Mysiga Linnéa är här på besök

Det har som vanilgt varit fullt upp och det händer saker hela tiden, vilket gör att det är svårt att hinna skriva om allt. Vi har ju sagt att vi ska försöka blogga en gång i veckan, men nu ligger vi lite efter - hoppas att ni har kunnat vänta med tålamod och längtan. Tålamod och längtan är verkligen något som man dagligen får öva på här, framför allt tålamod i alla fall. Varje dag är en utmaning, men även framför allt en gåva! Det är så otroligt spännande att bara få vara här och få ta del av den kultur som finns här, det är verkligen en sann välsignelse!

Sen det senaste blogginlägget så har vi haft stor städning, och vi är så tacksamma för att vi har kommit fram till hur vi ska städa golvet. Även om det från början kanske inte var med flit som vi fick skura golvet då det skedde en vattenläcka i badrummet, men vi använde då en gammal golvborste och satte en gammal handuk på som mopp. Efter den städnigen så ställde vi borsten utanför lägenhetan för att torka, och lustigt nog så försvann den efter det. Antagligen var det väl någon som tyckte att den var fin (hehe, trots borstens slitenhet) eller så tyckte någon att den helt enkelt stod i vägen. Oavsett vad så var vi utan borste och då stod vi, återigen, inför frågan om hur vi skulle städa golven. Allt eftersom dammet på golven samlades och allt eftersom dagarna närmade sig vår efterlängtade vän Linnéas ankomst. Till slut så bestämde vi oss för att verkligen ge oss den på att få städat, så vi lyckades faktiskt att hitta en borste som stod mot ett träd på gården. Den hämtade Sanna glatt och träffade då på den trevliga damen som sköter hushållet hos Pastor Hugh och Sanna fråga henne på sitt charmiga "Sanna sätt" om vi fick låna den - vilket vi till vår glädje fick! Så då började storstädningen och vi fick borstat golven osv. Sen dagen efter, på torsdagen, så begav sig Sanna till musikskolan medans jag väntade på att Mamma Odas dotter Grace skulle komma eftersom jag skulle ge henne privatlektion i engelska. Dock fick jag ett sms om att hon inte skulle hinna komma så jag ställde in mig på att hon inte skulle komma och bytte istället om till fys-kläder och satte igång med morgonfys. Efter träningen så började jag att storstäda i köket, jag satte igång att skrura väggar och diska allt ifrån disken till självaste diskstället. När jag stod där, fortfarande röd i ansiktet efter träningen och fortfarande iklädd mina tränings byxor och trännings linne med bara axlar, så kom - tro det eller ej - min engelskaelev Grace. Jag försökte borsta av allt damm, smuts från mina byxor och försökte se så oansträngd ut som möjligt, och sen tog jag förvånat emot henne och bad henne att stiga på. Hon stod ett bra tag i dörröppningen med frågande ögon och tittade på mig och jag försökte glatt förklara kaoset i köket på grund av storstädningen och min klädsel som kankse inte anses så lämplig i ADEPR:s ögon. Eftersom att klockan ticka på och jag skulle vara på sjukhuset klockan 12 senast så sa jag att hon kunde slå sig ner i soffan och börja läsa ur min engelskabok medans jag bara städa klart. Efter att hon hade läst en stund så reste hon på sig och sa "I go now, but I come back after 1 hour", jag kunde inte så mycket mer än att bara nicka och hoppa snabbt in i duschen för att vara klar tills då hon skulle komma tillbaka så vi kunde gå till sjukhuset. Klockan gick och ingen Grace, sen ringde hon halv ett och sa "I am a home, where are you?" jag svara att jag var hemma hos mig och väntade på henne och då sa hon att hon skulle komma. 30 minuter senare så hade hon fortfarande inte kommit, och mötet på sjukhuset hade redan börjat. Sen kommer hon och vi sätter oss ner och jag frågar henne vad hon tycker att vi ska göra, om vi ska gå till sjukhuset på mötet som redan hade börjat eller om vi ska ha en förlängd engelska lektion hemma istället. Hennes svar var då "we go to hospital, I visit patients and you translate. Then we go to town and you buy tissues to my friends girlfriend". Oj, gissa om jag såg ut som ett frågetecken! Jag försökte komma fram till vad hon menade, eftersom att det för det första var ombytta roller i frågan om besökandet och översättandet + att jag fattade inte alls varför jag skulle köpa saker till hennes väns flickvän (som jag har aldrig träffat vare sig vännen eller fickvännen). Vi lyckades inte komma fram till något alls, och när jag trodde att vi skulle gå till sjukhustet så reste hon på sig och sa "thank you very much, I go now to give this bible to my friend, God bless you and see you!" med ett stort leende sen gick hon. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad det var som hände i vårt samtal, men men, jag gick sen i alla fall till sjukhuset själv.

På lördagen kom äntligen vår älskade vän och syster Linnéa hit! Jag, Sanna, Grace (Lauriens dotter) och en chaufför åkte till flygplatsen för att möta upp henne, där stod vi och vänta ett tag och med spänd iver räknade vi minutrarna tills vi äntligen fick ta emot henne då hon hade fått sin väska! Vi kramades och skrattade ett tag sen hoppa vi in i bilen för att åka hem till oss, men på vägen frågade Grace om det var okej att vi svängde förbi henne så hon kunde hoppa av där istället och så blev det. Att "svänga förbi" någon brukar sällan innebära samma sak som i Sverige så Linnéa fick en snabb dos av hur livet är i Rwanda då vi blev inbjudna till deras familj på fika och pratstund. Så där satt vi glatt och pratade om det mesta och blev bjudna på läsk. Efter en mycket trevlig stund så åkte vi hemåt och där hade vi sen en mys-kväll och Linnéa packa upp sin ena resväska som var full med julklappar och presenter till oss! Allt lades fint upp på bordet och vi väntar ännu förväntans fullt på den dagen då de ska öppnas. Tack älskade familj och älskade vänner för alla söta kort och paket!

Under dagarna som har gått har vi fått en mycket glädjande paket leverans från både Finland och Sverige via posten, dock är det fortfarande ett paket som inte har hittat hit men vi håller tummarna och ber att Gud ska leda även detta paket rätt.

Vi har även fått en till jordgubbs-leverans från den genom härliga "jordgubbs-mannen". Han kom och knackade på oss på måndagen och frågade om vi ville köpa jordgubbar och i så fall hur många liter. Eftersom att vi tycker så mycket om jordgubbar och framför allt tycker så mycket om den mysiga mannen så sa vi att vi ville köpa tre liter. Han nicka och sen försvann han och kom inte åter förrän 3 dagar senare, men då med en 3 liters jordgubbs leverans- mumsigt värre!

Vi har även rest en del nu när Linnéa är här, vår första resa utanför Kigali blev till Gikongoro, där jag efter att vi hade ätit lunch på en resturang fick mig en lustig överaskning då jag öppnade dörren till dam-toaletten och där stod vår vän från ADEPR kontoret Alpha&Omega som just drog upp sina byxor och sa "I am just done". Haha, för det fösta hade jag inte väntat mig att toalettdörren inte gick att låsa, för det andra hade jag inte väntat mig en man där inne - speciellt inte då när herr toaletten låg brevid och var ledig - och för det tredje hade jag inte väntat mig HAN där av alla människor! Lustigt!

Vi har även varit på en 3-dagars resa till Cyangugu som ligger ute på Rwandas landsbyggd. Vi åkte med Lauirens dotter Grace och hennes lilla syster Amanda. Hela resan blev ganska spontan då Laurien ringde oss på lördag morgon och frågade om vi var redo att åka - eller snarare om vi ville hänga med - så 2 timmar efter det samtalet så satt vi på en buss vars bussresa skulle ta 7 timmar fick vi reda på då vi satt där! Vi bodde hos Lauriens släktingar och alla har verkligen varit så hjärtliga och välkomnande! Efter två nätter så bestämde vi oss för att det var dags för att åka hem till Kigali igen, eftersom att vi hade både piano och engelskaundervisning att hålla i dagen efter. Men lustigt nog så blev vi tillsagda att det inte skulle finnas några lediga bussar till Kigali eftersom att militären hade hyrt alla just den dagen och en liten lätt panik bröt ut då vi inte viste hur vi skulle lösa allt för att komma hem. Men Gud öppnade en dörr för oss och vi fick tack och lov tag på tre biljetter hem, dock för nästan det dubbla priset på grund av att vi var Mzungos men det var det faktiskt värt för att komma hem i tid.

Idag så började vårt äventyr klockan 03:00 då vi skulle gå upp för att sen en timma senare bli upphämtade av en guide och chaufför som skulle ta oss med bil till nationalparken Akagera. Vi var framme där klockan 06:00 och sen började vi åka runt i parken med en kvinna som arbetade i parken och där fick vi se otroligt vackra djur som bland annat giraffer, babianer, mindre apor, flodhästar och antiloper i sin naturliga hem miljö. Parken är helt utan stängsel så alla djur vandrar fritt efter sin egna vilja, dock fick vi inte syn på något lejon eller någon elefant men hellre det att vi inte kan se dom och att vi vet att de lever fritt istället för att vi kan se dom instängda i burar. Vi hade med oss fika som i bröd, kakor och äpplen och vi hade verkligen en helt underbar dag idag! Nu är vi härligt trötta och har en mys-kväll tillsammans med bibelläsning och kanske till och med en film strax.

Linnéa trivas gott här och vi är så glada och tacksamma för att hon är här, det är super mysigt! Tänk att vi får dela vår Rwandesiska vardag med en vän från Sverige!

Tusen tack för alla underbara kommentarer, mail, sms och samtal! Om ni bara viste hur mycket vi älskar er och saknar er! Tack för era böner och ert underbara stöd! Nu är det snart julafton, om en vecka precis, men här är det lika soligt och varmt som vanligt. De ända som tyder på jul är den härliga Jesus-födelse fokusen som finns extra påtagligt i kyrkan just nu OCH glittrande julpynt inne på Simba SuperMarket. Vi har faktiskt införskaffat lite julglitter (som vi fick förvånandsvärt billigt - tack Gud för det) som hänger fint i vår lägenhet, och vi har faktiskt bakat underbara pepparkakor! Tusen tack älskade Jeanette och familj för alla underbara kryddor! Det hade varit svårt att genomföra julbak utan dom!

Tusen kramar och vi önskar er en underbar tid (utan jul-stress) där man får fokus på julens sanna budskap och fokus på gemenskap istället för allt det materiella! Tack för att Ni finns!

Och en riktigt God Jul önskar vi er!!

Sanna och Anna, (genom Anna)