Sweden - Here We Come!

Hej alla älskade vänner och familj – och hej till er trogna läsare men eftersom att de verkar lite som om ni har slutat läsa på bloggen så kanske det är ett sätt för er att säga ”Nu räcker det med de mils-långa bloggningarna”? ;)

Nu är det inte lång tid kvar förrän vi kliver av på Landvettersflygplats, tiden har verkligen gått fort! Det är mycket känslor nu inför hemresan, vi kommer hem till så många efterlängtade famnar men dessvärre lämnar vi även många. Men det som känns tryggt är att oavsett vad som händer så finns det inget som sker som Gud inte vet om och allt tillhör Plan A, tack Gud för det!

Nu har vi helt slutat att jobba, ingen mer undervisning och inga mer uppgifter kvar att göra. Jag hade min sista gitarrlektion igår, som inte blev en lektion heller utan vi satt och prata istället. Gitarren som vi investera i början av vår tid här har nu fått en ny ägare och pianot som vi fick låna från Musikskolan ska bli hämtat imorgon. Vi har rensat ut de kläder som tillhörde oss ur garderoberna och fördelat det mesta till nya ägare – vilket innebär någorlunda lättare packning för oss men tro nu bara inte att vi för den saken skull skulle ha ”lätt” packning. Åååå nej! Mina välpackade väskor har 2 kg i övervikt och mitt handbagage väger 12 kg (som faktiskt är precis vad som är tillåtet). Sannas packning är något bättre, bara lite övervikt och en mycket lättare väska i handbagaget. Vi har även fått en varsin inanga, de traditionella instrumentet här i Rwanda, från Aimable och Uzziel på Musikskolan. Wow, sååå fint! Det blir intressant att se hur det blir att få med oss dem bara. Vi hoppas på att vi får ta det som extra handbagage eftersom att de är ganska smala, men dock även ganska långa.

Vi har nu snart sagt hejdå till de flesta av våra vänner, förra veckan hade vi en intressant resa till Gisenyi – denna vackra stad med så många lustiga minnen! För er som minns vår förra resa dit då vi åt tills vi höll på att spricka och då vi sen hade magknip hela nätterna så har vi nu något ännu roligare att dela. Vi tog bussen dit som tog ca 4 timmar och väl framme blev vi uppmötta av Pastor Jean De Dieu, som vi bodde hos även förra gången, och vi gick till Bibel Institutet där han arbetar. Vi fick hälsat på en del elever, men även på vår vän Joseph som tog så väl hand om oss under vår förra vistelse där. Har var med om en svår bussolycka i Burundi då bussens bromsar slutat fungera och bussen störtade ner för en slutning. Han överlevde tack o lov - må Gud bevara de som fick avsluta sina jordliga liv i olyckan - och är nu i Gisenyi. Vi fick besöka honom där han låg på soffan med gipsade ben och klart omtöcknad. Han hade redan två män som var på besök och han var snabb med att be någon hälla upp två glas med jordgubbssaft till oss. De lustiga med den här saften, som verkligen klassas som LYX saft i Rwandesernas hem, var jäst. Och efter två stora glas med mycket koncentrerad saft så snurra världen lite mer än vad den borde då vi gick därifrån. Tänka sig att man skulle bli berusad på jordgubbssaft – i Afrika – och till på råga med allt av Bibel Institutets rektors saft!
Senare åkte vi hem till Jean De Dieu, fortfarande snurriga, och fick sen sätta oss utanför hans hus med fötterna i Kivu sjön. Tro mig, att säga till honom att vi var snurriga efter saften var absolut inget vi övervägde! Medan vi satt där blev vi bjudna på frukt och senare gick vi in och blev då bjudna på en festmåltid. Sanna som de senaste har mått väldigt dåligt av maten sa faktiskt ifrån något sådär och sa att hon inte kunde äta så mycket, men att det var jätte gott! Efter maten fick vi kaffe, och Sanna brukar vara snabb med att säga att hon föredrar utan socker och Rwandesernas reaktion brukar alltid vara den samma ”what, no…why?” och med sårade hundvalpsögon. Jag försökte då vara snabb med att säga att jag gärna tar mjöl i min kopp i alla fall och tog två stora teskedar med pulver mjölk, då säger först mamman i huset ” Take more” och då jag tagit ännu en så säger Pastor ”take more” och nu tag jag ännu mer, men tydligen räckte inte de för att efter jag tagit den skeden så säger han ”Let me help you” och lassar på med tesked efter tesked! Haha, jag hade då rakt inte kallat det kaffe med mjölk utan mjölk men en hint av kaffesmak. Mätta som vi redan var efter maten så fick vi nu sockerkaka till kaffet, och om begreppet ”mätt” har varit en sak innan så är det definitivt inte samma längre! De är hjärtskärande men även så hjärtvärmade att de verkligen vill bjuda på ALLT, även av de som de kanske egentligen inte ens har vad de bjuder på. Svårt. Vi var bra trötta på kvällen och våra magar tackade för sig så vi sa faktiskt god natt redan vid 21 tiden efter ett givande samtal om landet osv. Natten blev minst sagt intressant den med, Sanna mådde inte alls bra efter all mat och definitivt inte bra efter de 4 koppar kaffe som hon fick! Dessutom så var fönstret inne på toa öppet så trots att Pastorn hade sprayat vårt sovrum med myggmedel så spelade de ingen roll eftersom att de hittade in genom fönstret på toa. När vi märkte detta så stängde vi givetvis dörren till toan, men vi hade redan ett ex antal myggor som surrade runt oss. Sanna svepte in sitt huvud i sin sjal och jag la mig under ett provisoriskt myggnät gjort av min sarong. Dock var ingen av våra lösningar så värst bra så myggbitna blev vi allt och vi sov inte alls så mycket. Vid 9 gick vi upp, efter ca 2 timmars sömn, och till frukost fick vi grönsakssoppa med bröd – lustigt men gott, dock kan jag tänka mig att de hade smakat bättre med något mindre matigt för våra magar. Efter soppan fick vi sätta oss i soffan och fick då kaffe och kort därefter fick vi en majskolv var. Så mätta redan, sen kom Pastorn hem från sina morgon studier och då skulle vi äta ännu en festmåltid – hjälpes vad mättaaaaa!
Sen vid 12.15 blev vi nerkörda till bussen och sen bar det av hem igen. Vi han dock aldrig att träffa MTV Emmanuel, vilket han har gjort klart i sina snyft sms och ”spela på det dåliga samvetet”:s samtalen. Det blev inget av med musikvideon som vi pratade om att göra, tiden räckte inte riktigt till. Men bli nu inte allt för ledsna våra söta läsare för att Sanna och jag har gjort en egen video till låten istället.

Nu räknar vi ned timmarna, vi ska om bara några timmar säga hejdå till församlingen i Remera eftersom att vi förra veckan sa hejdå till kyrkan som ligger här vi bor. Men vi känner mer att kyrkan i Remera är mer vår ”hemförsamling” och det är där vi har de flesta vänner. Igår tog Pappa Laurien och Mamma Mathilde oss och alla döttrar ut på vår sista gemensamma utflykt. Efter många bra samtal i deras hem och efter ännu en festmåltid så hade pappa fixat med två bilar för att få in hela familjen och sen åkte vi upp på ett av Kigalis alla höga kullar. Där fick vi sagt hejdå till hela Kigali, norr till söder och öst till väst. Många bilder blev det! Sen blev vi hemkörda och fortsatte med vår packning.

Vi älskar er alla och ser så fram emot att få se er snart! Hoppas att ni inte har glömt bort oss och hoppas verkligen att ni inte är allt för upptagna utan att vi skulle kunna få förgylla våra liv ännu mer genom att umgås mer er!
Tusen kramar och Guds frid! Snälla fortsätt att stå i bön för landet, säkerheten är inte bra och många invånare befarar ett nytt krig.

Sanna och Anna, genom Anna