otroligt vackra djur som bland annat giraffer, babianer, mindre apor, flodhästar och antiloper i sin naturliga hem miljö. Parken är helt utan stängsel så alla djur vandrar fritt efter sin egna vilja, dock fick vi inte syn på något lejon eller någon elefant men hellre det att vi inte kan se dom och att vi vet att de lever fritt istället för att vi kan se dom instängda i burar. Vi hade med oss fika som i bröd, kakor och äpplen och vi hade verkligen en helt underbar dag idag! Nu är vi härligt trötta och har en mys-kväll tillsammans med bibelläsning och kanske till och med en film strax.

Linnéa trivas gott här och vi är så glada och tacksamma för att hon är här, det är super mysigt! Tänk att vi får dela vår Rwandesiska vardag med en vän från Sverige!

Tusen tack för alla underbara kommentarer, mail, sms och samtal! Om ni bara viste hur mycket vi älskar er och saknar er! Tack för era böner och ert underbara stöd! Nu är det snart julafton, om en vecka precis, men här är det lika soligt och varmt som vanligt. De ända som tyder på jul är den härliga Jesus-födelse fokusen som finns extra påtagligt i kyrkan just nu OCH glittrande julpynt inne på Simba SuperMarket. Vi har faktiskt införskaffat lite julglitter (som vi fick förvånandsvärt billigt - tack Gud för det) som hänger fint i vår lägenhet, och vi har faktiskt bakat underbara pepparkakor! Tusen tack älskade Jeanette och familj för alla underbara kryddor! Det hade varit svårt att genomföra julbak utan dom!

Tusen kramar och vi önskar er en underbar tid (utan jul-stress) där man får fokus på julens sanna budskap och fokus på gemenskap istället för allt det materiella! Tack för att Ni finns!

Och en riktigt God Jul önskar vi er!!

Sanna och Anna, (genom Anna)

Julstämning helt klart

2009-12-02T18:21:00.003Z

Annas engelskaprojekt på sjukhuset där hon har undervisnig för personalen. Sanna hjälper glatt till i mån om tid och gruppen är ett mycket trevligt och hängivet gäng. När Anna skulle gå genom "I am" så smög det in en tupp i halsen vilket ledde till att tongången på "I" blev mycket högre än planerat, men detta var inget som gruppen lade märke till utan de trodde bara att Anna försökte vara över tydlig så de härmade glatt efter. Gissa om Anna hade svårt att hålla sig för skratt! Lustigt värre!

Några av eleverna har en kort dialog och mysiga Pastor Levi,mannen till vänster, är klart road!

Utsökt "December-godis"! Här står Sanna och rensar jordgubbarna som vi köpte av den trogne och härliga Jordgubbs-mannen! Det är inte mycket som tyder på att det faktiskt snart är jul, men kanske kan jordgubbarnas röda färg få symbolisera julpynt!

Skolfoto? Om inte annat så är det så här glad Anna blev av jordgubbs kapet!

Julstämning helt klart

2009-12-02T17:06:00.002Z

Tanken var först att vi skulle se glada ut båda två på Sannas uppmaning, men någon hade en egen tolkning på leende. Kan det vara ett finskt leende?

Med Sanna vid sin sida så har man inget att frukta på Afrikas bakgator.

För att göra vår vän Forstain till lags tog vi en bild på bröllopsdekorationen så att vi vet hur vi ska ha det på våra egna bröllop.

Flickan till vänster är vår lilla vän Maria som alltid kommer och sätter sig hos oss när vi är i kyrkan. Som viting blir man snabbt allas "bästa vän" och alla är alltid lika måna om att visa upp oss för sina andra vänner.
Flickan i mitten känner vi inte, men vi gillar definitivt hennes pose!

Pastor "Who" predikar. Vår kontaktperson och extrapappa Laurien tolkar.

Rolig kille och gobitar från Butare resan

2009-12-02T06:47:00.006Z

När vi var påväg hem från engelskaundervisningen en fredag så tänkte vi passa på att ta ett kort på den fina miljön, och just när vi tog upp kameran så kom det en kille och ställde sig brevid Anna med de enkla ordet -"Photo!". Så där stod vi, mäkta förvånade och fulla av skratt, och tog bilden när han glatt posa brevid Anna.

Så här glada kan två mzungo:s vara efter en rolig incident med de spontana rwandesiska folket!

En mycket glad Sanna blev förvånad då hennes granne på bussen till Butare somnade gott på hennes axel. Han befann sig i drömmarnas land under större delen av resen som varade i ca 2 timmar, och snälla rara Sanna satt still och bara log.

Väl framme i Butare så var det dags att sätta igång med seminarierna och då får man allt stå glatt och predika. Här står Anna och pratar om utmaningar man kan möta som kristen i sin kallelse. Vår goda vän, och Sannas kollega Aimable tolkar från engelska till kinyarwanda

Nästa dag i Butare följs av fler seminarier, här håller Sanna i ett seminarie om hur man sjunger med stödet och om att en kör ska vara en röst. Även denna gång tolkar Aimable och det blev ett mycket lyckat seminarie!

Jordgubbsrensning

2009-12-01T20:38:00.003Z

Ingenting blir som man tänkt i Afrika.
Det var en gång en vanlig lördagsmorgon då vi satt och åt frukost i pyjamas.
Tendensen att börja jobba väldigt tidigt är vida spridd och djupt inrotad i lokalbon här, och därför blev vi inte förvånade när det knackade på dörren, och vaktmästaren John som är superkäck och en riktig solstråle ville komma in och laga vårt kylskåp (som orsakat det kaos Anna beskrev senast). Vi tackade honom glatt, men förklarade att eftersom vi skulle ha musikundervisning skulle vi vara tvugna att gå hemifrån senast klockan tolv.
"Då är jag klar till klockan tolv!" svarade han.
OBS. Vi hade byxor på oss - vilket inte riktigt är anständigt här - och var väldigt nyvakna och i stort behov av att duscha.
Han höll dock masken väldigt bra trots vår opassande klädsel, och började fiffla och dona i köket.
Snart tog han in en enorm stege och gick med den in i vårt lilla badrum - där det hängde massa tvätt som vi egentligen inte får hänga där,men vi är rädda för mangoflugor (som tydligen bosätter sig i blöta kläder, borrar sig sedan in i huden, och där lägger dom ägg som kläcks, och tadaa - larver börjar frodas i en) och har inget strykjärn som vi kan bränna ihjäl dom med - upp genom taket och där var han ett bra tag.
Till historien hör att vi hade lite morgonjympa (med all rwandesisk mat och läsk är man tacksam för att få lite motion då och då) och försökte mellan hans turer i köket och på taket träna lite smått omärkligt men väldigt hysteriskt.
Det var snällt av honom att inte fråga oss varför vi blev allt rödare och svettigare och bara var i ena hörnet av sovrummet.
Klockan närmade sig tolv, och vi var lagom fräscha, i träningskläder och okapabla till att duscha eftersom stegen blockerade badkaret och vi hade vaktmästaren på taket.
Men det lönar sig aldrig att vara stressad i Afrika, för ofta visar det sig att saker ochg ting blir helt annorlunda än planerat.
När John var klar på taket och med kylskåpet började han ordna med vattnet, efter det med säkringarna, efter det med trasiga lampor - klockan passerade snabbt tolv.
Vi började bli rädda att han skulle märka hur många saker som inte riktigt fungerar som det ska och vilja laga allt.
Plötsligt kom en mysig dam som jobbar för ADEPR in (vi var fortfarande klädda i oacceptabla tights) och såg sig småpratande somkring sig - och började att städa undan vår frukost!
Vi blev helt ställda - hon jobbar ju inte för oss! - protseterade det mesta vi kunde men lyckades inte helt hantera situationen.
Efter tag gick hon i alla fall, och vi tackade henne många gånger om, men John var fortfarande kvar.
Sedan frågade han efter post-it-lappar,och vi gav honom det bästa substitut vi hade - kroppstejp.
Detta skulle han sätta på säkringarna för att markera dom - men uppenbarligen vågade han inte avböja den läckra kroppstejpen inför oss, men det var inget han använde i slutändan ändå.
När han hade avslutat sitt jobb, skyndade vi oss att koka vatten, tvätta oss och göra oss iordning - och då började det spöregna.
Vår morgon full av rastlös väntan löpte alltså ut i en hemmadag trots allt.
När regnet väl slutade skulle vi gå ut och handla, och vår härliga allt-i-allo, Canissios, trodde efter ett missförstånd att vi behövde hjälp att bära matkassar och började att gå efter oss, och eftersom vår kinyarwanda är mycket begränsad, och han inte förstår franska visste vi inte hur vi skulle lösa situationen, men på något sätt förstod han att vi klarade oss.
Men han är helt klart en av de mest trogna vännerna vi fått.

Vår granne pastor Hugh är en varm och mycket klok engelsk man.
Han föreslog att vi skulle träffas någon kväll - och vi bjöd in honom på te (vi insåg först efteråt att det var en engelsman vi skulle bjuda på halvsjaskigt missionärste).
Anna bakade scones (ännu mer press), och jag bakade 2 satser högst intressanta havreflarn, och sedan satte vi oss att vänta på pastorn.
När han kom visade han sig vara mer afrikan till sättet än vad vi anat - han hade med sig sin vän Laban från Uganda.
Det var underbart roligt att få tillökat sällskap, och vi hade många goda samtal med dessa vänner.
Det är märkligt vad snabbt man känner sig som en familj med missionärer här - oavsett om de enbart är på genomfart eller stannar en längre tid i grannlägenheterna - det är verkligen något som för en samman, och man kan dela så mycket upplevelser och intryck.

På vår lediga måndag besökte vi tillsammans med vår älskade vän Grace Memorial Center, som är ett minnescenter för folkmordet -94 (även oroligheterna som började tidigare).
Det är berättat ur ett historiskt och faktamässigt perspektiv, men många enskilda individers livsberättelser tas också upp, och det blev obehagligt personligt ibland.
Det var något bland det värsta jag varit med om.
Och något jag tänkt mycket på är att om jag tycker att det är nästan omänskligt tungt att tänka på, hur är det då att leva i det?
Det går inte att försöka att förstå den verkligheten, och man blir lätt knäckt när man funderar kring det.
Det är verkligen som våra vänner här säger - det är enbart med Guds kraft som det går att förlåta något som detta.
Men att det trots allt är möjligt får vi manifesterat varje dag.
Vi var väldigt själsligt utmattade och uttömda efter det besöket.
När vi var i denna sinnesstämning kom vår musikvideo-kompis hem till oss och ville öva på sången (och kinyarwanda-uttalet) han vill spela in med oss.
Han ville även visa oss bilder från ett minneskort som nästan kvaddade min dator, och sedan även ta bilder på pianot vi har här för att hänga upp i sitt rum, men då hans kamera inte fungerade ville han komma tillbaka på morgonen för att ta bilderna.

Så klockan nio följande morgon hade vi en fotosession. Emmanuel vid pianot, spelande på pianot, tittande ut i det blå, filosofisk blick, jag vid pianot, jag låtsas-spelande - och under detta satt Anna och kiknade av skratt och slapp posa vid pianot.
Det blir nog väldigt trevliga bilder att visa för hans familj.
Sen ville han att vi skulle ha en tävling. Vi förstod inte.
"A competiton!" utbrast han
"In what?" sa jag då. "Taking funny photos?" (typiskt svennesvar. Här tar dom inga oseriösa bilder.)
"What?" sa han då och såg helt borttappad ut. "No! No! A competetion!"
"I don' understand", sa jag. "What shall we compete in?"
Då vände han sig till Anna som förgäves försökte hålla sig för skratt igen.
"Do you understand?" sa han. "Can you explain to her?"
Anna bara nickade och skrattade.
Vi vet fortfarande inte vad det var vi tävlade i.
Dock tog vi bilder på oss tre som blev minst sagt konstnärliga och högst personliga.
Han bjöd även in oss på sin födelsedag - då han fyller 19(!!). Sist han var här var han 16("Sixteen! Seize,sixteen!") , och "VERKLIGEN INTE 25".
Han åldras kanske bara väldigt snabbt.

Anna har köpt en gitarr som är urtjusig(gitarrfodralet är minst lika läckert. Ett plastöverdrag vadderat med handdukar). Vi uppehöll oss i musikaffären ett bra tag och testade flera gitarrer, men allt tog längre tid då vi var tvugna att stämma varje gitarr och dessutom pruta, haha.

Vi har kommit igång bra med vårt schema, och det är mycket att göra med all undervsning på olika platser och tiden tycks inte räcka till allt vi skulle önska.
Vi får otroligt många roliga möten överallt där vi är - människor är väldigt öppna och pratar gärna med oss (gärna om giftermål).
Ibland kan det vara svårt att få äta sin lunch i det fria då folk gärna stannar och tittar på, eller i bättre fall pratar.
Man får dock passa sig för vad man säger, för man kan bli förvånad över vem som förstår.
När vi var på banken häromdagen och var förvirrade över kösystemet som vanligt, vände sig damen framför oss om och började prata med oss.
Det var en knäpp stund när vi försökte förstå vilket språk det var, tills vi insåg att den rwandesiska kvinnan talade svenska med oss!
Det visade sig att hon, Rose, har bott i Sverige i 28 år och håller nu på att flytta tillbaka till Rwanda.
En genomhjärtlig kvinna som vi ska träffa inom en snar framtid och ha lite julstämning med. Efter den händelsen har vi nog blivit lite försiktigare med vad vi faktiskt säger, för vem som helst kan vara halvsvensk.

En finsk missionär ,bosatt i Burundi, bodde här ett par dagar, och det var gott att få prata lite finska igen.
Det är verkligen spännande att lyssna på livsberättelser, och vi har förmånen att få träffa många olika sorters människor i och med att vi bor på en plats där många missionärer stannar till.
Tyvärr måste dessa byggnader rivas i janurai enligt order, och det är väldigt intressant att se vart vi ska ta vägen. Det enda svar vi får är ;"don't worry!", så vi är inte oroliga.

När vi på fredagsmorgonen var på väg till alfabetiseringsprojektet för att ha engelskaundervisning fick vi som vanligt bråttom, och för att effektivisera oss föreslog jag att vi skulle dela på oss - jag skulle kopiera uppgifter och Anna skulle handla in lite varor.
När jag kom till kopieringsstället (det finns små butiker här och där där man kan kopiera för 15-20 Rwandanfranc /kopia) var kopiatorn sönder, och som vanligt skyndar man sig inte här - och därför tog denna tripp till kopieringen längre tid än beräknat.
När jag väl hade gått tävlingsgång till platsen där jag skullemöta Anna såg jag inte henne någonstans.
Tiden tickade snabbt och jag började bli nervös.
Solen stekte, och folk började undra varför en viting stod där på gatan och svettades.
Till slut började jag gå mot affären där Anna skulle handla - gick in, men såg henne ingenstans. Jag kunde inte komma på hur jag skulle hitta henne eftersom vi bara har en mobil och den fanns i Annas väska.
Vad jag inte visste var att den andra vitingen, hysteriskt vinkande, stod några hundra meter ifrån mig med väldigt tunga inköp.
Till slut hittade de två vitingarna varandra och lovade varandra scouteden: att alltid stanna på bestämd plats och inte gå i förväg. (Stina, det var väl nästan rätt?)

Vi var även på bröllop i lördags då en av mina pianoelever gifte sig. (På inbjudningskortet stod det Ane och SANA. Vi funderade på om det var Pelle Hörnemarks vän Arne som var inbjuden, haha)
Varje bröllop är ett äventyr, och detta var en rödvit musikfest utan dess like med fantsatisk körmusik! Väldigt vackert.
I kyrkan byter man dekoration (tygstycken på väggarna) efter valet av brudparets kläder och önskade färger.
Denna gången var allt alltså rött och vitt. Très chic.

I söndags var vi helt uppstressade för att vi skulle hålla i söndagsskolan för första gången - vi skyndade oss iväg för att hitta färgkritor någonstans då vi ville använda det som söndagsskolematreial - och när vi väl hade hittat några tog vi den livsfarliga moppetaxin för att vi skulle hinna i tid - och när vi kom fram visade det sig att det inte skulle vara någon söndagsskola den söndagen.
Men, vi var tacksamma och glada ändå för att det var vår vän pastor Hugh (även presenterad som pastor "Ho" eller snarare "Who", vilket fick oss att opassande nog brista ut i skratt, och när det är förbjudet att skratta blir det ännu mer omöjligt att vara tyst, och till slut skakade bänken vi satt på) som predikade, och det var en mäkta stark predikan.

När vi var ute och uträttade några ärenden igår gick Annas flip-flop sönder. Vi försökte laga den med en lila tofs, men den ville sig inte riktigt och till slut var Anna tvungen att försöka skrida fram. Helt oberörda kan man väl inte säga att de runtomkring var. Folk drar sig inte för att ha roligt åt vitingar.
Anna begav sig släpande hemåt och jag tog mig till marknaden.
När jag handlat alla våra tunga varor (påsen vägde säkert 12 kg), och skulle ta mig in i en söndrig buss, var jag för en enda gång i mitt liv för lång och slog i huvudet i taket.
Allai bussen utbrast i ett unisont "Pole,pole, pole, pole!" (ung. övers. "stackare"), jag försökte skratta bort det och svarade på franska att det inte var någon fara - men min huvudsmäll var den icebreaker dom behövde.
Efter det ville alla veta vem jag är, varifrån jag kommer, vad jag gör här, om de får komma på engelskaundervsiningen vi håller i, om de får ta med sig sina barn dit, ifall jag känner Lukas, eller Karlsson som undervisade i fysik, om de får komma till musikskolan och om man äter lika mycket banan i Sverige som här.
Helt underbara, charmiga rwandesiska frågor.

När jag skulle ta mig hem från bussen höll mina händer på att gå sönder (de är faktiskt fortfarande lite svullna) för att påsen vägde lika mycket som ett medelstort djur, och många ropade kommentarer till mig, och det var lite pinsamt att få uppmärksamhet för att man bär en påse dåligt.
Men det vara bara början, för plötsligt kom en gammal man upp bakom mig.
"Mzungu,mzungu! Mzungu! Mzungu!"
Jag vände mig om och då började han gestikulera vilt och blanda kinyarwanda och franska. Jag förstod mycket väl vad han ropade.
"Bär påsen på huvudet ända hem! Bär påsen på huvudet!"
Jag skrattade och förklarade att jag tyvärr inte vet hur man gör.
Han gav sig inte, utan fortsatte att hojta uppmaningen att bära påsen på huvudet där han gick bakom mig.
Så fick jag uppmärksamhet innan så var det inget jämfört med det jag fick nu. Jag hade gärna haft påsen på huvudet men jag tror att det hade sett ännu roligare ut.

Imorse bultade någon tidigt på dörren, och Anna kravlade sig upp och ut ur myggnätshimmelsängen och gick för att öppna.
Snart kom hon tillbaka in i sovrummet.
"Jag behöver din hjälp",sa hon.
Hon lät faktiskt väldigt allvarlig.
"Trois milles, betyder det tre tusen? Trois? Det ärväl tre? Det är en som är här för att sälja jordgubbar."
Då visade det sig att det var en gammal man vi träffat för flera veckor sedan och som vi sagt till att vi gärna ville köpa jordgubbar av honom nästa gång då vi inte hade tid just då.
Detta hade han kommit ihåg, och Canissios gjorde honom sällskap till vår bostad - och så gick det till när vi köpte jordgubbar i december.
Dock hade han inte växel nog, det fattades 1000 franc (motsvarande 12 kr) - och när han gick trodde vi inte att han skulle komma tillbaka eftersom många lurar oss och förmodligen behövde han de där extra 1000 francen.
Men några timmar senare knackade det på dörren. Och där stod den gamla, söta mannen och ville lämna tillbaka vår växel.
Maken på ärliga affärer har vi inte sett här! Från och med nu är jordgubbsmannen vår favorit och vi ska aldrig sluta köpa hans jordgubbar.
Dom smakar extra sött när försäljaren är så härlig.

Vi råkade bryta mot lagen förra veckan när vi genade under några bommar utanför en bank, och några vakter började skälla på oss och eftersom de har kulsprutor blir man lite skraj, men när vi började backa skrattade dom och lät oss fortsätta.
Det är inte lätt att förstå det här med oskrivna regler. Eller så var det bara skrivet på kinyarwanda.
Man gör ideligen misstag här, och säkert ännu fler man inte är medveten om.

För övrigt kommer vår älskade Linnéa till oss på lördag! Vi väntar otåligt och längtar och räknar ner till den dagen! Välkommen Linnéa. Vi ska ha så roligt!

Glad första december och advent! Det är svårbegripligt i den här värmen att det snart är jul - men på kvällarna har vi på Carolas julskivor,äter fruktsallad och har afrikansk julstämning.
Vi ska försöka oss på att baka pepparkakor (tack mamma för receptet!) och lussekatter, samt fixa glögg på vindruvsjuice och kryddor, haha. Låter det inte ljuvligt?
Vi älskar er. Tack för era kommentarer, mail och sms! Vi blir jätteglada varje gång.
Gud välsigne er alla, vi ber för er.
Många kramar, Anna och Sanna (genom Sanna)

Smått o gott

2009-11-25T06:26:00.003Z

Här är vi och besöker ett bibliotek som PANA håller i. Det var ett möte där de pratade om hur det var uppbyggt och om hur det fungerar - som vanligt förstod vi inte så mycket av mötet utan man sitter mest bara där och ler=) Efter mötet är det självklart foto och, givitvis, ska Mzungu stå längst fram och se glada ut!

Sov dags, men ack så pigga! Varför ska man sova när man kan ha roligt? Dock så förstår man alltid lika väl dagen efter varför man skulle ha sovit mer;)

Här fördröjer Anna tiden genom att spela piano medans vi väntar besök från en mycket trevlig pastor från England, som visade sig att vara en mycket trevlig pastor från England OCH en mycket trevlig pastor från Uganda! Fikan räckte gott och väl, och vi fick en mycket trevlig kväll!

Så här ser våra fredagar ut för det mesta, vi har två grupper, kl 9-11 och 12-14, som vi undervisar i engelska. Engelska kunskaperna varierar hos eleverna, men vi har alltid lika roligt tillsammans. Och som avslutning på lektionen kör vi partytrixet Head, shoulder knees and toes!

Vi var och besökte en kör när de hade övning i Remera som heter Amahuru. Oj, och WOW, vilken kör! Vi satt med hakorna i knät mer eller mindre hela tiden. Vi hade blivit dit bjudna i syfte att kunna "göra dom dem till en bättre kör" men det här var verkligen bland de bästa vi har sätt i Afrika!

"Jag hade en gång en bibel,men det var för länge sen..."

2009-11-20T19:23:00.005Z

Oj, nu var det ett bra tag sen vi blogga! Det går allt fler och fler dagar mellan våra inlägg, men det är svårt att hinna skriva om allt samtidigt.
Det har som vanligt hänt hur mycket som helst de två senaste veckorna! I en "kort" sammanfattning som inledning så har vi:

- varit på ett till rwandesiskt bröllop (som vi faktiskt blev bortglömda först på och de hade glömt bort att hämta oss som lovat).
- varit på en minnesstund för en ung kille som dog i en trafikolycka.
- haft mys-fik-kväll med Hélène Boëthius (en mycket trevlig svensk som vi veckan var hembjudna hos).
- varit på sjukhuset med en fantastisk kvinna som heter Oda och fått följa med henne i sitt arbete där hon tar sig tid med patienterna och pratar med dem. Där träffade jag föräldralösa Hachin som är 12 år och som jag och Sanna har bestämt oss för att hjälpa på alla sätt som vi kan i hennes kamp i att bli frist och må bättre.
- fått besök av Pelle Hörnemark och hans goda vän Arne.
- haft 4 engelska lektioner i PANA-projektet (två lektioner varje fredag).
- haft vår första gitarr/piano lektion i kyrkan i Remera.
- haft en privat lektion i engelska för Odas dotter Grace.
- fått dödsbesked om att min älskade släkting Karl-Erik har gått bort.
- fått glädjebesked om att vår älskade vän Linnéa Petterson kommer i december och bor hos oss i dygt 2,5 veckor!
-varit i Butare på seminarier där vi har glatt predikat och sjungt så de har stått härliga till!
- beslutat om att ge engelska undervisning på även sjukhuset för både patienter och personal.
- köpt 2 franska och 2 engelska biblar (varav en franskbibel blev en ofrivilig gåva 30 min senare till en mycket pratglad gäst som tyckte att det var en lämplig gåva till honom - hehe).
- haft besök av två mycket trevliga barnmorske-studenter från Sverige som har varit i Kongo i 2 månader.

Det var en sammanfattning av de två veckorna som har varit, bortsätt från det som är skrivet så finns det en hel del spontan-framträdande och många lustiga samtal med många rwandeser som aldrig slutar att förvåna en -tro mig!

Vi mår båda två mycket bra, och vi har nu allt mer och mer kommit in i en rutin, i den mån det går här i det afrikanska livet. Jag följer med Mama Oda till sjukhuset 3 gånger i veckan, varav en av de dagarna så följer även Sanna med. Annars är hon och undervisar på musikskolan. Det är många svåra livsöden som man för möta på sjukhuset och det är många gånger svårt att hantera när man ser hur livet kan kastas rakt i ansiktet på många - MEN de som är så otroligt fantastiskt är att se hur verklig Gud är i deras liv och hur de verkligen förlitar sig på Gud. Det är verkligen något så beundransvärt att se! Gud gör verkligen under!

Det är många på sjukhuset, både patienter men även i personalen, som bär på fruktansvärda minnen och många är fortfarande traumatiserade från folkmordet -94.
Det är otroligt hjärtskärande att prata med alla små föräldralösa barn som inte har någon alls, ingen alls mer än Gud - och Gud har verkligen försörjt och försörjer! Men det är varje dag en ständig kamp och vägen är lång!

Vår resa till Butare började på måndagen den här veckan, då kom Aimable som Sanna arbetar med på musikskolan, och hämtade oss vid 11 och då tog vi bussen till Butare. Resan skulle "bara" ta 1 timma, det var i alla fall vad de hade sagt till oss, men resan tog 2 timmar - vilket absolut inte är farligt när man vet hur elastisk tiden verkligen kan vara här! Så när något bara tar 1 timma mer än beräknat så blir man oftast förvånad.
Väl framme i Butare så lämna vi av oss våra saker i kyrkan där alla seminarier skulle hållas och sen bar det av till en resturang för att äta lunch/middag. Vi har dock fortfarande lite svårt för deras rwandesiska mat, och även om Sanna gjorde ett tappert försök med att ge spenaten en chans till igen så gick den inte alls ner. Efter maten så gick vi tillbaka till kyrkan och skulle "fin-slipa" på de seminarier vi skulle hålla då vi fick veta att de hade ångrat sig ang ämnerna och ville att vi skulle prata om något helt annat - såå vi fick ju minst sagt båda två improvisera seminarier som skulle vara i 1 timma var! Haha, ja vad kan man säga mer än att bara le och säga "Sure!".

En god vän till Aimable var så gästvänlig och tog emot oss i sitt hem så där sov vi alla tre, jag och Sanna fick ett sovrum med en dubbelsäng och Aimable s0v tillsammans med sin vän. På morgonen (efter att vi hade fått en riktigt lång sovmorgon, i deras ögon,dvs till 7.30) så blev vi serverade frukost som bestod av papaya, bröd, kaffe/the och dounugts. Vi hade ganska ont i våra magar båda två för papayan landade inte riktigt som den skulle och kombinerat med något super sött och oljigt i form av dounugts så blev det inte den bästa starten för våra magar, men det blev inte så mer farligt den här gången än "bara" magknip. Efter frukosten så blev jag och Sanna körda till Rwandas Nationalmuseum där vi spenderade 4 timmar och blev runt guidade av en trevlig kille, som faktiskt hade hört oss båda tala på seminarierna kvällen innan. Efter besöket på museumet så var det dags för lunch/middag på samma resturangen igen. Vi är verkligen så tacksamma för välsignelsen att kunna få äta när vi vet hur många det är som inte alls har den chansen, men vi måste tyvärr våndas man lite när vi vet vad den rwandesiska maten ibland kan orsaka i våra magar. Det gäller bara att vara medveten om vilken mat man tar ifrån på buffén - det finns vissa "safe-card" så som ris och potatis som vi försöker fylla våra tallrikar glatt med, och gärna lite rwandesiskt kött!
Väl tillbaka till kyrkan så var det inte så mycket mer än att sätta igång att planera de sista inför våra seminarier som vi skulle hålla - och nu var det det 2! Sanna pratade mycket om röst-teknik osv medans jag fick ämnet "Utmaningar i kallelsen i musiken och i kyrkan" - såå intressant men så förvirrande samtidigt! Och gissa hur länge vi satt inne i den salen, på mer eller mindre samma platser bortsätt från då vi själva predika - 7 timmar! Tiden är återigen så spännande elastisk här!

På onsdag morgon, klockan 6, gick vi upp för att ta bussen vid 7 som skulle ta oss tillbaka till Kigali. Vi var båda två bra trötta under hela resan, det blev många sena kvällar och tidiga månar i Butare vilket ledde till få timmar av sömn. Väl framme i Kigali så, inte allt för förvånande, blev Sanna tillfrågad om det var okej att åka direkt till arbetet som väntade i musikskolan eller om hon jätte gärna ville åka förbi lägenheten först för att lämna av sig sin väska. Ja, var man inte trött innan så blev man det då! Jag åkte i alla fall hem med våra väskor medans Sanna tappert åkte vidare! Hemma, där jag hade 3 timmar innan jag skulle iväg till sjukhuset med Mama Oda, så mötes jag av en, lite milt sagt, inte så städad lägenhet eftersom att vi hade lämnat den i ett mycket stressad läge. Och inte nog med det så hade vi en "mögel attack" i en kastrull med kvarglömt ris, en död ödla på köksgolvet, inget vatten och en kyl/frys som just hade slutat fungera. Även om jag älskar glass så var jag inte så glad över att äta all den glass som nästan hade smält helt i fyrsen - eller i ärlighetens namn så var det magen som inte var så glad över det plötsliga jätte intaget av glass. Speciellt eftersom att jag inte hade ätit något mer den dagen då vi hade åkt från Butare utan frukost och inte ätit något på vägen.
Men, tro det eller ej, det var skönt att komma hem igen! Home, sweet home! Dock varade inte det så länge för att Mama Oda kom vid 10 och sen satte en ny dag igång, en ny dag med nya möten med människor som verkligen fått uppleva LIVET!

Det finns en man som jobbar här på ADEPR som har jagat oss ett par dagar för att bestämma när vi kan komma och besöka hans kyrka. Och hans ordval "besöka" då menar han predika och sjunga ett par sånger osv. När jag lite lustigt frågade om det fanns möjlighet att kanske bara faktiskt besöka så vek han sig mer eller mindre av skratt och förstod inte alls min fråga. "What - just to visit? Just to praise God? What? Nooooo? Just to visit, really? What?" för att citera han själv. Eftersom att jag var själv den dagen då han stoppade mig då jag var påväg till sjukhuset så föreslog jag att det bästa var att komma fram till ett datum då även Sanna var med. Så när jag trodde att jag hade på ett smidigt sätt undankommit hans fråga var han mycket mån om att veta när vi skulle vara hemma så han kunde komma, och han var mån om att byta nummer. I torsdags, efter många telefonsamtal från denna trevliga man, så kom han förbi oss torsdags kväll. Vi trodde att han inte skulle stanna så länge, eftersom att han sa att han bara skulle "stop-by" men tiden gick och han hade många samtal att gå genom. Och, inte till vår förvåning, kom ämnet bröllop och äktenskap upp igen och frågor om när vi har tänkt att gifta oss osv. Jag och Sanna satt och beundrade våra nyinköpta biblar på engelska och franska då han kom och knackade på vår dörr. Han kom då in och satte sig ner, när han satt där fick han syn på min franska bibel som låg på bordet. Han tog den i sin hand och titta lite på den och sa: "It's nice, I want it, can I have it?". Och så hittade den bibeln sig en ny ägare - för vad kan man säga i ett sånt läge? Man kan ju inte säga nej, haha! Sen när timmarna gick så började vi bli trötta¨, och vi hade engelskalektioner att förbereda, så vi visste inte riktigt hur vi skulle avsluta hans besök. Jag började med att tacka så mycket för hans besök och sa att det var trevligt att han hade kommit förbi, men han satt bara och nickade och log som respons. Då försökte jag med att ännu en gång tacka för besöket och ställde mig då upp, men den vinken förstod han inte heller... Haha, suck! Den kvällen var vi både mäkta förvånade av mannen och hans långa besök, sen på kvällen när jag skrev i min dagbok så fick dagen rubriken "Jag hade en gång en bibel, men det var för längesen..." haha och jag kan fortfarande fyllas av skratt bara av tanken på den kvällen.

Vi saknar er och tänker ofta på er! Tack för att ni ber och för att ni finns och tusen tack för alla uppmuntrande sms,mail och kommentarer! Det är mycket som händer här i Rwanda, både jobbiga saker men även mycket skojsigt, och det är tryggt att ha er! Tack för all er kärlek! Vi ska försöka att bli bättre på att skriva lite oftare på bloggen, och det finns även lite bilder osv som är på G=)

Massa kärlek, och tusen kramar! Gud välsigne Dig!
Sanna och Anna, genom Anna

Nu har vi kommit igång!

2009-11-06T19:17:00.008Z

Lite olika sorters sjukor har varit våra trogna vänner den senaste tiden, speciellt efter att vi ätit gammal curry i en gryta.
Vi trodde dock att vi fick uppleva följderna av jäst från 2007 (och kanske berodde delvis på det), men denna möjliga katalysator kom vi inte ihåg förrän vi olyckligtvis nog hade gett bort två av våra bröd.
När vi hörde av oss till dessa stackare och bad dom att slänga brödet hade dom redan ätit upp det.

Jag har börjat undervisa på musikskolan nu, och det är en fantastiskt rolig uppgift att lära ut piano och sång. De jag jobbar med arbetar helt utan lön och förlitar sig på att Gud försörjer dem, och följer sin kallelse som de upplever är att lära ut noter och hur man spelar olika instrument eftersom denna kunskap i stort sett är obefintlig i landet.
Det är extremt inspirerande att vara så genuina och hängivna människor nära.
Möjligheterna att studera musik i Rwanda är nämligen väldigt begränsade, och Kigali Music School är en av landets få musikskolor (och den första inom pingstkyrkan).
Vi har även besökt sjukhuset där jag kommer att tillbringa en dag i veckan, och Anna tre. Nu på tisdag verkar det som om vi ska hålla i en gudstjänst i sjukhuskapellet - och här kan man inte veta vad som kan komma att hända när de ber om "ett par sånger och ett vittnesbörd".
På fredagar håller vi i engelskaundervisning som är en del i ADEPR:s alfabetiseringsprojekt, och det ser vi verkligen fram emot att arbeta med.

Vi börjar bli vana vid dessa afrikanska spontanbesök - och även de anmälda besöken brukar oftast innebära en överraskning i en flera timmar försening eller en plötslig utökning av sällskapet.
Ibland blir man överraskad av att någon förberett en predikan (Anna fick vara med om det när jag var iväg), eller kanske som när vår kompis musikvideo-killen kom till oss från andra sidan landet för att visa en DVD (han bad oss gissa hans ålder, och rwandesernas åldrar är extremt svåra att tyda - och när denna 16-åring fick höra att han var "kanske 25 år?" reagerade han mycket starkt och vi undrar fortfarande om han verkligen blev förolämpad).

Vi fortsätter att medverka på sammanträden som vi inte förstår så mycket av, men vi får alltid vara längst fram på fotot som tas efteråt ändå.
Sist vi åkte till ett av dessa möten åkte vi med i en buss som kändes som en turistbuss eftersom ledaren hade pikétröja och orange keps - och det är alltid lika spännande att inte exakt veta vad som faktiskt händer eller när man kommer hem.

Vi blev även bjudna av en toppengo pastor till hans systers bröllop. Också en mycket intressant afrikansk sed - att bjuda in dem man inte känner.
Bröllopet är imorgon, och allt vi vet är att en chaufför kommer och plockar upp oss imorgon bitti. Vilken tid och vart han kör oss vet vi däremot inte.
Vi har dock lyckats införskaffa en bröllopspresent och ett kort (som vi i ösregn prutade ner priset på i brist på kontanter, och som vi upptäckte senare hade en felstavad dikt skriven inuti), och efter förra bröllopet vet vi att vi förmodligen bara kommer att dricka mängder med läsk och ska därför ta med oss matsäck. (något litet som inte syns och inte hörs och inte luktar. bomull eller buljong kanske).
Paret vars vigsel vi var på förra gången bjöd hem oss till sig, och efter att vi var tvugna att avboka en gång på grund av tropiskt regnoväder besökte vi dem idag.
Då Anna hade berättat för dom hur mycket hon älskar Ichapati (ett slags pannkaksbröds-omelett, ska helst uttalas med en "lös" haka på andra a:et lärde en pastor oss) var det en given måltid när vi äntligen kom hem till dom.
Och det var verkligen gott.
Vi gav dom värmeljus som de trodde var choklad. Jag vet inte om de blev glada eller besvikna när de insåg att de inte var ätbara.

En samhällssatsning som de har i landet är "muganda". Det är ungefär som ett "byråd" den första lördagen i månaden, och man samlas för att diskutera samhället liksom lyfta fram dem som behöver hjälp.
Nackdelen för oss är att vi blir inlåsta under tiden "muganda" pågår, och speciellt frustrerande var det sist när jag verkligen ville gå ut och köpa ananas och ägg. (Äggen var till Anna vill baka en rulltårta med nån "frosty cream" och en marmelad som luktar russin.)
Annars fortsätter vi att helt klart experimentera oss till framgångar i köket - bland annat kokade Anna ihop en underbar ärtsoppa (vi delar samma passion för ärtsoppa, oväder och carola), grötscones, och vi har även börjat att baka knäckebröd som baseras på havre, mjöl, salt, wetabix, bakpulver och vatten.
Det var nog hela innehållet faktiskt.

Kören som vi har gått med i hade en konsert i söndags. Vi var inte med på scen (dels för att de hade sina synkade scenkläder, dels för att vi bara kan en sång), men däremot blev vi uppkallade på scen i egenskap av sponsorer (!) och fick ta emot en tavla som tack.
Vi var inte ensamma om denna titel som tur var, annars hade det varit väldigt pinsamt eftersom vi trots allt bara har varit här i 6 veckor och kanske inte skulle kalla oss själva sponsorer.

Min videokameras lins har krånglat, men med hjälp av silvertejp (funkar till allt precis som allväderstövlar och keso - vad jag saknar keso!) har Anna, teknikens mästarinna, fixat kameralinsen.

Vattnet kommer mer och mer sällan, men man klarar sig med förvånansvärt lite vatten.
Ibland glömmer man av att man vridit på en kran eftersom det inte kommer något vatten, och då kan översvämningar inträffa.
Tur i oturen, då får man städat golvet som vi inte alls har fattat hur vi ska städa.
Ända nackdelarna med den faktiska översvämningen var väl att tvätten på tork började lukta surt och att bokhyllan börjar vissna i grunden.

Vi har även haft en del äventyr på flera banker här i staden. Den enda banken vi har hittat hittills som kan växla in våra resecheckar vill att vi ska öppna ett bankkonto eftersom varje check är en 2 veckor lång process, samt lämna in kopia på pass och 2 andra bilder på oss. (Eller en från båda kanske räcker då de flesta rwandeser tror att om vi inte är tvillingar åtminstone systrar).
Vi avvaktar och fortsätter vårt sökande.
Plan B är att vi vår till en pantbank och byter till oss nånting mot vår autograf på ett papper.

För övrigt har vi många här som ber för att vi ska ta oss rwandesiska män och bli bosatta här, och en dam i en affär höll ett tal för oss om varför de rwandesiska männen helt enkelt är bäst och varför vi bör gifta oss med en var sin.

En svensk dam som jobbar som konsult bor granne med oss och henne har vi varit hos på härligt kvällsfika.
Vi har en till granne, en engelsk pastor som även har uppfunnit en vattenreningsplastpåse som han demonstrerade häromdagen.
Den kostade 15000.
Om det var rwandesiska franc (1000 franc=12 kr) eller pund sa han aldrig. Men skillnaden är ju något påtaglig.
Undrar om han vet att plastpåsar är förbjudet i Rwanda.

Allting tar ju definitivt längre tid här, men det njuter vi av. Det som är av störst betydelse här är relationer, och resten kan vänta en liten stund.
Vi lär oss mycket varje dag - speciellt hur lite man behöver, och hur lycklig man är när livet skalas av.

Och det är märkligt hur snabbt man kommer in i rutiner, och vad snabbt man anpassar sig.
Man märker knappt längre vad som är ovanligt eller annorlunda jämfört med livet i Sverige, för detta har blivit vår vardag och vi anammar allt mer deras sätt att leva.

Vi trivs alltså väldigt bra och träffar otroliga människor som lär oss så mycket. Det vi saknar är nybakade bullar med iskall mjölk, risgrynsgröt, yoghurt med müsli, frostpromenader, höstrusk och er.
Berätta gärna hur ni njuter av de här sakerna och bifoga bildbevis!

På vägen hem från våra vänner ikväll mötte vi några ungdomar som såg oss vackla fram i mörkret på ojämna, leriga vägar tillsammans med vår ledsagare Samson. Dessa ungdomar förde följande konversation:
"Mzungos ser inte i mörkret."
"Men mzungos syns väldigt mycket i mörkret."
Skönt att man är en vandrande reflex!

(Vi har förresten hört att svininfluensan slagit till i Sverige nu. Hoppas att ni klarar er lindrigt undan!)

Vi älskar er, tack för mail och kommentarer. Fortsätt gärna att be för oss, och för hela Rwanda.
Tack tack tack!
Att Gud är trofast blir verkligen påtagligt här, för här behöver man lita på att tron håller och att Herren hjälper för att livet ska gå ihop.

"Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar.
Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud,
min räddare, ständigt hoppas jag på dig."

Ps 25:4-5

Gud välsigne er!

Många kramar, Anna och Sanna (genom Sanna)

Gott och Blandat

2009-10-26T21:16:00.005Z

På besök hos ADEPER:s PANA projekt där de har startat upp ett bibliotek.

Just lagat mat (potatisklyftor) till oss och Grace i vårt fina kök.

Vi och våra vänner från kyrkan efter första delen av bröllopet.

Sanna kör party-tricket number 1 för barnen på landsbygden

Hälsar på några mysiga barn i Gisenyi som kunde både den ena och den andra frasen på kinyarwanda, engelska och franska!

2009-10-26T17:58:00.003Z

creepy hotellnatt i Butari

Efter dans i kvällsregn

Kaboga, liten kyrka på landsbygden

Besök på en skola i Gisenyi

Rwandesiskt bröllop med vår vän Grace

Host host & snörvel snörvel

2009-10-26T15:38:00.004Z

Oj, vad den här veckan har gått fort! Jag och Sanna pratade här om dagen om hur våra veckor här än så länge bara har susat för bi. För att citera Sanna så sa hon att de fyra första veckorna har gått "poff, poff, poff, poff! - tänk då det gånger 7 till!".

Vi har verkligen fått uppleva massa härligheter även denna vecka. Veckan började med att vi åke på en tre-dagars tur till en stad som heter Gisenyi och ligger drygt 2,5 timmar med buss från Kigali. Vi åkte med Lauriens kollega från ADEPER, Pudencienne, och det är hon som är ansvarig för ADEPER:s söndagskoleverksamhet. De skulle hålla i olika seminarier för sönagskolelärare och fick passade på att ta tillfället i akt att tacka ja då vi blev tillfrågade om vi vilje följa med. Vi hade först räknat med att ta in på ett hotel/motel där, men väl framme så ringer Laurien och berättar att en god vän till han tar mer än gärna emot oss som gäster! Så efter en rundtur på deras bibelinstitut,där semenarierna skulle hållas, blev vi upphämtade av taxi och av pastors frun i familjen vi skulle bo hos. Efter en mycket slingrande väg så klev vi ur bilen vid ett jätte fint hus som låg precis intill Kivusjön. Där tog Pastor Jean de Dieu emot oss med öppna armar och presenterade oss för sin familj som bestod av hustrun Rebecka, en son, dotter och en till mycket trevlig tjej som de har tagit hand om efter kriget då hon förlorade hela sin familj. Ännu en gång blir vi väldigt medvetna om lanets fruktansvärda historia och det är så otroligt svårt att tänka sig i att det har verkligenn varit deras verklighet! Man vet ofta inte vad man ska säga eller hur man ska reagera då man får höra den ena livsberättelsen efter den andra - våra hjärtan finns verkligen hos dem!

Efter en mysig promenad i deras kvarter och ett fantastiskt besök hos deras kyrkas kör - wow vad Afrikaner har gåvan att släppa loss i både dans och sång(!) - så satte vi oss ner i deras soffor och blev bjudna på härlig frukt. Eftersom att vare sig jag eller Sanna inte hade ätit mer än frukost och ett snabbt inhandlad tilltugg på resan dit iform av en banan och en bröd liknande bit så hade vi inte ätit på nästan 12 timmar. Så när väl fick frukt så gissa om vi var hungriga(!) och vi tackade så mycket och åt med god apptit. Efter frukten satte de på en DVD med musikvideos med ett lovsångs team från Kongo, DVD varade i ca en timma och efter att den var slut så satte de på en till i samma stuk. Klockan var runt åtta och vi var både mycket trötta och fortfarande hungriga. Till våran stora förtjusning så bjöd de oss på muffins och thé och vi räknade med att det här var vårt sista och ända mål mat för dagen så vi åt även denna gång med god apptit. När den sista DVD var slut så sa vi att vi var trötta och var sugna på att komma till sängs - och vad vi absolut inte hade räknat med klockan nio på kvällen var att vi skulle bli bjudna på en jätte måltid! Så när de frågade oss om vi kunde tänka oss att sitta uppe lite längre för att bli bjudna på middag så tackade vi givitvis ja med ett jätte brett leende - eftersom att tomheten i våra magar fortfarande var påtaglig. Middagen var till en förtjusning och de var måna om att vi smakade på samtliga rätter och gärna flera portioner! Jag som aldrig har haft en bra relation till spenat tog ändå för mig med ett ännu större leende, men det gick åt en del vatten till att få ner det. Och gissa om vi la oss sen på sängen med fulla magar! Vi hade mycket svårt för att hålla oss för skratt där vi låg eftersom att vi var så fruktansvärt mätta och helt förstummade av den lustiga dagen. De måste ha hört våra skratt-anfall, både de första och de 100:e, eftersom att vi sen kom fram till att hustet var mer lyhört än vad vi först trott. Den natten sov vi inte så jätte mycket eftersom att våra magar inte var beredda på att först vara utan mat så länge och sen få mat i överflöd! Och inte nog med det så fick vi besök av några spring-glada kackerlackor och Sanna fruktade att besöka toaletten eftersom att även dom trivdes bra där inne! Men nöjda och glada steg vi upp ändå på morgonen och var på väg in i duschen då vi märkte att det inte fanns något vatten så Sanna frågade Pastor Jean de Diue och fick då en balja vatten att dela på och som vi sen kunde använda de resterande vattnet till att spola. Tro mig - man bli förvånad när man inser hur lite vatten man faktiskt kan duscha med! 5 dl är långt ifrån vad jag brukade nöja mig med hemma i Sverige.

Efter en lång och spännande dag där vi besökte semenarier, som verkligen var efter afrikansk tid då de kunde hålla på timme efter timme, och bjudna på ännu mer Rwandesiskmat (som våra magar fortfarande hade lite svårt för) så kom vi hem till våran härliga Pastors familj. Och ännu en gång fick se DVD:erna som vi "bara" hade sätt minst tre gånger innan men givitvis log vi med leenden från öra till öra och diggade med i musiken. Den här gången var vi medvetna om att det kanske skulle bli en jätte måltid även denna kväll/natt så vi försökte att ta det lugnt med thét och sockerkakan som vi blev bjudna på. Sant som det var sagt så klockan tio var det serverat ännu engång. Vi hade nu kommit på ett trick för att slippa få just den maten som vi hade svårt för, och tricket var att hela tiden själv lägga på tallriken de som man tryckte var gott och som magen klarade av och samtidigt äta mycket långsamt så de skulle verka som att vi var fullt upptagna av den mat vi redan hade. Dock kom vi fram till att vår genom tänkta plan inte riktigt fungerade då de började lägga för oss fisk i mängder. Även denna natt la vi oss mer än mätta och helt fyllda av skratt! Roligt hade vi i alla fall garanterat!

Sen på onsdagen blev vi rund guiedade i staden av pastorn och sen åkte vi till semenarierna. I slutet av semenariet märkte jag att de ställde fram ett piano och en gitarr och jag anade vad som skulle hända - ett spontanframträdande pågång? Både jag och Sanna var nu inte friska utan vi hade fått en förkylning med hosta och feber så spontanframträdande var något vi hoppades slippa. Men nej då, givitvis inte - vi är ju trots allt i Afrika där ALLT kan hända, den mycket tappra Sanna ställer sig då vid pianot och sjunger och jag fick sitta och njuta av sången. Påväg ut ur kyrkan då vi gick till bilen som skulle köra oss hem till Kigali blev vi stoppade av en ung man som heter Emmanuel. Han var mäkta förundrad av Sannas talang och gåva i sången och han var mycket angelägen om att byta nummer - eftersom att han vill komma till Kigali och spela in en CD och en musikvideo med oss! Haha! (Och får jag välja blir det If God Was One Of Us och då Louise så väntar jag besök från dig som proffisionel doare!=D) För att tillägga har den här mannen ringt oss minst en gång om dagen och varje samtal avslutar han med " I love you"!
Resan somvar beräknad att ta max 3 timmar tog istället 6 timmar. Så där satt vi i baksätet sjuka och eländiga medans de åkte runt på massa ärender. Och när vi väl var framme i Kigali så fylldes vi av en enorm glädje över att äntligen vara hemma, men denna glädje försvann snabbt då vi märkte att vi åkte förbi vårt hem och var på väg någon helt annanstans. Chauffören David körde oss hem till sig och sin familj som vi fick glatt hälsa på, och vi blev även tillfrågade om vi ville sova över där. Vi kände båda hur allt bara kom över oss, allt vi ville var att komma hem och få lägga oss i vår säng - sjuka som vi var. Vi tacka artigt nej och blev sen hemkörda.

Väl hemma sen var vi sängliggandes i två dagar och på lördagen då vi började må bättre gick vi på en kör övning som kören Amahuru hade.Vi har ett flertal gånger blivit inbjudna av kören och av vår gode vän Gilbert för att de ville att vi skulle se om vi kunde hjälpa dom med något rent musikaliskt. Men till vår stora häpnad var kören huuur bra som helst! Så vi tacka efter besöket på två timmar och ska återkomma med eventuella not-undervisningar, för det är nog allt och de ända vi kan hjälpa med.
Sen på söndagen gick vi till kyrkan och mötet som började 14.30 slutade vid 17, men då kom det fram en man till oss som bad oss att sätta oss vid scenen istället eftersom att vi var gäster och då till vår stora förvåning började möte nummer 2. Möte nummer två var ett nattvardsmöte och vi fick då ta emot vår första nattvard i Afrika. Sen eftermötet då vi pratade med några av församlingsmedlemmarna träffade vi på en man som hade varit i Sverige två gånger och som var mycket glad över att se två svenskar. Han och hans fru erbjöd vänligt skjuts hem då de inte bodde så långt ifrån oss. De var mycket vänliga och mannen visade stolt upp sina svenskakunskaper och räknade de till vår häpnad till 10 på svenska!

Idag, måndag, har vi bara tagit det lugnt. Jag har tyvärr fått feber igen och mår lite halvkasst, men förhoppningsvis är jag på benen igen imorgon! Sanna är nästintill frisk, tack Gud, hon har bara lite hals ont och hosta kvar.
Ett stort tack till alla ni som ber för oss tack för alla era sms, samtal ,mail och kommentarer på bloggen! De värmer innerligt - innefrån och ut som Sanna skrev så fint förra veckan! Jag vill även passa på att förtydliga ang vårt rwandesiska telefonnummer +250785419926 är alltså 00250785419926.

Vi älskar er, tack för att ni finns! Många kramar och massa kärlek
Sanna och Anna (genom Anna)

Anna har drömt om glass flera nätter i rad

2009-10-18T19:12:00.004+01:00

Vi fortsätter att leva och frodas, mest på ananas, bananer, gröt och olika soppor.
Genialiskt nog har vi börjat baka fantastiskt goda bröd (men jag avslöjar inte innehållet för vi tänker ta patent på receptet, men jag kan lova att det är ovanligt och DELICIOUS).

Africantime gör sig påmind många gånger varje dag - ibland väntar man helt förgäves, andra gånger några timmar, men man får alltid vara förberedd på att sitta ner och reflektera i fred kring livet.
Extra påtaglig blev flextiden när vi besökte ett alfabetiseringsprojekt (en del i PANA-projektet) på landsbygden, och vi började med att vänta på avfärden i tre timmar då chauffören oannonserat hade åkt någon annanstans utan oss.
Slutligen kom vi fram - och då vi hade haft en vän på besök redan innan (vi trodde att hon skulle komma till oss kl 5 på morgonen, men hon menade beräknat i swahilitid där man får addera 6 timmar till noterat klockslag - alltså menade hon kl 11, men kom redan kl 9. Men vi hade legat på spänn halva natten, redo att fika med henne i ottan) hade vi druckit rejält med passionsfruktsjuice och thé, så när vi väl kom fram var vi redan kissnödiga.
I biblioteket, som också är en del av satsningn, skulle (helt underbart trevliga) pastorer i den lokala byns kyrkor avlägga en rapport och analysera kring hur projektet utvecklats, och långa diskussioner avlöste varandra medan ödlor klättrade på väggarna.
Detta var väldigt intressant att följa.

Vi skulle även hälsa till bröderna och systrarna i Sverige och PMU Interlife att de är oerhört tacksamma för allt stöd och att de märker klara framsteg.
Och bibiloteket var mycket populärt.

Efter ett par timmar började dock bådas våra blåsor lida, och vi visste inte hur vi skulle hantera situationen - vad frågar man efter? Toalett räknade vi inte med.
"Ursäkta, får vi låna hålet?", låter ju inte helt jätteartigt heller.

Timme efter timme gick, och magarna började riktigt svälla (bildbevis finns) - och då vi väntade på att den lokala supervisorn skulle anlända för att diskutera några punkter, tog vi kort tillsammans med barnen som besökte biblioteket och efter ett tag blev vi serverade läsk.
Detta var en krissituation.
Mycket långsamt sög vi i oss Colan (Anna drack det mesta av min med, jag har varit lite dålig) och började smida planer kring att börja ha på oss blöjor då vi åker ut kommande gånger.
Som tur var skulle vår vän besöka toaletten (nu vet vi att det kallas toalett) så vi följde efter.
Vårt första besök på ett rwandiskt utedass!
Det slutade med att supervisorn inte kom, och honom hade vi väntat på i nästan tre timmar.
Men vad gör det när man har sina underbara vänner med sig? Då blir varje väntan enbart härlig och kan knappt kallas för väntan.

En annan dag nu i veckan strosade vi på Kigalis gator i gassande solsken, när plösligt en man hostade i sin rödrutiga snusnäsduk medan han trängde sig mellan mig och Anna och fick upp dragkedjan på en av fickorna på Annas väska.
Det var första gången i mitt liv som jag vilt borrade naglarna i och slet i en främmande persons arm, men han försvann innan vi hann reagera mer än så.
Smart nog hade Anna lagt våra värdesaker i ett helt annat fack och han fick alltså inte med sig något.
Knappt hade vi hämtat oss från det vi så dramatiskt kallar för "Rånförsöket" innan två killar grep tag i våra armar och inte ville låta oss gå.
Detta kallar vi för "Kidnappningsförsöket".

Senare på kvällen bestämde vi oss för att utforska staden mer utförligt, åt ett helt okänt håll och höll på att bli överkörda.
Detta kallar vi "Överkörningsförsöket".

Vi handlar själva på marknaden nu, för det är ju befriande att känna sig självständig.
Dessvärre gick det väldigt dåligt för oss första gången vi genomförde "mzungoshopping".
För det första åkte vi MOTOtaxi till marknaden, och hade uppgett fel destination (allt löste sig dock, för vi var bara något kvarter från marknaden), för det andra trodde vi att vi hade fått en trofast vän i "köp-min-kasse-för-200franc-så-bär-jag-den-åt-dig"hjälpreda-killen, nämligen nr 91, och att han skulle hjälpa oss att förhandla, men vad vi bedrog oss.
Den luringen hade inte rent mjöl i sin påse, utan blåste oss på flera priser och ljög slutligen även om vad vi skulle betala för hans kasse.
När vi sa att vi ville till busstationen tog han oss till MOTOtaxi-hänget och vi åkte alltså hem på det sättet också.
Det blev en mycket dyrare resa än planerat.
Vi räknade ut att vi får åka MOTOtaxin max 2 gånger i veckan för att vi ska ha råd. Och den dagen brände vi båda turerna på två timmar!
Surt.
Andra gången då vi gick själva på marknaden klarade vi oss galant, vi tillsammans med vår nya, ärliga, snälla vän nr 57 (too bad for you 91).

Vi har även fått en underbar afrikansk "mamma" som heter Oda och besöker sjukhus där hon finns till för patienterna, ber för dom och tar sig tid med dom.
Det var så otroligt inspirerande att träffa henne, och till vår stora glädje kommer vi även att deltaga i detta sjukhusprojekt. Det kommer verkligen att bli något extra.

Igår var vi på ett bröllop.
Det började med en traditionell förlovningsfest där man rest upp stora partytält, möblerat med gamla stolar, djurhudar och krukor hemma hos bruden som är medlem i kören vi börjat i, och under festen "köpslår" överhuvudena för familjerna en lång stund, dricker massa drycker som symboliserar olika saker.
Alla familjemedlemmar är utklädda på något sätt.
Detta pågår en lång stund, slutligen kommer den blivande bruden ut och en förlovningsceremoni hålls.
En oväntad del i firandet var den när två personer skulle föra "kons talan".
Ute på landet ger man fortfarande en ko då flickan överlämnas (Anna hävdar att det stod en ko utanför det här tältet här också men jag såg då ingen), men under festen var det en pojke som spelade en råmande och sjungade ko medan en äldre man spelade herde.
Det var nog ett once in a lifetime-moment som vi förstod väldigt lite av.
Efter detta åkte vi hem till vår vän Lydia, bytte om hos henne till tradtionella rwandesiska klänningar (jag och Anna hade dem också, bilder kommer) och åkte till vigseln i kyrkan där vi skulle vara med och sjunga en sång vi aldrig sjungit förut.
Så vi stod på scenen - så långt bak som möjligt - och kände oss mer svenska än någonsin.
Skrattet var inte långt borta.
Och vi var väldigt hungriga, då vi bara hade ätit frukost (och druckit läsk såklart).
Alla var väldigt belåtna över att se oss så välklädda, många främlingar reagerade också med förtjusning och gav komplimanger.
Efter vigseln var vi inbjudan till bröllopsmottagningen där vi fick läsk (vem hade kunnat gissa det?) och tårta.
Nu var vi verkligen hungriga, för vi hade inte fått mat på tolv timmar.
När vi kom hem var vi vansinnigt trötta, utsvultna och väldigt nöjda.
Rwandesiska bröllop skiljer sig väldigt mycket från våra, mest kanske för att det känns som om det är "familjeöverhuvudenas" fest mer än själva brudparets.

Återigen blir man väldigt medveten om Rwandas historia.
Innan folkmordet hade flickan som gifte sig 4 bröder och 3 systrar, sin mamma och pappa och andra släktingar - på bröllopet var enbart en bror och en faster närvarande.
Resten av hennes familj dog i folkmordet.
Och det är väl klart att hon måste ha önskat - redan som ett barn - att hennes föräldrar och syskon skulle ta del av den här stora dagen?
Man känner sig väldigt liten inför dessa stora orättvisor som blir så märkbara i vardagslivet.

Men bröllopet var fantastiskt roligt, och vi har fått riktigt underbara vänner! Så vi mår mycket bra.
Anna hostar och snörvlar, men annars har vi inte blivit värre sjuka än smått spännande av annorlunda mat.

Imorgon ska vi åka iväg på en tredagarstur på seminarie med söndagsskolelärare till en annan region - och det är alltid lika spännande att inte veta vad som kommer att hända eller vad vi förväntas göra.
Men vi ska visst lära ut några sånger.
Det mesta här är spontant, och det är väldigt skönt, för då existerar inte prestation i samma bemärkelse.
Och Guds existens uppmärksammas på ett annorlunda sätt här också - man är så medveten om att Gud är med hela tiden, och man tar ingenting för givet.
Att tacka Gud för vattnet man får dricka och be Honom välsigna det är lika naturligt här som det är ovanligt i Sverige.
Perspektiv får man.

Vi fick även en knäckebröd-, choklad- och notleverans hemifrån! En solklar höjdpunkt. Tusen tack!
(Katja. Väntar på din bloggadress, haha)

Vi älskar er. Fortsätt gärna att be för oss, och stort tack för kommentarer, mail och sms! De betyder mycket och värmer inifrån och solen värmer utifrån och värmen möts i mitten.
Fantastiskt haltande poesi.

Och som jag skrev i början har Anna längtat så efter glass att hon drömt om det flera gånger, och nu har vi äntligen inhandlat kenyansk glass. Hon verkade väldigt nöjd där hon satt och mumsade. Som garnering strödde hon kaksmulor från ett bränt chokladexperiment vi gjorde på sin portion. Afrikansk njutning!

Gud välsigne er,
många kramar Anna och Sanna (genom Sanna)

- Tacka Gud för behån!

2009-10-11T22:02:00.000+01:00

Vi mår bra och trivs allt mer och mer i det soliga och varma Rwanda! Det går verkligen bara inte att låta bli att älska alla super sköna människor och den enormt vackra naturen!
I veckan har vi verkligen hunnit att uppleva massor och vi börjar komma in i det afrikanska livet allt mer! Vi har varit på bland annat en två-dagars tur ut på landsbygden där vi fick följa med och besöka två projekt som ADEPR håller i där de hade byggt upp två skolor för byinvårnarna i de två byarna. Det är verkligen jätte intressant att få åka ut och besöka och det är verkligen fantastiskt att få möta alla underbara människor! Resan dit tog runt tre timmar och eftersom att vi inte hade fått någon information om när vi skulle åka på morgonen så ville vi inte försova oss så vi gick upp vid sju. Dock kom inte Éugene förrän vid 11 så trots att resan i sig var fantastiskt vacker så var det svårt att hålla ögonen öppna. En del av vägarna har nu blivit asfalterade och en del är "klassiskt-afrikanska" grusvägar med många gropar och hål i, jag kan ju bara säga -Tacka Gud för behån! Haha. Vi trivs verkligen som fisken i vattnet när det skumpar runt och det är sannerligen ett äventyr i sig varje gång!

I veckan har vi även lyckats att få tag på jäst så vi har bakat massa bröd och det är lika spännande varje gång att se resultatet för det ena brödet blir aldrig likt det andra eftersom att vi bakar helt utan recept och går på känsla. Jag måste säga att jag tycker att vi har lyckats varje gång hittills, haha men det vet man ju aldrig hur länge det varar! Vi har även fortsatt att baka våra havrekakor som vi har att bjuda på när vi får gäster och kakorna är mycket uppskattade! Imorgon ska vi lära vår nya vän Grace, som är vår kontaktperson Lauriens älsta dotter, att baka dom - men eftersom att vi bakar även dom på känsla så får vi se hur det går. Roligt har vi alltid i alla fall vaje gång!

Idag åkte vi tillsammans med Laurien och hans fru Mathilde ut till en kyrka på landsbygden och spenderade vår söndagförmiddag där. Vi gick upp vid 6.45 för att ta bussen 7.30 till Remera där vi skulle möta upp Laurien och Mathild, men påvägen till busstationen var vi med om något mycket märkligt! Vi hittade en busstation men vi var osäkra på om det var stationen för bussarna som skulle gå till Remera, eftersom att det finns olika busstationer beroende på vart du ska, så vi frågade en man som satt i en av bussarna och han verkade en aningen förvirrad och pekar sen åt ett håll men innan vi ens hinner börja gå så hoppar det ut en kille från samma buss som frågar "Remera?". Och vi nickar glatt som vanligt och då tar han tag i min och Sannas handled och börjar leda oss ner för gatan och medans vi går där ropar han massa till alla som vi möter längs gatan och samtliga skrattar. Vi förstår ingenting men skrattar givitvis med - men vi undrar fortfarande vad som egentligen sas, haha men vi kom till rätt buss, vilket var det viktiga trots allt!
När vi efter ca en timmas resande så började vi närma oss byn och vi mötes av många leenden och muzungo-rop av barnen som man såg längs vägarna. Väl på plats i den lilla kyrkan som var en rektangulär byggnad av torkad lera med plåttak och vi fick snabbt finna oss i att de ville att vi skulle "predika" eller i alla fall dela något och så ville de höra en svensk sång. Sanna stod för sången, som hon klara galant som vanligt, medans jag översatte sångtexten till engelska för Laurien som i sin tur översatte till kinyarwanda och efter sången sa jag några väl valda ord. Sen tre timmar senare, då gudstjänsten närma sig sitt slut, så ville de höra en till svensk sång - och gärna en som de visste! Snabbtänkta Sanna valde då att sjunga Saliga visshet, som faktiskt finns översatt på kinyarwanda tackvare tidigare svenska missonärer! Efter den så ville de även ha ett "avskedstal" och ännu en gång valde jag några väl valda ord och tackade så mycket för besöket, för att vi fått fira gudstjänst tillsammans med dom och för att vi fått ta del av all glädje som fanns i deras sång och dans. (finns det någon som kan släppa loss så är det vekligen afrikaner!)
Vi får allt mer och mer uppleva afrikas elastiskatid -vilket är både skönt och en utmaning för att saker blir sällan som man trott och som svensk så har man många gånger tedensen till att planera för mycket. Fast som allt annat här i livet så är ju lagom bäst - men hur svenskt är inte de? ;)

Det är alltid lika intressant varje gång det slår en hur svenska vi egentligen är, men vi försöker i alla fall vara svenska på ett afrikanskt sätt. Många är förstående och mycket hjälpsamma, vi har nu besökt den lokala matmarkaden tre gånger nu och fått hjälp av våra älskade nya vänner samtliga gånger. Vi har även åkt Taxi Moto två gånger hem från kyrkan i Remera, det är en resa på 15 min, och det är jätte kul att åka motorcykel hem! Det kostar 1000 frac som motsvarar ca 12 kr och vi tänkte att eftersom det är söndag trots allt så kunde vi unna oss denna resan hem istället för lokalbussen somkostar 180 frac. Vi har båda gångerna fått hjälp av våra älskade rwandeser att bestämma ett pris på resan. Det är verkligen tacksamt att få riktiga priser istället för mzungu-pris på saker och ting!

Det är verkligen en mäktig känsla när man ser hur örnarna cirkulerar på himelen, jag påminns av bibelordet som står i Jesaja 40:31 - "Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta". Det är så fantastiskt att Gud är den samma igår som idag och att han är den samme i Kigali som i Göteborg.
Till er som har försökt eller ska försöka att smsa till vårt rwandesiska nummer - var noga med att skriva samtliga siffror för annars så kommer det inte fram +250785419926
Det är jätte kul att läsa era inlägg så lämna mer än gärna en kommentar, vi tänker ofta på er och hoppas att ni alla mår bra! Tack återigen för alla era böner och era mysiga kommentarer!

Många kramar och mycket kärlek
Sanna och Anna, genom Anna

Landsbygden

2009-10-09T08:22:00.002+01:00

och vi har inte fått malaria!

2009-10-04T18:02:00.000+01:00

Vi har börjat besöka ADEPR:s olika projekt - både på landsbygden och i staden.
Det var en helt säregen upplevelse att åka ut i en annan region, ut i en by, för att prata om mikrokrediter.
Befolkningen var helt genomhjärtlig, och skrattade gott och kramade oss hårt när vi hälsade på dem på kinyarwanda.
Veridianne, som höll bymötet, är en fantastisk och varm kvinna.
Detta projektet, AMI zero, innebär att byn har olika arbetsgrupper som får en liten summa pengar för att etablera någon form av mindre jordbruk (var det i detta fall) - och kontakten till ADEPR är den lokala kyrkan.
Jag och Anna satt längst fram, framför alla på var sin stol tillsammans med Veridianne och några pastorer i TRE timmar och lyssnade på diskussionen på kinyarwanda medan barn stod utanför kyrkan och fnissade och pekade på oss.
Vi funderade på om vi skulle skaffa var sin T-shirt med trycket "call me mzungo, please" (mzungo= viting) så blir det en ömsesidig hälsning istället för ett utrop.
Det är lite roligt att folk tror att vi inte känner till det ordet, och försöker prata om oss diskret när vi är med - för det är ju ett av de få ord vi faktiskt reagerar på.

Vi hamnar ofta i situationer när en många timmar lång presentation hålls på kinyarwanda och bara en av oss har en tolk.
Då sitter den andra av oss och ler stort och nickar.
Vi försöker dock lära oss olika fraser, men det ett är väldigt väldigt annorlunda språk och kan inte jämföras med något vi lärt oss tidigare.
Uppbyggnaden är lik kiswahilins men förutom det är det inte mycket som är samma.

Ett annat projekt som ADEPR har, som vi kommer att vara engagerade i, är alfabetiseringsprojektet PANA, där invånarna lär sig läsa och skriva, men även olika yrken, exempelvis snickare och sömmerskor.

Vi har råkat ut för många spontanframträdanden - man får helt enkelt stå rakt upp och ner och sjunga en sång.
De älskar verkligen musik - det är en stor del av deras indentitet.
Igår var vi på 2½ gudstjänst i kyrkan i Remera vi ska undervisa musik och engelska i (sammanlagt var vi nog på gudstjänst i fem eller sex timmar), och vi blev helt förbluffade av körerna. Det är en otrolig (och intensiv) glädje, dans och sång och hela församlingen släpper loss i bänkraderna.
Och vi ska gå med i en kör!

Jag och Anna fick även en guidad tur i Kigali som innefattade besök på en bilverkstad, den lokala markanden (Byebye nakumatt och simbamarket säger jag bara. Supermarkets är inget att ha när det finns marknader), ett restaurangbesök och en fotbollsmatch i Kigalis nya stadium.
En väldigt udda händelse inträffade då vi åt lunch tillsammans med vår nya vän som visat oss staden.
Då vi hade beställt, skulle han gå och hämta bilen på verkstaden plöstligt.
"Självklart", sa vi och log lika stort som alltid.
Tjugo minuter senare fick vi vår mat, och han hade fortfarande inte kommit tillbaka.
Fyrtio minuter senare hade vi ätit upp vår mat (matbanan och kyckling), och han hade fortfarande inte kommit tillbaka.
En och en halv timme senare hade servitörer kommit flera gånger och undrat var vår vän var.
Till slut, kom han, och han hade tagit med sig en kompis! De åt väldigt snabbt i alla fall.

Men vi låtsades vara bekväma i situationen så gott det gick och försökte att vara så ickesvenska som möjligt.

Vi blev även hembjudna till en fantastisk familj på "lunch" - sa dom - detta innebar tre måltider (där vi bland annat fick äta lever) och ett besök hos en annan familj där vi drack te och lyssnade på kristna barnsånger väldigt länge.
Som Anna sa, nu är järnlagren rejält påfyllda för ett tag. Och det smakade verkligen järn i munnen i många timmar.

Vi försöker anamma de lokala sederna. När folk kommer på spontanbesök bjuder vi på våra hembakade havreflarn (soppa blev det en annan gång, haha).
Vi har även försökt oss på att baka olika sorters bröd - med couscous, morötter, havre, och nåt jättekonstigt soyamjöl som vi trodde skulle vara lite fiberrikt men mest bara smakade unket.
Vi har använt ett gammalt bakpulver från ICA som vi hittade i skafferiet (tack, den som lämnade det) men det verkar bara förvärra våra försök.
Idag ska vi leta efter jäst.

Vi använder havre till allt. Gröten på morgonen är en av våra höjdpunkter på dagen.
Läskkulturen märks verkligen, det är otäckt billigt - och man blir ofta bjuden på det, eller juice.
Annars äter man mycket ris, potatis, kött, bönor, ärtor och en röd sås med morötter i. Inte alls illa, men lite enformigt efter ett tag.

Många är väldigt öppna med sin historia och hur folkmordet präglat dem och påverkat deras liv. Det kan vara svårt att veta hur man ska gensvara, för en del har förlorat alla i sin familj, så otroligt många vänner - och ändå märker man att de verkligen vill förlåta.
När förlåtelsen praktiseras som den görs här, märker man vilken styrka som finns i den, men som en av våra nya vänner sa, att det går inte att förlåta det här utan hjälp från Gud.

Regeringen vill som sagt rusta upp staden, och de tvingar verkligen utvecklingen framåt snabbare än vad befolkningen hinner eller har råd med.
Det är ett problem att husen numera måste ha en viss standard- bygger man inte om sitt hus får man flytta.
Och det tvingas många till att göra.
Fattigdomen är mycket påtaglig.

Vi letar efter en ny bostad närmare kyrkan i Remera, för som det är nu behöver vi ta lokalbussen och det kan ta väldigt olika lång tid.
Och vi har fått myggbett men inte malaria, vi bugar och bockar för Lariam. (malariamedicinen)

Vi älskar er. Tack för alla inlägg och mail ni skickar, och för att ni ber.
Gud välsigne er!
Många kramar från Anna och Sanna (genom Sanna)

En beundrandsvärd styrka

2009-09-30T03:30:00.000+01:00

Igår var jag och Sanna iväg och köpte kaffefilter till kaffet som vi hade köpt tidigare och på kvällen gav Sanna sig på försöket med att laga rwandesiskt kaffe - De tusen kullarnas kaffe. Om det är något det finns gott om här i Kigali så är det kullar=) Och det är så oerhört vackert!
Jag tyckte att kaffet smakade bra, men sen har jag ju aldrig varit någon finsmakare vad det gäller kaffe heller, och Sanna tyckte att det smakade sådär (dvs = svett).

Dagen innan plockadejag lite i köket och just när jag öppnade dörren till skåpet under vasken för att slänga en bit papper så fanns det där en kackerlacka. I något större format än vad jag tidigare har erfarat. Så jag hämtade flugsmällan och började min lilla jakt efter den förvånadsvärt snabba tjuvgästen. Mitt i min jakt efter kackerlackan så slog det med att just ordet "kackerlacka" användes för lite mer än 15 år sedan i ett fruktansvärt syfte då tusentals människor fick sätta livet till. Ibland när jag går på gatorna så slår tanken mig igen om vad somhar hänt på just dessa gator - så mycket skräck och panik som har ägt rum just här. Givetvis kommer jag nog aldrig att kunna förstå, men tänk om gatustenarna kunde tala - vad hade de då haft att berätta? Vilken historia finns egentligen i vägdikena? Enadst Gud vet antalet tårar som har fallit till marken...

För varje dag som går så beundrar jag rwandeserna mer och mer, det är ett så kärleksfullt folk med en enorm styrka. Det går bara inte att lämnas oberörd av en sådan kärlek! Med ett ödmjukt sinne och öppet hjärta hoppas jag på att få lära känna dessa underbara människor bättre och min innersta bön är - Jesus, teach me to love like you have loved me and break my heart for what break yours.
Vi har så otroligt mycket att lära av varandra, unga som gamla, och det är verkligen en ära att få vara här, lära känna dessa människor och få ta del av deras vardag.

Imorse hände verkligen något helknäppt - klockan 05:33 så vaknade jag och Sanna av att någon pratade väldigt högljutt och att musik spelades. Jag fattade först inte alls var ljudet kom ifrån och trodde att det var någon som stod och pratade i vårt vardagsrum. Men när vi kom fram till att det inte var någon i vårt hem och att det inte var någon som ville oss något så la vi oss igen för att försöka somna igen.
Vi har fortfarande inte riktigt kommit fram till vad det var som hände, men antagligen var det någon sorts samling i kyrkan och att musiken kom därifrån.

Ett stort tack till alla ni som ber för oss och ett stort tack till alla ni som har tittat in på vår blogg! Vi tänker på er och ni är saknade - tänk om ni hade kunnat vara här och fått uppleva vad vi upplever nu!
Mycket kärlek och massa kramar - till var och en!
Sanna och Anna - genom Anna

"And the peace of God which surpasses all understanding,
will guard your hearts and minds through Christ Jesus"
- Philippans 4:7

Vårt nya mobilnummer =)

2009-09-28T06:42:00.000+01:00

Nu har vi äntligen fått vårt nya mobilnummer att fungera - tack vare teknikens Sanna! Jag och Sanna delar nu på det kortet till att börja med för att vi tänkte att det vore smidigare med en mobil. Så om ni vill smsa ett privat sms så börja då smset med "Hej Sanna" eller "Hej Anna" så kommer smset bara att läsas av rätt mottagare=)
Vi kommer även att behålla våra svenska nummer, men det är billigare att nå oss på det rwandesiska.
Nummret är +250785419926

Gud välsigne er och tack för alla söta kommentarer på våra inlägg - det värmer verkligen!
Många kramar
Sanna och Anna, genom Anna

Vår första morgon i Kigali

2009-09-27T18:41:00.000+01:00

Can you give us feedback, please?

2009-09-26T09:59:00.000+01:00

Efter en overklig dag hemma där mamma hade bakat bullar i ottan och jag skulle gå en sista sentimentalitetspromenad till dammen runt hörnet och blev överraskad av ett hällregn som tvingade mig hem igen skulle jag och Anna lämna Landvetter där både älskade familjer och vänner vinkade av och peppade oss in i det sista.
Efter några känslofyllda telefonsamtal tog vi oss ombord på planet. Jag fastnade i en brittisk lustigkurres stol och hamnde mitt i detta känslosvall mellan Anna och en mindre uppsluppen holländsk man.
Efter bytet på Amsterdam där vi lydde ett gott råd och gick jättesnabbt på rullbandet och åt saltkex klev vi på ett lyxplan med rymliga, mjuka säten (mitt var dock trasigt och gick inte att fälla ner), bra service med rykande varma våtservetter som delades ut med pincett av personalen och en dålig och långsam uppföljare av "mitt stora feta grekiska bröllop" visades (Anna gillade den mer än jag, för hon såg den på engelska och jag förstod inte de franska skämten).
När vi landade på Nairobis flygplats förundrades viöver att molnen såg så likadana ut som våra svenska. (Så djupa tankegångar har man efter att ha sovit i högst en timme).
Vi var framme två timmar före av oss beräknad flygtid,. Vi hade dock missat att räkna med tidsskillnaden.
Första gången vi blev hälsade "god morgon" var klockan halv fyra på natten (jag hävdar envist att det är natt då) och då även frukost serverades.
Sista gången var av en man på Nairobis flygplats närmare klockan tio - man kan alltså dra slutsatsen att morgonen är en tredjedel av dygnet.

När vi satte oss på kafét där vi drack juice, vatten och kaffe och spanade inen ung kenyansk man med den häftigaste gångstilen och jackan slängd över axeln som en cape fick vi plötsligt se på TV:n ett nyhetsreportage om ett rån som begåtts i Stockholm medhjälp av en helikopter.(stämmer det?)
Vi filmade den här stunden, för vi blev väldigt till oss över detta sammanyträffande.
Strax därpå komen ur kafépersonalen och bad om ett skriftligt omdöme på kaffet. Han uppskattade våra ansträngningar och försök till swahilifraser,och skrattade gott tillsammans medsina kollegor.
Vi bjuder på den,vi lär aldrig träffa honom igen.
När jag senare skulle sätta in mina kontaktlinser stannade en kenyanskdam upp och iakttog mig med skräckblandad förtjusning.
Hon hejdade till och med en annan dam för att hon ocksås kulle titta på.

Flygresan till Kigali var hisnande,och även flygbolaget uttryckte en önskan om att resenären skulle ge feedback på service. De verkar vara väldigt måna om att ge bra service - eller få uppmuntran. Är det typiskt förkulturen?
Mitt säte var trasigt igen. Men det tänker jag inte säga till dom.
Vi var nog jobbiga att ha med på flygresan, men han som satt framför verkade trivas ändå och lutade sig bakåt för att tjuvlyssna odiskret.
Närvi hade landat,fyllt i I-don't-have-the-swine-flue och visum (som var gratis), blivit ifrågasatta av en tulltjänsteman som till slut önskade oss en trevlig vistelse,gick vi och fick bagaget av rullbandet.

Min duschkräm hade läckt och fylltmitt ytterfack medväldoft och kladd.
Alla skrattade åt oss,som vanligt.

Vår kontaktperson Laurien stod utanföroch väntade på oss tillsammans medsin kollega, och de hade tagit med sig var sin stor, vacker blombukett med vita liljor och röda rosor till oss.
Det var ett otroligt hjärtligt och varmt välkomnande.

Tills vidare bor vi imissionärsbostäderna varifrån vi också fått se många bilder. Det är bekvämt påmånga sätt, vi har bestick, en delkökshanddukar och mycket litteratur (och gammal sås).
De hadetillcoh medbäddat åt oss och lagt vikta handdukar vid änden av sängen.
Vi har elektricitet och vatten en gång om dagen. Tydligen beror vattenbristen på att staden växer i ett snabbt tempo och vattnet räcker därför inte till.
Vi hade ocksåproblemmed att växla pengar,förvi visste inte var man gjorde det,tills vi insåg att det går att göra på praktiskt varje gata.
Laurien bjöd oss på en jättegod lunch (vi var docklite oroliga över de rosa köttbullarna, men än så länge har ingen av oss fåttproblem), och efter det åt vi av vår knäckebrödsranson (middag,kvällsmat,frukost,lunch haha)
Men viköte faktiskt yoghurt igår morse också.
Vi kom överens med Laurien att vi skullemöta honom klockan tio på morgonen då han skulle köra oss till musikskolan därvi komemr att hjälpa till med musikundervisningen.
Klockan tio var vi klara, tjugoöver gickvi ut för att möta honom, halv elva gickvi tillbaka in och kvart över elva åkte vi.
Welcome to Africa, experience flextime.
De har varnat oss medglimten i ögat för dessa små tidsuttänjningar, men vi trivs väldigt bra med den mentaliteten, och det är inte direkt så att vi har bråttom eller ska vidare någonstans själva.

Påmusikskolan gickvi igenom lite mer vad vår uppgift kommer att innebära, såg lokalerna, mötte personal, gjorde bort oss och så vidare.
Närvikomhemgick för att handlapå "simba supermarket" därdamen på brödavdelningen inte förstod min engelska eller franska.
Jag måste lära mig att prata mer med deras accent, annars blir kommunikation mycket, mycket trög.
Vi handladefrukt,havregryn och bröd som de skar upp i förväg åt oss (gott var det) - och sprang på två svenskar.
Thomas och hans för stunden namnlösa vänhåller på att skriva om Rwandas IT-utveckling och ett projektsomgårunder namnet "100-dollarsdatorn", och vi beslutade oss för att ses någon kväll här framöver.
Världen har verkligen blivit liten.
Senare påkvällen blev vi upplockade av Laurien för att bli avlämnade hos "mama Odette" - en fantastisk, varm, sprudlande afrikansklady som är van att hysa praktikanter under sitt tak - på middag.
Vad vi inte visste var:
1. Det var hennes sons födelsedagsfest.
2. Att man kanske skulle ha klätt upp sig!
3. Man äter med gaffeli höger hand.
4.Man tar av sig skorna så att man integår på mattan.
5.Man sätter på sig skorna när man går utanför mattan.
6. Man äter tårta i servett.
7. Man hälsar genom att ta i hand, men mer som give-me-five, alternativt en smash på axeln kombinerat med give-me-five
8. Att man inte ska äta upp snabbt.
9.Fönster lämnas öppna och myggor flyger in mot lysröret i taket.

Under festen bad vi mycket,några höll tal,man presenterade sig själv eller blev presenterad av Odette - och de var helt underbaramot oss (hoppas att vi inte förolämpade demalltför mycket)
Fast ett par ville inte ens hälsa påoss. Det kändes udda.

Efter att ha suttit kvar som sista gäster hos mama Odette körde hennes son oss till vårt boende. På vägen dit frågade han oss vad vi tycker är viktigt i livet.
Ett rätt bra exempel på hur man tänker och prioriterar här.

Musikläraren som vi ska jobba mycket tillsammans med körde hit (därvi bor) ett elpiano och en gitarr så att vi kan öva om vi vill.
Sedan vet vi inte om han menade att vi skulle ha gudstjänst här hos oss på söndag och det var därför vi låna instruemneten? Det återstår att se.

Jag dödadeförrestenen kackerlacka igår utan att säga till Anna. Ibland agerar man i ren överlevnadsinstinkt.

Bara på dessa dygn vi har varit här har vi lärt oss att mycket är inte som man tror om Afrika,medan mycket är precis som han föreställt sig.
Visserligen bor vi i huvudstaden och att den är mer moderniserad än landsbygden,och är inte det just det som vi "västländer" eftersträvat?
Att ge Afrika mer av det "vi har".
Någonstans hoppas jag att de inte blir som vi, för det finns en speciell känsla över Afrika som inte går att förbli oberörd av.Vi älskar den och vill inte se att den går förlorad som en följd av möjlig kommersialism.
Man tvingas inse saker och ting här på ett annat sätt,orättvisor men också glädjeämnen. De ärväldigt genuina de vi möter,allihop.

Vi mår alltså bra, fortsätt gärna att be för oss, det betydet mycket.
Vihör av oss snart igen och då är det Anna som skriver.

På söndag ska vi på jag vet inte hur många gudstjänster. Vad häftigt det hade varit att lära sig deras lokalaspråk, kinyarwanda. Det hävdar att det inte ska vara så svårt, menså säger väl alla (förutom fransmännen)?Försöka ska vi.

Vi älskar er,
kramar Anna och Sanna genom Sanna

På Nairobis flygplats

2009-09-24T15:49:00.000+01:00

"Hej vill du ha mitt hundrakort?"

2009-09-22T15:42:00.000+01:00

-Hej, vill du ha mitt hundrakort?

- Asså aha, om jag vill ha det? Får jag det?

-Ja, du får det. Jag åker till Afrika imorgon.

När orden " jag åker till Afrika imorgon" kom ut ur min mun kunde jag knappt förstå att det var jag som sa det. Men oj, hjälp! Nu börjar jag verkligen förstå att jag reser på riktigt! Jag har idag varit på stan och på Frölunda Torg och fixat det sista inför imorgon, klockan 17.20 bär det av till Rwanda! När jag stod på spårvagnen så slog det mig att det skulle vara för siste gången i år som jag åkte spårvagn och att jag inte skulle behöva mitt hundrakort mer, så du var det mer lämpligt att ge bort det till någon. Jag träffade en man på hållplatsen där jag gick av som såg lite grubblandes ut, och gick fram och fråga om han ville ha det. Jag kunde inte låta bli att lägga märke till hans förvåning då jag sa att ha skulle få det, han fråga om och om igen om han verkligen skulle FÅ det - utan att ge något tillbaka. Då slog det mig hur ofta vi tar och bara ser till oss själva - när den sanna glädjen finns i att ge. Jag kommer sent glömma mannens min då han insåg att han fick det, det var en sån ärlig glädje och han lös verkligen upp! Det är så fantastiskt när jag tänker på hur mycket jag får dagligen av mina vänner, familj och av Gud. Tänk vilken nåd! Tack för all kärlek ni ger!

Jag vill vara ett verktyg - ett kärlekens verktyg! Jesus I'm Yours, take me as I am!

Jag kommer sakna er så innerligt och ni finns i mitt hjärta! Tack för att Du finns! Och ett stort tack till alla ni som ber för mig och Sanna - det värmer verkligen!

Massa kramar och kärlek!

Anna

Nu är Swahilikursen klar - and we are ready!

2009-09-09T08:53:00.000+01:00

Två veckor kvar!

2009-09-09T08:45:00.000+01:00

Med pirr i magen och bultande hjärtan förbereder vi oss för vår resa, Rwanda - here we come!

SAnna = Sanna och Anna - Rwanda

Hemma, landat men ändå kvar.

Sweden - Here We Come!

Do you know about opera?

The Lion King for everyone!

Anna har 70 myggbett på ett ben

BINGO!

Anna har klippt mig!

Mysiga Linnéa är här på besök

Julstämning helt klart

Julstämning helt klart

Rolig kille och gobitar från Butare resan

Jordgubbsrensning

Smått o gott

"Jag hade en gång en bibel,men det var för länge sen..."

Nu har vi kommit igång!

Gott och Blandat

*Host host* & *snörvel snörvel*

Anna har drömt om glass flera nätter i rad

- Tacka Gud för behån!

Landsbygden

och vi har inte fått malaria!

En beundrandsvärd styrka

Vårt nya mobilnummer =)

Vår första morgon i Kigali

Can you give us feedback, please?

På Nairobis flygplats

"Hej vill du ha mitt hundrakort?"

Nu är Swahilikursen klar - and we are ready!

Två veckor kvar!

Host host & snörvel snörvel